Anna Bäsén
Alarmerande, kaos, extremt, skrämmande och en krigssituation. Med sådana ord beskriver vårdpersonal jag talar med läget i äldreomsorgen just nu.
Den nya sjukdomen covid-19 har fått fäste på äldreboenden och i hemtjänsten. Smittfallen – både bland personal och gamla – kommer från olika delar av landet.
– Det blir kaos där smittan flyttar in. De första rapporterna kom i fredags. Sen bara ”poff”, nu finns smittan överallt, säger Elisabeth Antfolk, undersköterska i hemtjänsten och ordförande i Kommunals sektion för privat vård och omsorg i Stockholm.
Det nya viruset stresstestar välfärden. Det är sant att inget land kan stå fullkomligt rustat för en pandemi. Men Sveriges nedbantade äldreomsorg hade oerhört stora problem, inte minst med personalbrist, redan innan.
– Det är ett fruktansvärt läge. Kaos, säger Elisabeth Antfolk.
Sjukskrivningstalen bland äldreomsorgspersonalen ökar. Det finns hemtjänstgrupper och äldreboenden där varannan personal är sjukskriven. De tvingas jobba ensamma på avdelningar där de egentligen ska vara två eller fler. Många är lojala och känner stort ansvar för ”sina” gamla. De ställer upp, jobbar extra, jobbar över, kör fjortontimmarspass flera dagar i rad.
Allt som är kvalitet skalas bort. Personalen hinner bara med det mest basala, som mat och mediciner. Städning, tvätt och annat som kan vänta skjuts fram. Roligheter och guldkanter – som bingo, utflykter och besök av anhöriga – ställs in på grund av risken för smittspridning.
Äldreomsorgen är illa rustad.
– När den där statsepidemiologen sa att Sveriges beredskap är god skrattade jag rätt ut, säger en sjuksköterska i äldreomsorgen.
Personalen kan inte skydda sig själva – eller de gamla. Det är ont om grundläggande utrustning som skyddsrockar, munskydd och visir. När de rekommenderade långärmade skyddsrockarna tar slut bestämmer arbetsgivarna att det bra med kortärmade. Det är inte lika noga. Det har förekommit att hemtjänstpersonal vårdat smittade helt utan skyddsutrustning.
– Bristerna när det gäller smittskydd är alarmerande, säger Tobias Baudin, ordförande för Kommunal.
Äldreomsorgen är alltför beroende av timvikarier, korttids- och deltidsanställda. Det gör förstås att äldreomsorgsjobben inte är särskilt attraktiva. Nu blir det extremt tydligt att personalkarusellen också är en mycket allvarlig smittrisk.
2007 träffade en äldre med hemtjänst tolv olika ur personalen på två veckor. 2019 hade antalet stigit till 16, en ökning med 33 procent. Att kommunerna inte skött om sina anställda och inte kan behålla sin personal straffar sig nu. Och det är livsfarligt för de äldre.
Bristande smittskydd skördar liv. I Borlänge kommun har flera äldre i omsorgen, på boendena Hessegården och Kungsljuset och äldre med hemtjänst, blivit smittade. I onsdags avled en av dem på sitt äldreboende.
– Det är skrämmande. Förut har ju smittan varit på avstånd. Nu är den i kring oss, säger Ulrica Green, undersköterska i hemtjänsten i Borlänge och skyddsombud för Kommunal.
Kommundirektören Åsa Granat säger i kommunens pressmeddelande om smittspridningen och dödsfallet att hon är ”trygg med vår organisation” och att ”våra fantastiska medarbetare kommer att klara det”.
Personalen ute i vårdverkligheten är inte lika optimistisk. Ett vårdbiträde i Borlänge, som vill vara anonym på grund av rädsla att få sparken, vittnar om bristande hygienrutiner. Det har saknats handsprit, långärmade rockar och visir. Personalen har fått använda hemmasnickrade visir, gjorda av overheadplast och gummisnoddar. Visiren har flyttats mellan de äldre och därmed kunnat sprida viruset vidare. Personalen har också vårdat smittade äldre utan att veta om det.
– Det är klart jag är orolig för de äldre, att jag ska sprida smitta till friska gamlingar. Vi borde ha en särskild coronapatrull med personal som har erfarenhet av sjukvårdsarbete och som bara arbetar med smittade äldre. De borde få ett risktillägg på 500 kronor i veckan. Det är inte så många som vill arbeta med smittade, säger vårdbiträdet.
Undersköterskan Ulrica Green säger att personalen behöver bättre utrustning, i synnerhet när de vårdar äldre som redan är smittade. De provisoriska visiren fungerar exempelvis inte särskilt bra.
– Visiren är bökiga, det är svårt att få dem att sitta kvar med bara en gummisnodd.
– Nu håller handspriten på att ta slut också. Då är det tvål som gäller. Men det är svårare för oss som jobbar i hemtjänsten och åker bil mellan brukarna. Då måste vi försöka tvätta oss där vi är.
Det är tydligt att det är golvfolket som är mest utsatta. Flera av undersköterskorna och vårdbiträdena runtom i landet berättar att chefer och läkare jobbar hemifrån – medan de själva måste stå i frontlinjen. Självklart är personalen i äldreomsorgen oroliga för att själva bli smittade.
– Man är rädd att själv bli smittad, att smitta andra och dra hem smitta till sin familj, säger Linda Kvarnström, ordförande för Kommunal, sektion Borlänge.
Personalen i vård och omsorg har lovordats för sitt slit. Bland annat av statsminister Stefan Löfven. Men undersköterskan Victoria Gutierrez är förbannad. De sliter och har för lite personal, ont om skyddsutrustning och är själva rädda för smittan. Victoria Gutierrez vill inte ha beröm av statsministern – utan handling.
– Det känns för jävligt, att det ska hända en sån här grej, en pandemi, för att de ska förstå vilket viktigt arbete vi gör.
Hon vill ha högre löner och fler arbetskamrater.
– Hans tomma ord hjälper inte ett skit. Det gör inte mitt jobb ett dugg lättare.
Undersköterskan Karin Lorentsson instämmer. Hon vill inte ha fler applåder, ryggdunkar, tummen upp och hjärtan på sociala medier, utan högre lön och skäliga arbetsvillkor.
Folkhälsomyndigheten har sagt att personal i vård och omsorg ska prioriteras när det gäller att testas för det nya viruset. Men ingen jag talar med har hört talas om att någon testats.
Karin Lorentsson jobbar på ett litet äldreboende i Skövde kommun. Men just nu ligger hon hemma och är sjuk. Det skulle kunna vara den nya smittan, eller bara en knepig förkylning.
– Att jobba i den här krisen är oroligt så klart. Man arbetar med väldigt gamla och sköra människor. Känslan av att det inte finns en kontroll längre är mentalt påfrestande. För oss alla.
Och när stormen lagt sig? Då måste vi bygga upp en stabil, trygg och värdig äldreomsorg.
ANNA BÄSÉN är wallraffande medicinreporter, grävande journalist och nyhetskrönikör på Expressen.
Hon har arbetat som journalist i 23 år, bland annat på Tendens i P1, Dalarnas Tidningar och Dagens Medicin.
Förutom journalisthögskolan är Anna Bäsén också utbildad undersköterska och har arbetat flera år på akutsjukhus och i äldreomsorgen. Hon är flerfaldigt prisbelönt, har bland annat vunnit utmärkelser som Årets folkbildare och Wendelapriset. Hon har även nominerats till det prestigefyllda priset Guldspaden efter sin uppmärksammade granskning Sjukhussnusket då hon wallraffade som städerska på Södersjukhuset.
Anna Bäsén har skrivit tre böcker, bland annat reportageboken ”Vem ska ta hand om mamma?” då hon tog jobb i hemtjänsten och på äldreboende för att kunna skildra äldreomsorgen inifrån.