Arne Lapidus
I tryggt förvar hos Vladimir Putin i Moskva sitter visselblåsaren Edward Snowden och ler belåtet. Han ser hur världen dansar efter hans pipa.
Ända sedan hans första läckor i våras om den amerikanska underrättelsetjänsten NSA:s hemliga avlyssning i kolossalformat har den internationella politiken skakats gång på gång av nya skandaler. Nu hotar hans nya vältajmade avslöjande att allvarligt skada alliansen mellan USA och EU.
I mer än tio år har EU-ledarna samarbetat intimt med USA i ”kriget mot terrorismen”. De olika ländernas underrättelsetjänster har smidigt bytt information – och ingen har varit särskilt upprörd över den massiva telefonavlyssning och annan övervakning som har pågått hela tiden.
Men nu när det visar det sig att också de högsta, folkvalda europeiska ledarna kan ha hamnat i avlyssningsnätet reagerar de med raseri och fördömer vännen Barack Obamas hemliga agenter i skarpa ordalag. Och starka krafter inom EU vill straffa USA genom att upphäva avtal om samarbete.
Krisen kan därmed få långtgående verkningar. Snowdens läckor kan på sikt få mycket större inverkan än Wikileaks sensationella läckor häromåret.
Edward Snowden tycks från sin ryska tillflyktsort ha portionerat ut den nya informationen i bitar till ledande tidningar under den senaste veckan för att maximera effekten. Först till franska Le Monde om att president Francois Hollande var avlyssnad, sedan till tyska Spiegel om att amerikanska öron följde också förbundskansler Angela Merkels samtal – och till slut i går kväll när brittiska Guardian avslöjade att 35 internationella ledare finns med på NSA:s lista.
De europeiska ledarna är upprörda över att Obama uppför sig så ofint att han tjuvlyssnar på sina vänner i telefon. USA-presidenten har redan blivit utskälld av Merkel och nu tycks ytterligare 35 pinsamma samtal vänta honom den närmaste tiden.
- Det är naturligtvis oacceptabelt, man ska inte bete sig på det sättet mot varandra, sa Fredrik Reinfeldt i Bryssel, som inte vill ”spekulera” om huruvida han själv blivit avlyssnad av USA.
Men det vore naturligtvis förödande för den svenske statsministerns internationella anseende om han i n t e skulle platsa på den nya utvidgade avlyssningslistan med 35 namn.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president François Hollande ska ta ett gemensamt initiativ till bilaterala samtal med USA.
Andra EU-länder är välkomna att delta i det fransk-tyska initiativet, men just nu är det inte aktuellt för svensk del, enligt Reinfeldt.
- Det har inte presenterats grunder för vad samtalen ska handla om eller vad de eventuellt landar i för slutsatser. Då tycker inte jag att jag, på så knapphändig information, kan meddela att Sverige deltar, säger Reinfeldt.
Däremot kan det bli aktuellt senare när initiativets resultat klarnat och Reinfeldt kunnat förankra frågan i riksdagens EU-nämnd.
Amerikanska kommentatorer konstaterar att den politiska och diplomatiska skadan för USA är mycket större än den eventuella nytta underrättelsetjänsten kan ha haft av avlyssningen. På Twitter är skämtarna inne på samma linje. ”Allvarlig fråga: Vad talar europeiska ledare om som det är värt att spionera på?”, twittrar en politisk kolumnist i USA, medan en chef på New York Times twittrar: ”Jag är inte säker på att jag skulle vilja smyglyssna på Silvio Berlusconis mobiltelefon.”
Liberala bedömare i USA påpekar att den amerikanska högern, som annars värnar om den personliga integriteten, inte har något att säga om att USA lyssnar på andra nationers ledare. Om tyskarna hade avlyssnat vår presidents mobiltelefon skulle högern kräva att vi ”brandbombar Dresden igen”, misstänker en ledande kolumnist som anser att skandalen försvagar USA.