Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Bilan Osman

Nationalism som tar sig upp i samhällsskiktet är inget nytt

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"En missuppfattning som länge rådde var att nazismen åtnjöt stöd främst bland outbildade. Tvärtom. En faktor som gjorde nazismen legitim var stödet från etablerade samhällsmedborgare."

Det säger Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, i DN:s reportage om den växande acceptansen för främlingsfientliga idéer på Östermalm. Rasismen som minglar med makten.

 

Östersund, mars 2016. Polisen uppmanar kvinnor att stanna hemma. Det har förekommit överfall mot kvinnor i staden, och nu har självutnämnda medborgargarden börjat patrullera gatorna. Jag besökte Östersund förra veckan och talade med några lokala fritidsledare. En kvinna berättar om oron över att gå hem själv på kvällarna. En oro hon har känt hela sitt liv, men som nu blivit än mer påtaglig. Hon är inte enbart kvinna, utan även icke-vit. Hon räds inte enbart det sexuella våldet, utan även stadens högerextrema.

Mycket kan sägas om det Sverige vi en dag kommer att lämna kvar till kommande generationer att plåstra och lappa ihop.

I Expressens reportage om Almgården, det vita miljonprogramsområdet i Malmö, kan vi läsa om ett av SD:s starkaste fästen. Invånare som ser invandringen som roten till otrygghet. Anklagelserna riktas mot Rosengård. Samtidigt som Almgården själv kantas av utanförskap, arbetslöshet och otrygghet.

Båda dessa reportage berättar om ett Sverige där rasismen vinner mark - i arbetarklass- och medelklassområden såväl som inom överklassen. Om ett Sverige där en högerextrem retorik om medier som mörkar sanningen för folket, till och med får fotfäste hos landets tidigare kulturminister: en person som var ansvarig minister för mediefrågor (!) i åtta år.

 

Nationalism och fascism som tar sig upp i samhällsskiktet, övertygar akademin och samhällseliten, är inget nytt. Vi känner igen det från 30-talet. Vi känner igen det från vår egen historia, när forskare och samhällets elit var de som propagerade allra mest för rasbiologisk forskning. Och vi känner igen det från den samling av serbiska akademiker och intellektuella som köpte en nationalistisk världsbild många år innan samma nationalism tog livet av över 8000 bosnier.

Nationalism är farlig. Det tar nästan emot att skriva det, för vi borde veta det vid det här laget. Den är farlig i alla sina former, men kanske som farligast när den får ekonomisk makt. När den har råd att köpa sig till makten. Och en sådan ideologi kan aldrig bemötas med kompromiss.

Samma dag som DN publicerade reportaget om Östermalm stängde Europa gränserna. Beslut som dessa kan aldrig ursäktas med pragmatism och kan inte frikopplas från de rasistiska tongångar som förgiftar vårt land.

Föreställningen om att nationalismen inte är en politisk rörelse att ta på allvar, inget man behöver förhålla sig till, är lika farlig som dess framgångar i de fina salongerna.

 

Vår tids största misslyckande vore att inte förstå allvaret. Det kommer i så fall att skrivas om i framtida historieböcker och krönikor. Det kommer att skrivas om generationen som valde likgiltighet som sitt politiska ställningstagande, som talade om andrum trots att de aldrig riskerat att kvävas av giftgas i Syrien.

Det kommer att skrivas om dem som inte agerade, trots att de tidigt lärde sig om de yttersta konsekvenserna av nationalism.