Atilla Yoldas
Jag var en av ett dussintal unga tonåringar som ännu en gång tvingades gå ner på det slitna, kalla trägolvet och inta en plank-position utan händer med pannan ner mot golvet. Den största vikten av våra tonårskroppar pressades alltså mot våra huvuden i en smärtsam och förödmjukande bestraffning. Och där fick vi stå.
Han skrek innan, under och efter övningen. Nedvärderande, hånfulla och kränkande ord från en vuxen man med svart bälte som vrålades mot unga tonåringar som var där för att lära sig.
Han var en av tränarna som vi försiktigt skämtade om i omklädningsrummet innan passen. ”Vad kommer han tvinga oss att göra i dag?”. Men varje skämt och skratt kantades av genuin oro.
Som unga kampsportsutövare accepterade kollektiva bestraffningar i disciplinens namn i form av traditionella armhävningar, krysshopp eller andra styrkeövningar. Vi respekterade de andra tränarnas metoder – men blev rädda för mannen som skrek på och skadade oss.
Ingen ska behöva uppleva det
Den blandade känslostormen av skam, förödmjukelse och smärta ska ingen behöva uppleva i ett sammanhang som ska vara utvecklande, roligt och konstruktivt. Jag tänker på hur många som bär på erfarenheter som liknar Erik Granqvist när han för några veckor sedan berättade om trakasserier från hockeyvärlden. Eller erfarenheterna som Mikael Danielsson nu skildrar från många år inom fotbollen. Om inkilningskulturen och dess övergrepp med tillhörande tystnadskultur. Jag tänker på det Shanga Aziz från Locker Room Talk konstaterade i DN:
”40 procent av lagidrottande killar upplever kränkningar någon gång”.
De känslor som uppstod hos mig vid kampsportstränarens kränkande behandling av oss är inte i närheten av det Erik Granqvist upplevde när han utsattes för övergrepp i hockeyn men redan där började det gå för långt. Det är skrämmande att lyssna när Mikael Danielsson berättar om hur han tvingades dricka ölglas fyllda med spott och snus eller kläddes av naken inför hela fotbollslaget och samtidigt pressades med privata frågor.
Erik Granqvist och Mikael Danielsson öppnar dörrar
Alldeles för många bär på erfarenheter av kränkningar från idrottsvärlden. Från tränare och ledare eller från lagkamrater. Och det fortsätter.
Erik Granqvist och Mikael Danielsson öppnar dörrar till tusentals andra vittnesmål när de berättar om sina erfarenheter. De beskriver tusentals liknande händelser – från det här året.
”Jag önskar att jag hade sagt ifrån. Att ingen ska behöva uppleva den här kulturen”, säger Mikael Danielsson i intervjun med Expressen.
Det handlar om maktspel och machokultur. Destruktiva förväntningar på killar som dras till sin spets. Det hör inte hemma i idrotten eller någon annanstans i samhället.
Jag önskar att jag hade haft det mod Mikael Danielssons nu påvisar när jag utsattes för kränkningar såväl i som utanför idrottsvärlden.
Samtidigt är jag tacksam att tusentals andra ungdomar får en till förebild som säger ifrån när de, just nu, lever i tystnaden.
Tack, Mikael.
Och tack, Erik.