Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Bilan Osman

Utsatta grupper
ställs mot varandra

I tunneln som förbinder centralstationen med Sergels torg i Stockholm sitter en kvinna med en tidning i handen, en filt över benen och en sjal på huvudet. I vimlet av människor försöker hon sälja ett nummer. På framsidan står texten "Folk är folk".

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den senare tidens debatt om hemlösa EU-migranter, eller de som i folkmun avhumaniseras genom att benämnas som "tiggare", bör oroa oss alla. Den nedlåtande synen på fattiga människor som på grund av svåra sociala omständigheter tvingas tigga hörs inte längre bara på arbetsplatsernas fikabord, runt köksborden eller på skolrasterna. Den har numera även letat sig in i några av landets redaktioner. Det är en skrämmande utveckling.

I centrum av den här diskussionen har frågan om hemlöshet aktualiserats. Det är en diskussion som synliggör hyckleriet hos de som tidigare aldrig ägnat en tanke åt de tusentals människor som i dag saknar bostad och sover ute i kylan. Hyckleriet som först nu börjar tala om hemlösas utsatthet, men enbart för att sätta det i relation till EU-migranternas närvaro i samhället.

Under rubriken "Andra gator i dag" skriver Ulf Stolt, chefredaktör för tidningen Situation Stockholm, om hur tidningens försäljare nu möter hård konkurrens från hemlösa EU-migranter som säljer en annan tidning. Vad man kunde läsa mellan raderna är att "våra" hemlösa och "våra" gator numera hotas av EU-migranter.

Det har snarare blivit regel än undantag att ställa utsatta grupper mot varandra. Flyktingar mot fattiga pensionärer. Arbetare mot arbetare. Hemlösa mot hemlösa. Och när dessa grupper ställs mot varandra, hör jag nästan en lättnadens suck i maktens korridorer. I stället för att rikta all fokus på politiker, makthavare, som kunnat göra mer för att förhindra att flertalet människor fryser ihjäl varje år, riktas i stället udden mot hemlösa EU-migranter. Människor som inte ens har tillgång till många av kommunernas härbärgen eftersom dessa endast är avsedda för dem med ett medborgarskap.

Hemlösa EU-migranter möter i Sverige samma form av rasism som har tvingat många av dem att lämna sina hem och familjer för att sätta sig på en trottoar och förlita sig på att förbipasserande, på sin höjd, ger några kronor.

2011 beräknades 34 000 människor vara hemlösa i Sverige. Sedan dess har siffran med största sannolikhet stigit, och mörkertalet är stort. Läget för landets hemlösa är kritiskt. När hemlösa ser varandra som det största hotet, är det inte de som aldrig behövt oroa sig för att spendera ytterligare en natt på centralstationen som tvingas leva med konsekvenserna.

Det är alla de tusentals som står utan bostad, lever i ett samhälle med allt fler människor i utanförskap och som på grund av splittring inte kan stå enade och utkräva ansvar av politiker. De är förlorarna. Vinnarna är rasismens anförare som lyckats sälja in idén om att det är skillnad på folk och folk samt de makthavare som drar sig undan strålkastarljuset.

I en tid som denna har vi inte råd att människor ställs mot varandra. Låt oss i stället lära av Tillsammansgruppen i Eskilstuna och alternativet de erbjuder. I veckan startar de en kampanj där de kräver tak över huvudet för alla i deras kommun. Alla. Oberoende av medborgarskap. Låt de vara ett föredöme för hur vi alla bör arbeta för att bekämpa hemlöshet.