Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Atilla Yoldas

Han sa att han inte vill leva – det kan vara bra

Jag presenterade mig som vanligt när telefonen ringde.

När jag hörde svaret försvann orden ur min mun.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Livet är inte värt att leva.”

Det var det första jag kunde urskilja från tunga andetag och snyftningar i andra änden av luren. Rösten var bräcklig, präglad av ängslan, men stundvis ren och resolut. Det var en äldre främmande man som lyft luren i desperation och nått mig på redaktionen. Några ytterligare ord stammades fram. ”Ensam”. ”Orkar inte”. Sedan försvann rösten, andetagen och snyftningarna och kvar fanns bara ett statiskt brus.

När mannen avslutade samtalet insåg jag att han omöjligen kan ha hört mina uppmaningar att ringa ett nödsamtal eller lyssnat när jag ställt frågor. Jag ringde tillbaka. För varje signal jag hörde målades en ny bild upp.

Signal. Missade samtal på mobilskärmen.

Signal. Handskrivet brev på köksbordet.

Signal. Ensam på badrumsgolvet.

Brus.

” ... hallå?”

Lättnaden sköljde över mig när jag hörde den bräckliga rösten igen. Han lugnade sig och den här gången pratade vi en lång stund. Den äldre mannen, som heter Christopher, låg på sjukhus utan någon att prata med om smärtan på insidan. Trots att han har människor i sin omgivning hade han aldrig känt sig så ensam, berättade han.

Ungefär en halv miljon svenskar har haft tankar om att avsluta sitt liv. Ungefär en femtedel av dessa har försökt – och cirka 1 500 har fullbordat ett självmord. 

72 procent av dem är män. Men vi män pratar sällan om vår psykiska ohälsa och är mindre benägna att söka vård innan eller efter ett självmordsförsök.

Så många som en tredjedel av oss män har svårt att sätta ord på våra känslor och vi väljer att inte prata om sorg med våra vänner för att vi ”inte vill framstå som jobbiga”, enligt en studie från forskningsgruppen SSI.

För varje ord som Christopher yttrade under det där samtalet växte en glädje i mig. Han var inte en av alla dem som bet ihop, behöll en hård fasad eller försökte härda igenom. Christopher trotsade sina inlärda tankar om hur män i vårt samhälle ”ska vara” och sträckte ut sin hand i hopp om att inte bli en siffra i självmordsstatistiken. I dag har han fått vård, mår mycket bättre och säger att psykisk ohälsa inte är något man ska behöva genomlida själv. Vi hittade båda något ljust i mörkret sedan vårt första samtal och håller fortfarande kontakten. Det, om något, gör mig glad.

Tack, Christopher. Tack för att du väljer att leva och tack för att du låter mig berätta om ditt mod. Jag hoppas att det inspirerar andra som det har inspirerat mig.

Här kan du få hjälp

Ring 112 om du behöver akut vård eller hjälp.

 

Självmordslinjen.

På Självmordslinjen som drivs av föreningen Mind kan du som mår dåligt chatta eller prata i telefon med deras volontärer, alla dagar. Du kan också mejla in dina frågor. Hemsidan nås via mind.se. Du kan också ringa 90101. 

 

Nationella hjälplinjen. 

Tel: 0771-22 00 60. Alla dagar kl. 13-22.

 

Jourhavande medmänniska. 

Tel: 08-702 16 80. Alla dagar 21-06.

 

Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP). 

När du är under 18 år kan du vända dig till BUP om du har självmordstankar eller mår dåligt på annat sätt. BUP finns på väldigt många ställen i Sverige och de är experter på att hjälpa barn och ungdomar som mår dåligt.

 

Bris vuxentelefon. 

Tel: 077-150 50 50. Måndag-fredag kl. 10-13.

 

Bris – Barnens hjälptelefon. 

Tel: 116 111, måndag-fredag kl. 15-21, helger kl. 15-18.

 

Svenska kyrkan. 

Svenska kyrkan har jourhavande präster man kan prata med alla dagar mellan kl 21-06. Ring 112 och be om att bli kopplad. De som arbetar där har tystnadsplikt och du behöver varken tillhöra Svenska kyrkan eller vara kristen för att ringa.

 

Spes. 

Tel: 08-34 58 73. Alla dagar kl. 19-22. SPES telefonjour finns för dig som är närstående till någon som tagit sitt liv.

 

1177. 

På telefonnummer 1177 får du ett snabbt svar om vart du ska vända dig inom vården. Om du behöver akut hjälp, ring 112.

 

Psykiatriska akutmottagningen på sjukhuset. 

Om du har akuta självmordstankar eller på annat sätt känner hopplöshet och du inte känner att du får hjälp någon annanstans ska du inte dra dig för att åka till psykakuten. Här kan man hjälpa dig med det akuta och sätta bollen i rullning för kommande hjälp. Var alltid helt ärlig med hur du mår!

 

Vårdcentralen. 

På vårdcentralen finns utbildad personal som läkare, sjuksköterskor, kuratorer och psykologer som är vana vid att även hjälpa till med psykiska problem. Vid behov kan de också remittera vidare. Om det inte är en akut situation kan du ringa och beställa tid här. Var noga med att berätta precis som du känner så att du kan få rätt hjälp.

 

Ungdomsmottagningen. 

Om du är ung (oftast under 25 år) är du välkommen att höra av dig till din närmaste ungdomsmottagning för att få råd och stöd även vid psykisk ohälsa.

 

Rädda Barnens Stödlinje. 

Har du flytt till Sverige? Är du ung? Vill du prata med någon? Ring Rädda Barnens stödlinje på telefon 0200–77 88 20 öppen klockan 15.00-18.00 alla dagar (också på helger)