Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anne-Sofie Näslund

Tro inte att det här är över än

Foto: POLARIS/IBL / POLARIS/IBL POLARIS

NEW YORK. ”Domarnas domare”, sa president Trump när han i natt presenterade sitt val till Högsta domstolen.

Men tro inte att det är över än.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Brett Kavanaugh, 53, är ingen nykomling i gamet. Tvärtom. Han tillhör Washingtons konservativa elit och är ungefär så mycket av en insider man kan bli. För tillfället federal domare i appellationsdomstolen i Washington DC, tidigare anställd hos Anthony Kennedy – domaren han nu kan ersätta – och före detta rådgivare åt president George W. Bush. 

Dessutom var han en av utredarna i Whitewater-skandalen – som ledde till att Bill Clintons affär med Monica Lewinsky uppdagades – och den som författade stora delar av den särskilda åklagaren Ken Starrs väldetaljerade, ökända rapport om affären.

Brett Kavanaughs föräldrar var jurister, han har Harvard, Yale och Georgetown på meritlistan och träffade sin fru när hon var sekreterare hos George W. Bush.

– Om jag godkänns av senaten kommer jag ha ett öppet sinne i varje enskilt fall. Och jag kommer att sträva efter att skydda USA:s konstitution och den amerikanska rättssäkerheten, sa Kavanaugh när han i natt tackade Trump för förtroendet.

Han konstaterade också att en ”domare måste tolka konstitutionen som skriftlig”. Det är just det splittringen handlar om: USA:s konservativa anser att lagtexten ska tolkas strikt medan de liberala menar att aktuella förhållanden måste få spela in. 

Just nu fylls Högsta domstolens nio stolar av fyra liberala domare och fyra konservativa. Den avhoppande Anthony Kennedy var konservativ men röstade ofta med de liberala i frågor kring hbtq-rättigheter och rätten till abort och fick därför en viktig vågmästarroll, till exempel när samkönade äktenskap godkändes och rätten till abort upprätthölls.

Nu står frågorna plötsligt på spel igen och demonstranter samlades i natt utanför Högsta domstolen i Washington för visa sitt missnöje med Trumps val och manifesterade för rätten till abort.

För republikanerna gäller det att få den nya domaren godkänd av senaten så snabbt som möjligt, innan höstens mellanårsval då de kan förlora sin majoritet. 51 av de 100 senatorerna är republikaner så marginalerna är redan minsta möjliga. 

Två av dem, Susan Collins från Maine och Lisa Murkowski från Alaska är dessutom för rätten till abort och vill förmodligen inte godkänna en domare som vill riva upp ”Roe v. Wade”– det kända fallet som gjorde abort lagligt i hela USA – och en stor del av frågorna i senaten kommer därför hamna där.

För Trump blev det en balansgång: välja någon som blir godkänd och samtidigt göra sina konservativa kärnväljare nöjda. För konservativa amerikaner som inte gillar Trump innebär utnämningarna att de kan förlåter det mesta. Domarna i Högsta domstolen utses på livstid och kan påverka USA i konservativ riktning i årtionden framöver.

– Jag har fått höra att utöver beslut om krig och fred är det här det viktigaste beslut man fattar som president, sa Trump under natten.

Republikanerna har hittills all anledning att vara nöjda. Trump har redan utsett en konservativ domare – ett val som han själv nyligen jämförde men en riktig ”homerun”.

Där är vi inte ännu. För att citera den frispråkiga republikanska senatorn John Kennedy som i går skulle förklara fokuset som väntar kring Roe v. Wade innan nästa domare är godkänd:

”Jag misstänker att det här kommer att bli ett hårdhänt och tufft, ner-i-smutsen, dra-varandra-i-öronen, näsbitande slagsmål”.