Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anne-Sofie Näslund

Trump får äta upp sina ord – men kritikerna också

Donald Trump.Foto: EVAN VUCCI / AP TT NYHETSBYRÅN

NEW YORK. Det bidde ingen storslagen ettårsdag på Mar-a-Lago.

Det bidde ett shutdown.

Trumps får äta upp sina ord – igen.

Men det får hans kritiker också.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Oktober 2013. Donald Trump sitter i Fox News livestudio och talar om president Obama och den kraschade budgetförhandlingen som lett till att statsapparaten stängt ner:

”Om 25, 50, 100 år när folk pratar om the government shutdown kommer de att prata om presidenten… Han har stor press på sig att lösa saker, men man måste förhandla. Han vill inte träffa folk, han vill inte prata med folk. Rätt kille skulle få in alla i samma rum och make a deal.”

Rätt kille skulle få in alla i samma rum och make a deal.

Fast forward drygt fyra år framåt. Trump är själv president – och dealen verkar omöjlig att få till.

Den tillfälliga budgetlösningen löpte ut vid midnatt natten till lördag. Och nu står USA utan. På obestämd tid. Förra gången tog det 16 dagar att hitta ett förslag som parterna kunde enas kring. 16 dagar då federalt finansierade myndigheter höll stängt. Omkring 800 000 människor var utan arbete – och utan lön. Ytterligare en miljon arbetade men fick vänta på betalningen.

Den gången tyckte Trump att det var presidentens fel.

I dag? Not so much.

Istället säger Trump att det är demokraternas fel som ”sätter invandringspolitiken före militär och säkerheten”.

Då ska man komma ihåg att det är republikanerna som styr Vita huset, representanthuset och senaten. Att ett och samma parti har makten i båda kongressens kammare och det ändå blir en shutdown är ett scenario som aldrig tidigare upplevts. 2013 hade demokraterna fortfarande majoritet i senaten. 

Ändå har Vita huset döpt kaoset till "Schumer-nedstängningen" efter demokraternas minoritetsledare i senaten Chuck Schumer.

De är för övrigt gamla kompisar, Schumer och Trump.

Det verkar inte ha hjälpt.

För Schumer skräder inte orden när han ger svar på tal:

– Det här ska kallas för Trump-nedstängningen eftersom det finns ingen, ingen som förtjänar skulden för situationen mer än president Trump.

Så vad handlar bråket om?

I korthet att demokraterna krävt att regeringen förlänger Daca, ett program som gör att människor som kommit illegalt till USA som barn får stanna. En sådan överenskommelse ska ha varit nära.

Men ni minns väl mötet där presidenten kallade afrikanska länder och Haiti för ”shithole countries” och undrade varför USA inte kunde ta emot folk från Norge i stället?

Det tog död på den goda samtalstonen, om man säger så.

För att få igenom budgeten krävs 60 röster men republikanerna har bara 51 av de 100 platserna i senaten (demokraterna har 47 och oberoende 2). Republikanerna måste alltså få med sig ett gäng demokrater på tåget.

Och nu verkar tåget har gått för den här gången.

Vad lär vi oss vi oss av det då?

Att det är lättare sagt än gjort.

Det visar också Trumps första år som president. Flera av hans mest upprepade och högljudda vallöften har inte blivit av – Obamacare är inte borta och ersatt (även om reformen är på nedrustning), muren mot Mexiko har inte börjat byggas, några miljoner människor som befinner sig i landet illegalt har inte deporterats.

Och det där Washington-träsket som Trump skulle rensa upp verkar träskigare än någonsin.

Å andra sidan kan han checka av en hel del på sin att-göra-lista:

Han har sänkt skatterna. Skrotat miljöavtal. Rivit upp regleringar för företag. Stoppat inresande från muslimska länder. Minskat illegal invandring. Tillsatt en konservativ domare till Högsta domstolen. Fått ner arbetslösheten och boostat ekonomin (även om det inte bara är hans förtjänst).

Det är ett cv som imponerar på hans väljare – men också tvingat många av hans kritiker att bita sig i tungan. De håller fortfarande inte med honom, kanske mindre än någonsin. Hans tillvägagångssätt är inte vad de önskat. Lögnerna är många, opinionssiffrorna de sämsta en president haft efter ett år. Och nog är det symptomatiskt att ett rasistiskt uttalande stjälpte budgetöverenskommelsen exakt ett år efter Trump stod med handen på bibeln och svor presidenteden.

Men kan han få saker gjorda? Han som helt saknade politisk erfarenhet? Ja, onekligen och det kan bära honom långt.

Trump skulle ha firat sitt första år som president på privatklubben Mar-a-Lago i Florida med en pampig middag. Istället fick han stanna i träsket – och fundera över rådet han gav Obama om konsten att prata med varandra.

"Rätt kille skulle få in alla i samma rum och make a deal.”

I det extremt polariserade USA är det ingen dum idé.