Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Atilla Yoldas

Snart kommer en tredje våg som vi inte vågar prata om

En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring alltid 112 om läget är akut.
Foto: Colourbox

Håll avstånd. Tvätta händerna. Stanna hemma.

Rekommendationerna är många och oron för att drabbas av coronaviruset är stor.

Men det finns ytterligare en farlig sida av pandemin som inte syns på Folkhälsomyndighetens varningsskyltar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Det får inte smälla till som i våras – då blir det bekymmer”, säger Johan Styrud, ordförande för Stockholms läkarförening och överläkare Danderyds sjukhus.Jag hann knappt strypa vattnet till handfatet innan jag hörde ropet utifrån badrummet:

– Det där var inte 30 sekunder!

Orden var Anders Tegnells, kanaliserade genom min sambo. Jag muttrade något och tvålade in händerna på nytt.

Att ställa om vardagen och det praktiska där omkring gick förhållandevis smidigt under pandemins tidiga veckor i Sverige. Det fanns oro, självklart, men i början handlade det mer om att acceptera och göra.

Vi hade samtal om hur vi skulle förhålla oss till att handla mat och förnödenheter så effektivt och riskfritt som möjligt, vilken app vi skulle använda för att ha videosamtal med våra familjer och inventerade hur många milliliter handsprit vi hade kvar.

Folkhälsomyndigheten har konstaterat att psykisk ohälsa ökar under pandemin

Eftersom jag jobbar vissa dagar på en förskola blev riktlinjerna och rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten inte bara något jag läste om i tidningarna eller hörde om i radion: de var utskrivna och uppsatta i princip överallt i lokalerna.

”Tvätta händerna ofta”.

”Håll avstånd”.

”Stanna hemma om du har förkylningssymptom”.

Vi pratade (och tjatade) om riktlinjerna med barnen, påminde föräldrarna och har sedan de första affischerna sattes upp förhållit oss strikt till orden.

Samtidigt började annat hända. Uppdrag ställdes in, flera familjemedlemmar fick oroväckande symptom, stressen i vardagen blev mer påtaglig. Den nationella krisen blev också personliga livskriser. För oss och nästan alla vi känner.

Sedan pandemins början har många månader gått.

Snart har ett helt år passerat.

Rutinerna för att undvika att smitta eller smittas sitter vid det här laget i ryggmärgen så vi snackar inte längre om handtvätt eller avstånd hemma. Nu är samtalen annorlunda:

– Här är en ny artikel om att ännu fler blir av med jobbet. Hur kommer det bli det för oss?

– Tänk om någon i våra familjer dör? Både du och jag har ju några i riskgruppen.

Oron att drabbas av viruset har funnits där sedan den första nyhetsartikeln. Men parallellt har något annat vuxit hos mig, min sambo och många andra. En ytterligare tydlig konsekvens av pandemin:

Nästan alla vi känner överväger eller har bokat möten med psykologer, terapeuter, samtalsterapeuter, psykoterapeuter eller kuratorer.

Folkhälsomyndigheten har konstaterat att psykisk ohälsa ökar under pandemin och att risken för självmord under och efter också är högre, enligt Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention.

Men affischerna och råden ser fortfarande likadana ut.

Hur ska vi också lära oss att hantera denna för de flesta av oss nya, inhumana utmaningen för våra psyken? Var är affischerna med tre steg för att söka hjälp för ensamhet, stress och oro? Anders Tegnell har visserligen nämnt några ord om psykisk ohälsa, men tafatt, kort och försiktigt.

Vi förväntades inte veta hur man tvättar händerna ordentligt – men att det skulle finnas en handlingsplan mot depression och självmordstankar hos gemene person tycks ha betraktats som något självklart.

– Det är som att vi vet att det kommer en tredje, annan sorts våg av pandemin som vi inte vågar prata om.

Orden tillhör många av oss.

Hoppas att Anders Tegnell vill kanalisera dem.

Hir kan du vända dig om du har självmordstankar

• Är du närstående: Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

• Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

• En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

• Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

• Kontaktuppgifter: Ring alltid 112 om läget är akut.

BRIS vuxentelefon: 077-150 50 50.

BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111, www.bris.se.

Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.

Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Föräldratelefon: 020-85 20 00.

Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.

Telefonjouren: 08-34 58 73.

Källor: mind.se och www.spesistockholm.se

”Det får inte smälla till som i våras – då blir det bekymmer”, säger Johan Styrud, ordförande för Stockholms läkarförening och överläkare Danderyds sjukhus.