Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anne-Sofie Näslund

Svaret på frågan som alla ställer om Oscarsgalan

Expressens Anne-Sofie Näslund avslöjar sanningen om hur det är i Los Angeles. Foto: Axel Öberg
Sylvester Stallone fick inte pris för bästa biroll, vilket gjorde hans svenske sparringkompis Dolph Lundgren besviken. Foto: Stephen Lovekin/Rex/Shutterstock

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Noterat om Oscarsgalan

HISSAR:

Alicia Vikander! Hon gjorde det – första svenska skådespelaren att vinna en Oscar sedan Ingrid Bergman fick priset för sin roll i "Mordet på Orientexpresssen" 1975. 40 år sedan! Så stolta vi ska vara över denna supertalang!

 

DISSAR:

Att jag inte var på Vanity Fairs efterfest. Eller någon av de andra supercreddiga efterfesterna heller för den delen. Till nästa år – det där måste styras upp.

 

VI SÅG...

Joel Kinnaman, Alexander Skarsgård och Cecilia Forss på Nordisk Films förfest i lördags och Dolph Lundgren med Sveriges ambassadör på svenska handelskammarens och ambassadens officiella party i söndags.

 

PSSST...

Älskade Chris Rocks ställningstagande i rollen som värd. "Den stora frågan alla vill ha svar på är om Hollywood är rasistiskt..." inledde han. Sen var det Lady Gaga som uppträdde med sexualbrottsoffer på scen för att uppmärksamma våldtäktskultur och Leonardo DiCaprio som pratade om klimatförändringar och "jorden vi inte kan ta förgiven". Helt enkelt – kändisar som vågar använda sin röst till något viktigt.

"Hur är stämningen då?"

Jag får frågan av programledaren och alla jag känner. Det är tredje gången jag är i Los Angeles under Oscarsgala så jag borde veta. Jag köper kaffe på Starbucks precis vid Dolby Theatre när en Hollywoodsnygg man frågar om ”jag också är skådis”, för det är så folk pratar här.

En stund senare är det en annan man utklädd till actionhjälte bland stjärnorna på Walk of Fame som råkar skrämma ett barn, tar av sig masken och säger "det är bara på låtsas, som det mesta i Hollywood”.

 

Det tog år att börja älska Los Angeles.

För fejk, för många dundertrevliga människor som slutade vara trevliga när de förstått att man inte tillhör branschen. Staden är liksom underbar på ytan och rå i mitten.

Lite som min klänning.Så klassisk och fin framifrån men blottar hela ryggen och sideboobsen om jag vänder den sidan till.

Skrynklig var den också. Så till den milda skämsgrad att jag några minuter innan Uber-chauffören anlände hängde in den över duschkabinen och lät varmvattnet forsa för att ånga ut den lite snyggt.

Förlåt, Leonardo DiCaprio som värnar om miljön och säkert aldrig skulle slösa så på jordens vattenresurser och när jag ändå talar till dig – grattis till Oscarn. Äntligen!

 

När jag skulle ta klänningen hade den så klart ramlat ner. "Tur att den är svart", tänkte jag och hann inte ens hårtorksblåsa. Det klafsade om slitsen, men det syntes i alla fall inte. Fake it, fake it! Mot röda mattan för en skymt av kändisarna – och stämningen.

Några timmar senare träffar jag Dolph Lundgren. Han är besviken för att hans sparringkompis Sylvester Stallone inte fick pris för bästa biroll. Sen tar vi en selfie, det är ju ändå Hollywood och när Dolph lägger armen om mig har klänning torkat för länge sen och Hollywood är alldeles underbart.