Atilla Yoldas

Vi är många som sörjer Einár – men vi måste prata om texterna

Rapparen Einár med dåvarande samarbetspartnern Macky 2019.
Foto: Anette Nantell/DN/TT / TT NYHETSBYRÅN

Nils Kurt Erik Einar Grönberg blev bara 19 år.

Mina tankar går till hans familj och jag kan inte föreställa mig sorgen de bär på.

Men vi måste göra upp med rapparens mörker.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag vill understryka att varje ord är noga avvägt, av den respekt jag harför hans nära. Ingen människa förtjänar att bli mördad

Samtidigt vill jag prata just om att ännu en ung man har blivit mördad på en gata i Sverige.

Nils, känd under artistnamnet Einár, nådde miljontals med sina låtar efter genombrottet som 16-åring. Redan då vittnade raptexterna om den miljö han befann sig i, nära kriminella nätverk i Enskededalen. 

Den första hitlåten, ”Katten i trakten”, tillägnades en lokal gängledare som blivit mördad.

Einár har i en tidig intervju med Expressen berättat om vapnen, drogerna och händelserna i hemtrakten som gjort honom till den han är. När jag lyssnar på, och läser, hans texter skildras just den typ av miljöer som blev den sista scenen i hans liv.

”Hon och jag är som jag och min Glock, babe

Det finns inga andra, baby, det finns inget stopp, nej”

Redan i första versen i den första hitlåten dyker det upp för första, men långt ifrån sista, gången. Referensen till att han bär vapen som han är villig att använda: 

”Tro mig, kan förstöra liv

Kommer med min mördarbil”

Som i låten ”Första klass”:

”Om någon testar han får krut”

Eller i textraderna från ”Rör mig”, där han rappar om att ”skjuta skallar”:

”Mannen, jag rör mig i Stockholms hetaste gränder

Lämnar dig död, ey, om du vill testa på svennen”

Som i raderna i ”Min nivå”:

”Och min Glock, den gör hål i dig även om du Tyson”

Eller ”Welcome to Sweden”:

”Sänk tonen, vi kommer med pistoler

Vi skickar dig under jorden”

Temat är återkommande. Hoten, vapnen, våldet. Och de beskrivs som mer än bara skildringar av händelser i periferin.

Parallellt med känslan av sorg kring det makabra öde han gick till mötes väcks också en djup frustration när jag läser Einárs texter. 

Tankarna går till de tiotals miljoner lyssningar varje låt ackumulerat från Sveriges alla hörn, från otaliga andra unga män och pojkar. Killar som sett och ser upp till den unga rapparens rader där död och kriminalitet paketeras, förskönas och sprids.

Mina invändningar handlar inte om att han skildrade en version av ett gangsterliv i sina raplåtar. Men jag undrar varför Einár kände att han var tvungen att leva upp till en identitet omsluten av hotfullhet och våld. 

Det är först när vi försöker förstå orsakerna till att hamna i miljön som vi kan närma oss lösningar:

Fattigdom som primär orsak till att någon närmar sig kriminalitet.

Att leva i socioekonomisk utsatthet.

Samhällets skeva normer som sätter likhetstecken mellan manlighet och våld.

Lösningarna kräver att vi ställer andra frågor:

Varför behövde Einár skriva om att hans pistol skänker honom trygghet?

Varför rappade han om hur hotfull han kunde bli om han blev trängd?

Det finns en ständigt närvarande sårbarhet mellan raderna. En dörr på glänt som vittnar om oro och osäkerhet, dränkt i mantran om vapen, våld och droger.

Vi är många som sörjer Einárs död. Och att skildra processerna genom vilka han blandades in i kriminella nätverk från tidig ålder är betydligt mer komplicerat än textrader i raplåtar. Men vi måste börja där.

Om vi ska hedra Einárs minne måste vi göra upp med mörkret.

För nästa unga kille.

Stefan Löfvens ord om så kallad gangsterrapp.