Atilla Yoldas

“Bachelorette”-männen måste ta ansvar för sitt skitsnack

Foto: TV

Männen i ”Bachelorette” beskriver sig själva som ”alfa”, häver ur sig ”han kan suga min kuk” och beter sig som att vi fortfarande lever på 50-talet.

Varför tar männen inget tydligt ansvar i programmet?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag brukar inte kolla på dokusåpor. Främst för att jag har insett att jag tenderar att bli såväl provocerad som frustrerad över programmens innehåll.

Svenska ”The Bachelorette” är inte ett undantag.

Känslorna bubblar upp när jag ser det tillhörande programmet ”Killarna avslöjar allt” i vilket männen som deltagit samlas för att bland annat diskutera konflikter som uppstått.

I det tredje avsnittet visas klipp från när männen tävlar mot varandra i programmet. Männen som vann eller gjorde bra ifrån sig i tävlingen blev minst sagt bittra när de, trots framgångarna, inte fick gå på en dejt med Julia, som är huvudpersonen ”The Bachelorette”.

Bitterheten nådde sin pik när den som till slut fick gå på dejten med henne var mannen som ”förlorade” tävlingen. Några av snubbarna tycktes tro att en prestation i en fysisk tävling automatiskt skulle ha lett till att man ”får tjejen”. 

Ja, redan här – bara minuter in i programmet – är jag provocerad och frustrerad.

”Alfa är de coola killarna och beta är de som suger. De har inte varit med så många tjejer”, säger en av männen, märkbart upprörd.

Några män har alltså under programmets gång delat in deltagarna i två grupper: Alfa och Beta – och de som menar att de tillhör den förstnämnda gruppen står för indelningarna. 

Männen i ”Team Beta” beskrivs bland annat med ord som ”simp” – ett negativt begrepp för att beskriva killar som är oskulder eller som är undergivna tjejer.

Sättet som de snackar på har jag hört förut. Ofta bland tolvåriga killar med anonyma konton på TikTok eller från fullvuxna, oftast högerextrema, män på Twitter. Det kallas ofta ”en grabbgrej” och precis så beskrivs det också i programmet.

Samma fenomen var tydligt när jag växte upp, men då med andra ord. Uppdelningen mellan ”tuffa killar” och ”fjollor”. Antingen är du en man eller en mus. Macho eller svag.

I det senaste avsnittet sägs fraser som ”han kan suga min kuk” och ”jag ska sparka honom i pungen” när de pratar om en ny deltagare. 

Inga män verkar reagera särskilt kraftigt på attityden som syns i rutan. 

Fler exempel dyker upp där ”alfamännen” tror att de har rätt till kvinnan, använder homofobiska kommentarer och en minst sagt förlegad syn på hur män ska bete sig.

I programmet tycker också en av killarna att ”mitt är mitt” i dejting. Sägningen möts av ett gemensamt högljutt gapspratt som mest låter som ett ”höhö” från de andra. 

Orden ifrågasätts av programledaren Malin Stenbäck. 

”Om en liten del av mig känner så här att jag tolkar det där som att tjejen du dejtar är din ägodel, då har jag missförstått dig?”

Något som först möts med ett frågetecken.

”Det är inte så att tjejen du dejtar är din, och din ägodel?”, fortsätter Stenbäck.

”Ja, det var lite så jag menade där, absolut”, blir ändå svaret. 

Om dessa exempel är sådana vi killar och män ska efterleva för att bli en ”alfaman” hoppas jag vi är överens om att andra alternativ är bättre. 

För när programledaren ställer frågan ”vad är en riktig man?” levererar de så kallade ”betamännen” betydligt bättre svar:

Ärlig med sig själv.

Säker på den man är utan att överbevisa det.

Trygg.

Lugn.

Visar respekt.

Vågar visar känslor.

Tar ansvar.

Ber om ursäkt.

Precis som en av männen konstaterar behöver vi killar och män bevisligen kapa kulturen kring manlighet och omstrukturera den. 

Under avsnittens gång kommer en enda tydlig invändning mot machokulturen. Och sorgligt nog är inte kritiken från någon av männen, inga kraftiga reaktioner, ingen nolltolerans mot machokultur. Ansvaret landade återigen på programledaren Malin, som sa:

”Är det bara jag som tjej som tycker att uttrycket alfaman är astöntigt?”