Alex Schulman
Jag trodde att jag var en lögnarvirtuos, att jag var en dr Mabuse i lögn, det lömska geniet som kunde fabulera om allt. Som den gången när jag hittade porrtidningar i skogen som jag tog hem och det tog bara en vecka innan mamma upptäckte dem under min madrass och hon stod där i dörröppningen, med tom blick och en bibba porr i handen och sa: ”Vad är det här, Alexander?” Geniet svalde. Geniet blundade. Geniet skred till verket. ”Jag skriver en uppsats om pornografi i skolan”, sa jag. ”det där är studiematerial.”
I efterhand undrar jag: hur kunde jag tro på att den lögnen gick hem? Varför reflekterade jag inte över att mamma kastade mitt ”studiematerial” i sopen?
Jag kom att fundera över de här sakerna när jag häromdagen läste ett Facebook-inlägg från Sverigedemokraten Mattias Karlsson. Ni känner kanske till honom. Har kallats Sverigedemokraternas ”chefsideolog”, och när Jimmie Åkesson var sjukskriven 2014 agerade han ersättare och vi fick se honom varannan dag i Agenda i blänkande tredelad kostym och slipsknut stor som ett äpple. Denne SD-topp skrev ett inlägg i vilket han berättade om något som hänt honom ombord på ett tåg nyligen. Tåget rullade in på en station och på perrongen stod en grupp uniformerad säkerhetspersonal. När tåget stannande gick vakterna raka vägen in på tåget, radade upp sig framför Mattias Karlsson och gjorde därefter honnör. Var och en av dem skakade sedan hans hand och sen sa de: ”Tack, du är vårt sista hopp.” Och försvann ut på perrongen igen innan tåget åkte vidare. Mattias Karlsson är märkbart rörd när han beskriver episoden, tacksam, men tillägger också att han bara är en ”galjonsfigur", han är inte ensam värd denna kärlek. Det är hela partiet!
Det är så mycket information som skaver. Vad är det för ”uniformerad säkerhetspersonal” Karlsson pratar om? Väktare? Ordningsvakter? Varför står de där i grupp på perrongen? Arbetar de inte i regel två och två? Väktarna går på tåget – hur vågar de? Ett stationsstopp är ju väldigt kort, är de inte rädda för att tåget ska åka i väg? Vakterna "ställer upp sig på led” framför Karlsson. Det finns alltså en tanke om koreografi hos väktarna. Men – ett led? Hur många är de i det här ledet egentligen? De gör sedan honnör. Honnör? Vad är det för säkerhetspersonal som gör honnörer? Jag försöker komma på om jag någon gång i livet sett någon säkerhetspersonal utföra honnörer. Nej, har aldrig hänt. Jag har aldrig sett en polis göra honnör heller. Det är väl bara militärer som gör honnör? Inga andra gör honnör, någonsin. Men här påstår alltså Karlsson att en uniformerad grupp springer in på ett tåg, ställer sig på ett led och gör honnör framför honom. Säkerhetsvakterna vill också ta i hand, och sedan levererar de den tårdrypande replik som bättre än någon annans replik passar in i SD:s berättelse, den om ett svenskt folk som ser sin välfärdsstat gå under och som bara har ett sista hopp kvar – SD.
Man ville höra fortsättningen av tågresan. Vid nästa station hoppade påven på och gjorde honom till kardinal, och Axl Rose sprang ombord och ville starta ett band med Karlsson, och sen kom Batman och bad honom komma till Gotham city och rädda stan. ”Du är vårt enda hopp”, sa Batman och grät.
Och sen gjorde alla honnör.