Anna Bäsén
Det är stor brist på skyddsutrustning och hygienmaterial som skyddsrockar, visir, andningsskydd, munskydd, handskar, skyddsförkläden och handsprit. Långärmade skyddsrockar är slut på många håll och personalen tvingas använda kortärmat. Engångsmateriel som visir och munskydd tvättas och återanvänds på akutsjukhus i Stockholm, vilket Expressen kunde berätta om redan för två veckor sedan. Vårdförbundet har gått ut och varnat för att skyddsutrustningen för vårdpersonal snart kommer att ta slut.
I fredags sänkte regionerna kraven på skyddsutrustning och Folkhälsomyndigheten ser över sina riktlinjer just nu. Exempelvis ska munskydd inte vara standard vid covid-19.
Undermålig skyddsutrustning gör att personal riskerar att sprida det nya coronaviruset mellan gamla och sjuka – och själva bli smittade. ”Jag är orolig för att vårdpersonalen kommer med de här väldigt lindriga skyddsåtgärderna att de kommer att bli sjuka och dö. Det ser vi pågå i Italien just nu”, säger Erik Salaneck, infektionsläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, till SVT.
På äldreboenden och i hemtjänsten – omsorgen om våra sköraste äldre – är situationen ännu värre. I fredags skrev jag om hur hemtjänstpersonal tvingats vårda smittade helt utan skyddsutrustning, ibland ens utan att veta att de är smittade. Skoskydd används som munskydd, visir görs av overheadplast och gummiband. Personal i äldreomsorgen i Borlänge vittnade om brist på skyddskläder, munskydd, visir och handsprit. Äldre och personal har smittats. I onsdags avled en av de äldre på sitt boende.
Socialstyrelsens krisberedskapschef Johanna Sandwall har vid senaste presskonferenserna sagt att det finns skyddsutrustning – men att de bara kan säkra tillgången 48 timmar framåt. Särskilt kritiskt är det i storstadsregionerna.
Regionerna har gjort allt för att försöka bunkra. Somliga har – inte särskilt solidariskt – lagt jätteordrar på ett eller ett par årsförbrukningar. Branschorganisationen Swedish Medtech oroas av de extremt stora beställningarna. Därför gav regeringen Socialstyrelsen tillåtelse att vid behov omfördela skyddsutrustning och annat material mellan regionerna. Regioner som roffat åt sig kan tvingas dela med sig.
Det är också ont om reagenser och testkit för covid-19, vilket Expressen avslöjat. Sjuka som misstänks ha den nya smittan och personal i vård och äldreomsorg med symtom ska prioriteras, enligt Folkhälsomyndigheten. Men vården kan inte testa alla de vill. Att man inte kan provta personal med symtom på covid-19 kan, rätt snart, öka personalbristen enormt.
Antalet mediciner som restnoterats hos Läkemedelsverket ökade med 36 procent mellan 2019 och 2018. Läkemedelsbristen var allvarlig redan innan coronakrisen. Enligt Johan Andersson, enhetschef på Läkemedelsverket, är sannolikheten hög att smittan leder till brist på vissa mediciner. Expressen har publicerat myndighetens lista över riskläkemedel där den verksamma substansen kommer från Kina.
Vår läkemedelsförsörjning är skör, bygger på komplicerade globala kedjor där produktionen är ”just in time”. Ingen håller stora lager, vare sig läkemedelsföretag eller regioner, eftersom det kostar pengar. Beredskapslagren avskaffade Sverige tillsammans med apoteksmonopolet.
Att svenskarna hamstrar Alvedon och andra mediciner har också lett till luckor på apotekshyllorna. Nu får ingen köpa mer än tre förpackningar paracetamol per gång eller ta ut mer än tre månaders förbrukning av receptbelagd medicin.
Solidariteten mellan individer, regioner och länder sätts på prov i krisen.
Enskilda och företag har visat stor kreativitet, medmänsklighet och generositet. Efter Expressens artikel har exempelvis ett företag skänkt utrustning som skyddsrockar, munskydd och visir till personalen i äldreomsorgen i Borlänge.
Ökad efterfrågan på exempelvis skyddsutrustning är global. Länderna ser till sig själva först. Tyskland, Frankrike och Indien har exempelvis infört exportrestriktioner av skyddsmateriel och läkemedel.
Just nu är det inte läge att bygga upp några nationella lager. När värsta pandemikrisen är över måste höga politiker ta beslut om att stärka Sveriges beredskap.
ANNA BÄSÉN är wallraffande medicinreporter, grävande journalist och nyhetskrönikör på Expressen.
Hon har arbetat som journalist i 23 år, bland annat på Tendens i P1, Dalarnas Tidningar och Dagens Medicin.
Förutom journalisthögskolan är Anna Bäsén också utbildad undersköterska och har arbetat flera år på akutsjukhus och i äldreomsorgen. Hon är flerfaldigt prisbelönt, har bland annat vunnit utmärkelser som Årets folkbildare och Wendelapriset. Hon har även nominerats till det prestigefyllda priset Guldspaden efter sin uppmärksammade granskning Sjukhussnusket då hon wallraffade som städerska på Södersjukhuset.
Anna Bäsén har skrivit tre böcker, bland annat reportageboken ”Vem ska ta hand om mamma?” då hon tog jobb i hemtjänsten och på äldreboende för att kunna skildra äldreomsorgen inifrån.