Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Atilla Yoldas

Ju fler som drabbas, desto högre ekar Löfvens ord

Följ senaste nytt om coronautvecklingen i Expressen TV – vi sänder direkt mellan 07 och 23 varje vardag och mellan 10 och 20 på helgerna.
Tält med undersökningsbritsar utanför Karolinska Solna med anledning av spridningen av coronaviruset.Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Plötsligt blev solidaritet normen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi har som svenskar varit vana vid att hålla avstånd från varandra vid busshållplatser, inte ta kontakt med främlingar och jag vet att jag inte är den ende som – för att slippa kontakt – har gömt mig i en affär när jag sett en bekant.

Särskilt håller vi oss borta från människor som ber om pengar, lever utan tak över huvudet, som inte haft privilegiet att födas in i det svenska medelklasslivet.

Många i Sverige är också vana vid att leva ensamma, men det här är något annat. På grund av det nya coronaviruset tvingas fler och fler stanna hemma – att hålla avstånd från andra är inte längre ett val.

Nu kommer det gå åt helvete på riktigt, tänkte jag när gatorna tömdes på folk.

Vi brydde oss knappt om främlingar då, så varför skulle vi göra det nu?

Samtidigt sker något i utbrottets periferi som sticker ut från det vanliga.

”Det kommer några få avgörande stunder i livet då man måste göra uppoffringar inte bara för din egen skull utan också för att ta ansvar för din omgivning, för dina medmänniskor och för vårt land”, konstaterade vår statsminister Stefan Löfven nyligen i sitt tal till nationen.

”Den stunden är nu”, sa han.

Ju fler dagar som går och ju fler av oss som sitter hemma i karantän, blir av med jobb eller på olika vis drabbas av coronavirusets konsekvenser – desto högre ekar statsministerns ord.

Arga lappar vid tvättstugan byts ut mot hjälpsamma flygblad i trapphusen.

96-åriga Inga blir uppvaktad på sin födelsedag av ungdomar som samlas utanför hennes balkong i Ystad. Sjätteklassarna har tagit sig dit för att sjunga och påminna henne om att hon inte är ensam.

Grannar arrangerar spontan utomhusbio på Reimersholme i Stockholm med duk och projektor. En stund av flykt från verkligheten när biosalongerna har stängt.

Arga lappar vid tvättstugan byts ut mot hjälpsamma flygblad i trapphusen. Behöver du hjälp att handla? Behöver du någon som hämtar? Behöver du något?

När gymmen låser dörrarna bjuder yogalärare på hälsofrämjande övningar genom Instagram för de träningsvana som nu tvingas sitta hemma.

Grupper startas på Facebook där tusentals samordnar barnpassning för att bistå svensk vårdpersonal som redan går på knäna. Läkare, sjuksköterskor och akutpersonal hyllas med digitala tillrop och applåder från fönster och balkonger för sina samhällsviktiga insatser.

Handsprit skänks till akutmottagningar där brist råder. Universitet utnyttjar kemilabben för att skapa och skicka ut produkter som annars enskilda importerar och säljer för ockerpriser.

Gymnasieelever från vårdprogram rycker in och tar hand om äldre som lever i isolering.

Chattar, videosamtal, digital kärlek och virtuell sammanhållning. Applåder från balkonger och varma hälsningar på avstånd.

Det går åt helvete, men samtidigt inte.

Vi visar en sida av oss själva som kanske inte vågat sig fram tidigare, åtminstone inte i dessa skalor. Kanske är vår inrotade idé om svenskhet, vår kulturella inställning som i andra länder beskrivs som ”individualistisk” och ”osocial”, både vår räddning och vårt fall.

Kanske krävdes en pandemi för att vi skulle omvärdera vår solidaritet och människosyn. Vad säger det om oss, egentligen?

”Ta ansvar för din omgivning, för dina medmänniskor och för vårt land”, som Stefan Löfven sa.

Inte bara nu.

Sen, också.

Missa inga nyheter om coronaviruset! Ladda ner eller starta om Expressens app, slå på notiser och välj ”coronaviruset” – då får du hela tiden senaste nyheterna.  

Krisläkaren: Så har Sverige ställt om i krisen

Johan von Screeb: ”En självklarthet i dag”.