Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Arne Lapidus

Nelson Mandela var en symbol för godhet

En hövding har dött.

Nelson Mandela var frihetskämpe, statsman, modern myt – och hyllades över hela världen som en symbol för godhet.

Men mannen som skapade det fria Sydafrika avvisade bestämt helgonstämpeln.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nelson Mandela satt 27 år i den vita apartheidregimens fängelse. Från sin cell ledde han de svartas frihetskamp tills han till slut blev Sydafrikas förste svarte president.

Trots många år av förföljelse och fångenskap var han aldrig bitter. Han talade inte om hämnd utan byggde upp en demokrati med respekt för människor av alla hudfärger.

– Ingen föds till att hata en annan person på grund av dennes hudfärg, bakgrund eller religion. Människor måste lära sig att hata. Och om de kan lära sig att hata, kan de också läras att älska. För kärleken kommer mera naturligt till det mänskliga hjärtat än dess motsats, sade Mandela en gång.

"Kallas godhet och förlåtelse"

Vid ett annat tillfälle efter sin frigivning 1990 förklarade han:

– Om det finns drömmar om ett vackert Sydafrika finns det också vägar som leder till detta mål. Två av dessa vägar kan kallas godhet och förlåtelse.

Med sådana uttalanden – som han också levde upp till – tycktes en helgongloria sväva över hans huvud. Människor från hela världen vallfärdade för att få vara i hans närhet. Han slog ifrån sig alla sådana hyllningar, något som naturligtvis förstärkte hans helgonlika framtoning.

"Jag har aldrig varit ett (helgon), inte ens enligt den världsliga definitionen att ett helgon är en syndare som försöker bättra sig", skriver Mandela i sin bok "Samtal med mig själv” som kom ut häromåret.

Fick namnet av lärare

Rolihlahla Mandela föddes 1918 i en hövdingfamilj i byn Qunu i Thembuland i den sydafrikanska Kap-provinsen. Namnet Nelson fick han av en lärare första dagen i skolan. I Sydafrika blev han senare känd som Madiba, en hederstitel som ges till äldre medlemmar av hans klan.

Hans pappa var chefsrådgivare till den lokale kungen. Fadern dog när Mandela var nio år. Kungen tog då hand om pojken som växte upp som hans fosterson.

Han gick i missionsskola, skickades till internatskola och började 1937 som den förste i sin släkt studera på universitetet. Vid universitetet i Fort Hare träffade han Oliver Tambo som kom att bli en livslång vän. Båda blev relegerade från universitetet för att ha deltagit i en studentstrejk.

Rymde 1941

Senare ledde de tillsammans i decennier Afrikanska nationalkongressen (ANC), befrielserörelsen som kämpade för de svartas rättigheter i rasåtskillnadens Sydafrika.

Mandela rymde från kungafamiljen 1941 när han var 23 år för att slippa undan ett arrangerat äktenskap. Han flyttade till storstaden Johannesburg. Där lärde han känna Walter Sisulu, som också han blev legendarisk ANC-ledare.

Mandela började engagera sig i politiken, Han gick 1943 med i ANC, en oppositionsrörelse som agerade mot den vita minoritetens allt starkare tendenser att genomföra ett strikt rasåtskillnadssystem utan rättigheter för den svarta majoriteten. Han var med och grundade ANC:s ungdomsförbund och blev en av dess ledare.

Mandela gifte sig med Evelyn Mase 1944, det första av hans tre äktenskap. De fick fyra barn och skilde sig 1958.

Samtidigt med den politiska verksamheten studerade han juridik. På universitetet mötte han människor med alla slags åskådningar. Liberala, radikala, rasistiska – och stärktes i sitt politiska engagemang. 1948 kom Nationella partiet till makten och började systematiskt införa apartheid.

Förtrycket hårdnade och Mandela, som 1952 öppnade det första ”svarta” advokatkontoret i Johannesburg tillsammans med sin partner Oliver Tambo, blev en förgrundsfigur i kampen mot rasismen.

Landsomfattande kampanj 1952

Mandela ledde 1952 en landsomfattande kampanj som manade människor att bryta mot apartheidlagarna. Han greps, dömdes till nio månaders fängelse och förbjöds att lämna Johannesburg och att delta i större möten. Men han fortsatte, nu som vice ordförande i ANC, att verka politiskt med små grupper av aktivister.

Efter ytterligare förbud från regimen blev han tvungen att agera politiskt i hemlighet. Han greps på nytt, anklagades för högförräderi men frikändes senare.

– Jag har lärt mig att mod är inte frånvaro av fruktan utan segern över den. Den modige är inte den som inte känner rädsla utan den som besegrar sin fruktan, sade Mandela som senare levde länge underjordiskt medan polis och säkerhetsstyrkor jagade honom.

Mandela och ANC manade till ickevåldsmetoder. En militant grupp bröt sig ut och bildade Panafrikanska nationalkongressen (PAC) för att göra väpnat motstånd.

Mandela, som 1958 hade gift sig med ANC-aktivisten Winnie Madikizela, spelade en ledande roll i kampanjen mot Sydafrikas passlagar som tvingade svarta att bära pass när de rörde sig i vita områden. Men PAC trappade upp kampen och organiserade protester som ofta blev våldsamma när demonstranter drabbade samman med polisen.

Under en sådan protestaktion ägde den så kallade Sharpeville-massakern rum 1960. Tusentals människor demonstrerade, polisen öppnade eld mot folkmassan. 69 människor dödades och 180 skadades.

Internationellt ramaskri

Blodbadet ledde till internationellt ramaskri och vände världsopinionen mot den vita regimen i Sydafrika. Internt fick den Mandela och hans kolleger att överge ickevåldslinjen. De samarbetade med PAC och grundade ANC:s militära gren Umkhonto we Sizwe (nationens spjut). Mandela blev dess förste överbefälhavare.

ANC olagligförklarades 1960. Mandela gick under jorden och reste i hemlighet landet runt tillsammans med Walter Sisulu. De organiserade strejker och höll sig gömda 17 månader. Mandela besökte också Algeriet och andra länder på kontinenten där han träffade afrikanska ledare.

Men 1962 var det slut på friheten. Mandela greps och åtalades för sabotage och försök att störta regeringen med våld.

Han och en rad andra ANC-toppar ställdes inför rätta. Mandela utnyttjade rättegången i Rivonia till att hålla ett flammande försvarstal. Han pläderade för demokrati, frihet och jämlikhet.

– Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat mot vit dominans och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö, sade Mandela i sitt berömda tal.

Dömdes till livstid

Mandela dömdes till livstids fängelse och tillbringade de kommande 18 åren på fängelseön Robben Island. Därefter överfördes han 1982 till fängelset Pollsmoore på fastlandet.

Men han fortsatte att styra ANC från cellen med utsmugglade meddelanden. Och han avvisade alla regimens förslag att ”köpa” honom. Han fick flera erbjudanden om frihet i utbyte mot att han gav upp kampen.

– Bara fria människor kan förhandla. Fångar kan inte sluta avtal. Din och min frihet kan inte åtskiljas, svarade Mandela en gång när regimen erbjöd sig att släppa honom.

”Varje människa eller institution som försöker råna mig på min värdighet kommer att förlora”, stod det på en av hans utsmugglade lappar.

Samtidigt inleddes en internationell kampanj för hans frigivning. Hustrun Winnie Mandela reste världen runt och talade för hans sak – och Nelson Mandela blev världens mest kända fånge.

Under samma tid skärpte omvärlden sina ekonomiska och andra sanktioner mot Sydafrika medan de svartas protester blev allt våldsammare. Apartheidregimen började vackla och några av dess ledare, framför allt president F W de Klerk, förstod att de måste släppa Mandela för att nå en fredlig utväg. Den fängslade ANC-ledaren hade fört hemliga samtal med regimens ministrar sedan 1986.

1990 gick han ut ur fängelset

I februari 1990 gick Mandela ut ur fängelset som en fri man. Han var 71 år och hade suttit inspärrad 27 år. Hela världen jublade över hans frigivning. Han åkte direkt från fängelset till ett massmöte i Kapstaden där han talade inför entusiastiska åhörare.

Nu började ett intensivt arbete för Sydafrikas övergång till demokrati, till ett politiskt system med lika rättighete för alla oavsett hudfärg.

1993 fick Mandela och de Klerk dela Nobels fredspris. 1994 blev Mandela landets första demokratiskt valda president. Sydafrika hade börjat sin långa mödosamma färd mot en bättre framtid. Tack vare ledare som Mandela och hans kolleger – och tack vare framsynta vita politiker – gick system- och regimskiftet fredligt mot alla odds. Det fruktade blodbadet uteblev.

Som president ägnade sig Mandela främst åt att plädera för fred och försoning mellan landets olika grupper. Han ville ”hela” nationen och bygga ett samhälle där svarta och vita kunde leva med mänsklig värdighet. Han ville skapa ”en regnbågsnation som lever i fred med sig själv och världen”.

Efter fem år som president drog sig Mandela tillbaka 1999. Han har sedan dess bland annat ägnat sig åt internationell diplomati. 2005 började han engagera sig i en kampanj mot aids, sedan hans son Mkgatho hade dött i en aidsrelaterad sjukdom.

- Låt oss ge publicitet åt hiv/aids och inte gömma det, för enda sättet är att låta det framstå som en normal sjukdom, sade Mandela i ett försök att bryta det tabu som råder kring aids i Sydafrika, där nära fem miljoner människor uppskattas lida av sjukdomen.

Separerade 1996

Han skilde sig från Winnie 1996 efter ett antal stormiga år i slutet av äktenskapet. På sin 80-årsdag gifte han sig med Graca Machel, änka efter Mocambiques president Samora Machel.

Mandela gav 1994 ut sin självbiografi ”Den långa vägen till frihet” som såldes i sex miljoner exemplar över hela världen. Boken uppges ha varit noggrant granskad av ANC.

Men 2010 kom en betydligt mera uppknäppt version av Mandelas liv. ”Samtal med mig själv” är ett slags klippbok från hans liv. Den innehåller brev från fängelset, dagboksblad, anteckningar på bordsalmanackor, intervjuer och ett kapitel från en självbiografi som han började skriva men aldrig orkade slutföra.

I boken är han inte helgonlik utan ger en öppenhjärtig skildring av sina känslor, tankar och privata bekymmer. Han berättar om den sexuella nöden i fängelset och om hur han lärde sig acceptera hustrun Winnies eskapader.

"Mitt största problem sedan jag lämnade hemmet är att sova utan dig intill mig och att vakna utan dig nära mig, att dagen går utan att jag ser dig", skriver han till Winnie den 1 oktober 1976.

I ett samtal om sex som publiceras i boken svarar Mandela bestämt "nej" på frågan om hans förhållande till hustrun hade förändrats på grund av hennes kärleksaffärer.

– Man måste acceptera den mänskliga faktorn, vara realistisk och acceptera att det finns tider när en person vill slappna av och man inte får ställa frågor. Det räcker att det här är en kvinna som är lojal mot mig, som stödjer mig och kommer och hälsar på, som skriver till mig. Det räcker, säger han.

I samtalet får han också frågan om det inte var svårt med alla år av sexuell avhållsamhet i fängelset.

– Man vänjer sig och det är inte så (svårt) att utöva självkontroll. Jag växte ju upp i internatskolor där man var utan kvinnor nästan sex månader och hade självdisciplin. När jag hamnade i fängelse fann jag mig i att jag inte hade någon möjlighet att uttrycka mig sexuellt och jag kunde hantera det, säger han.

"Framstått som mänsklig"

Författaren Per Wästberg är Sveriges främsta kännare av södra Afrika. Han hyllas i Sydafrika som en av de utlänningar som mest har stöttat kampen mot apartheidregimen. Han mötte Mandela första gången 1959.

– Mandela har alltid framstått som oerhört mänsklig, skrattande, kroppsnära, han kramar alla. Helgon var han bara på avstånd. Den här boken ändrar inte min bild av honom, den förstärker bara bilden av hans storhet, sade Per Wästberg till Expressen när boken kom ut.

Mandela var en stor Sverigevän på grund av det massiva svenska stödet till ANC genom åren. Sverige blev därför det första land utanför Afrika han besökte efter frigivningen..

Han gjorde sitt sista stora offentliga framträdande under fotbolls-VM i Sydafrika 2010. Under senare år tillbringade han allt mer tid i hembyn Qunu, där dåvarande amerikanska utrikesministern Hillary Clinton besökte honom i augusti förra året.

Nelson Mandela blev 95 år.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!