Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Atilla Yoldas

Våldtäktsmännen – är de monster eller invandrare?

Walking Street, Pattaya, Thailand.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Hat mot kvinnor tycks alltid vara problem som främst förekommer bland andra män från andra kulturer.

Hot, trakasserier, ofredanden, övergrepp, våld. Det blir, av någon anledning, ”vi och dem” väldigt snabbt när vi pratar om det.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi — ”svenskarna”, de där blonda, blåögda, etniskt svenska killarna och männen som burit familjenamn som slutar på ”sson” under observerbar historia.

Dem — ”invandrarna”, de där mörka, mystiska, etniskt icke-svenska killarna och männen som i vissas ögon aldrig kommer betraktas som ”vi” oavsett insats.

Det är inte sällan som den sistnämnda gruppen med människor som har ursprung i världens olika hörn kommer på tal när kvinnohat och våld mot kvinnor diskuteras. Och det är inte sällan de målas upp som den enda grupp som står för problemen i Sverige.

Jag hamnade i ett samtal med en ung man som tänkte i dessa banor häromdagen. Han hörde av sig på sociala medier med sitt riktiga namn, med bilder på sig själv publicerade i sitt flöde.

”Att köpa sex är inte övergrepp”, ville han prata om. Vi höll inte med varandra men han ville fortsätta.

Jag scrollade bland hans inlägg. Fotbollsmatcher, festivalhäng, lunch på Ikea. Han verkade vara precis som en av alla de killar jag gick i skolan med.

Nästa ämne blev våldtäkter, på hans initiativ. Kort därpå kom det som inte förvånade mig ett dugg:

”Vi importerar våldtäkter. Svenska män har inte de problemen”, sa han.

Svenska män, däremot, följer svenska lagar, konstaterade han.

Jag vet att han knappast är den ende som resonerar så; den här återvändsgränden hamnar jag i ofta i diskussioner.

Liksom många andra krävde han svar. Han ville höra mig som ”PK-vänster” erkänna att invandrare begår våldtäkter och utnyttjar kvinnor. Självklart gör de det, svarade jag. För en kort stund blev han nöjd. Men när jag påpekade att också svenska män våldtar, utnyttjar och ofredar kvinnor väcktes raseriet.

”De är inte män, de är monster!”

Hans killkompisar har betalat för sex i europeiska länder flera gånger.

Som exempel nämnde jag fenomenet med svenska män i olika åldrar som åker utomlands för att betala för kvinnors kroppar. Också icke-binäras och transpersoners kroppar utnyttjas, om de känner för det. Hela en av tio män gör sig skyldiga till det i vårt land, enligt Folkhälsomyndighetens siffror.

Men det räknas inte, menade han och berättade att hans killkompisar har betalat för sex i europeiska länder flera gånger. Och att också han ”kanske” (smidigt formulerat) har gjort det under en fyllekväll i ett fattigdomshärjat land långt från Europas gränser. Att besöka bordeller för att ”prata lite” ska inte heller varit helt ovanligt under resorna med olika etniskt svenska polare.

Här började jag bli förvånad.

Några minuter tidigare hade den unge mannen tvärsäkert sagt att svenska män följer svenska lagar och respekterar kvinnor. Vad hände nu?

Jag försökte utveckla mina argument för att nå fram och frågade om han också tycker att det är okej att slå kvinnan i prostitution om man betalar för det.

”Absolut”, svarade han och jämförde det med professionella boxare som får lön.

Män respekterar kvinnor och svenska lagar, hade han sagt. De som misshandlar, utnyttjar eller våldtar är monster. Eller, ännu värre, invandrare.

Resten betalar för sig.