Atilla Yoldas

Privilegierade komiker gör narr av orten

Foto: TV4
Foto: TV4
Foto: TV4

På bästa sändningstid gör en privilegierad man narr av människor som lever i utsatta områden.

Kritiken som riktas mot komikern Claes Malmberg är väl grundad.

Samtidigt måste vi prata om det han inte säger om orten.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

30 augusti: ”En man i 20-årsåldern har dött och en vårdas på sjukhus med livshotande skador efter skjutningen i Hjulsta.”

4 september: ”Två män skadade efter skjutning i Haninge.”

7 september: ”Ung man allvarligt skadad efter skjutning i Tensta.”

Nu sprids klipp från humorprogrammet ”Parlamentet” i TV4 där komikern och skådespelaren Claes Malmberg gör narr av orten och skjutningar.

Med en påklistrad brytning skämtar han om att en klassisk svensk barnvisa görs om i förorter så som Husby. Ett område polisen beskriver som särskilt utsatt.

”Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig, annars skjutas mig”, sjunger komikern bland annat med den fejkade brytningen. Skrattsalvorna ekar till tv-sofforna. 

Poeten och aktivisten Nattalie Ström Bunpuckdee uppmärksammar klippet på sin Instagram och riktar skarp kritik. Man avhumaniserar och gör narr av människor mitt under en nationell kris.

I ett av kanalens mest älskade och uppskattade program normaliseras att skratta åt människor som lever långt ifrån samma privilegier alla de som deltar har och tar förgivet.

Låt oss också nyansera

Jag mötte också det motstånd som Ström Bunpuckdee gjorde då jag skrev krönikan om komiker som härmade ”Snabba Cash” och, liksom Claes Malmberg, gjorde narr av den slang som ofta tillskrivs orten.

Nu försöker jag en gång till.

Att bidra till schablonbilder och stereotyper där människor i ett område klumpas ihop i homogenitet – särskilt om du själv inte har en koppling till området – är ansvarslöst. 

Kritiken som riktas mot priviligierade komiker som gör narr av orten för att sedan återgå till att strunta i orten och människorna som bor i de här områdena är därmed inget annat än på sin plats. 

Samtidigt: låt oss också nyansera.

Kriminologen Omar El-malli lyfter på sin plattform en annan sida av myntet. Att människor som rappar om att de mördat människor och använder sexistiska ord undkommer kritikstormar.

Att det finns kraft tillgodo att reagera även mot dem.

Jag tänker att vi kan göra båda. Att vi måste göra båda för att komma till grundproblemen. 

Att människor genom decennier av politisk bostadssegregation fortsätter leva i socioekonomisk utsatthet. Som tvingas se fritidsgårdar stängas ner, resurser som skärs ner. Unga som lever i ofrivillig trångboddhet och fattigdom som pressas mot kriminella kretsar.

Människor i nationell kris förtjänar mer

Det finns betydligt fler förklaringar till verkligheten.

Bristande satsningar på skolor och fritidsmöjligheter, exkludering från arbetsmarknaden och diskriminering på arbetet, hatbrott, rasprofilering, destruktiva samhällsnormer, trauma från krig. Medial avhumanisering på bästa sändningstid i TV4.

Vi är bra på att skämta om, rappa om, uttala oss rasistiskt om, uttala oss i försvar om eller tala i cirklar om att det finns problem i utsatta områden. Men det händer inget på djupet.

Människor som drabbas i en nationell kris förtjänar större respekt än avhumaniserande skämt. Vi behöver säga ifrån mot dem som upprätthåller destruktiva normer.

Vi behöver agera så att människorna som bor i dessa områden aldrig ska behöva säga:

Behandla oss bara som människor.