Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Atilla Yoldas

Till de äldre som skyller allt elände på sociala medier

”Ska vi börja lyssna nu när De Vuxna säger att vi ska ge upp sociala medier – för vår egen skull?” frågar sig Atilla Yoldas.Foto: Colurbox

”Lyssna på de äldre. De vet bättre.”

Parollen har följt oss sedan barnsben.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De flesta av oss har lyssnat på råden från de äldre, visare generationerna som övertygat oss att följa deras riktlinjer:

”Kolla inte i kors för länge – dina ögon kommer fastna.”

”Titta inte på tv för mycket – dina ögon blir fyrkantiga.”

”Tänd aldrig lampan i bilen – du kan inte se vägen ordentligt.”

Och nu vill de att vi ska sluta rikta blickarna mot sociala medier, övertygade om att det vi ser på nätet förstör oss. Att vårt scrollande, följande och snapchattande får oss att må sämre.

Sanningen är att psykisk ohälsa bland unga ökar. Enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, MUCF, blir vi allt fler som har stressrelaterade problem i vår vardag. Prestationsångest uppges vara en av faktorerna. Äldre personer, samt vissa av ungdomarna som själva deltagit i studien, lyfter fram sociala medier som det stora problemet.

Ska vi börja lyssna nu när De Vuxna säger att vi ska ge upp sociala medier – för vår egen skull?

Vi kanske inte längre tror på det där med att inte kolla i kors eller titta på tv för mycket och vi må ha märkt att vi ser mittremsan på E4:an minst lika bra när lampan är tänd i bilen. Men ska vi börja lyssna nu när De Vuxna säger att vi ska ge upp sociala medier – för vår egen skull?

Frågan får mig att tänka på människor som Natali Suonvieri, Ksanet Habte och Sissela Persdotter Bremmers, som jag själv följer på Instagram. De skriver ärliga inlägg om sina egna erfarenheter av stress och psykisk ohälsa, erbjuder råd och arbetar aktivt för att fler unga ska må bättre.

Jag tänker på kroppsaktivister som Sara Dahlström, Linda-Marie Nilsson och Cristian Quinteros Soto vars budskap om att alla ska få älska sina kroppar syns i flödet hos tusentals barn, tonåringar och unga vuxna som kämpar med självkänslan.

Mina tankar går till feminister som Olivia Björklund Dahlgren som, genom föreningen Fatta, stärker ungdomar i sin sexualitet och integritet genom sociala medier. Jag tänker också på nätaktivister som Moha Frikraft som visar att alla ungdomar, oavsett funktionsvariationer, förtjänar respekt och tillgänglighet.

Jag tänker på det värdefulla i att följa personer som Lovette Jallow och Paula Dahlberg som lär oss med olika utländska bakgrunder och erfarenheter av rasism att vi har en plats i samhället med rättigheter som alla andra.

Jag, liksom otroligt många andra, utvecklas och mår bättre tack vare sociala medier. Det handlar om utrymmen där vi peppar, står upp för och stöttar varandra när vi behöver. Plattformarna på nätet har hjälpt mig, unga i min närhet och många andra att må bättre när offline-världen har tryckt ner oss.

Dessa problem skapas inte i våra telefoner, surfplattor eller laptops...

Personligen blev det påtagligt när jag för några år sedan skrev om mina egna problem med ångest för första gången. Jag var livrädd att mötas av elaka och förminskande kommentarer men mitt inlägg välkomnades i stället av kärlek, nyttiga råd och nya vänner med liknande erfarenheter.

Ja, de till synes perfekta inläggen om påstådda perfekta liv i sociala medier kan innebära att vi lättare möter vår prestationsångest och drabbas av stress. Men dessa problem skapas inte i våra telefoner, surfplattor eller laptops – de speglar våra beteenden utanför.

Om det vi ser på nätet förstör oss måste vi också blunda när vi loggar ut.

Kanske ska vi börja med att avfölja konton, profiler och grupper som får oss att tänka sämre om oss själva. Kanske bör vi, liksom i våra liv utanför sociala medier, sträva efter att omge oss av människor som i stället ger oss energi, glädje och kunskap.

Kanske borde vi också spetsa våra kritiska öron när äldre repeterar slentrianmässiga myter för oss. Kanske är sociala medier precis vad de behöver.

Det finns mycket att lära här.