Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Det går att se på Sveriges flyktingmottagande med stolthet

Det går väl knappast att komma ifrån – vi har varit naiva. Att vi inte i tid reglerade flyktingstömmen in i Sverige har gjort att vi nu befinner oss i ett läge där landet riskerar att gå sönder. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Att vi inte stängde gränserna tidigare skvallrar om en blåögdhet som vi nu får sota för. Det började redan för tre år sedan. Fredrik Reinfeldt var naiv när han bad oss öppna våra hjärtan i valrörelsen 2014. Statsminister Stefan Löfven var ännu mer naiv 2015 när han sa att det finns ingen gräns på hur många vi kan ta emot. Det sistnämnda är kanske 2000-talets mest korkade politiska påstående. För nu vet vi ju, att det fanns en gräns och den överskreds med råge. De här volymerna som kom in gjorde att den svenska välfärden gick på knäna. Och nu står vi här. Sverige slits långsamt itu.

Ovanstående är ett sätt att se på svensk flyktingpolitik. Det förhärskande sättet, måste man väl ändå säga. Det råder numera i stort sett konsensus om att Sverige inte mår bra.

Vi är ett land i kris. 

Vi befinner oss i fritt fall. 

 

Det som förut bara var stridsrop på hatsajter som Avpixlat är nu ord som finns i var mans mun. Också i ledarskikten hos de etablerade politiska partierna. Det märktes under Almedalsveckan, att det politiska etablissemanget nu skriver under på att vi lever i ett Sverige som går på knäna. Ett Sverige som håller på att gå sönder rakt framför oss. Liberalernas Jan Björklund varnade i sitt Almedalen-tal för en ny underklass av lågutbildade invandrare. Och gör vi inget åt detta så ”glider Sverige isär”, sa han.  Centerns Annie Lööf höjde fingret för ett nytt klassamhälle och varnade: "Sverige får inte fortsätta att klyvas”. KD-ledaren Ebba Busch Thor pratade om att det pågår något som hon kallade ”ett välfärdssvek”. Gång på gång från talarscenen i Almedalen berättade partiledarna om detta nya Sverige, som just i detta nu går sönder, som utsätts för ett pågående svek från etablissemanget. 

Som om Sveriges flyktingmottagande under de senaste åren varit ett stort misstag, som vi nu får lida för. 

Men det finns ett annat sätt att se på Sveriges flyktingmottagande. 

Det går att se på det med stolthet. 

Under 2016 var 65 miljoner människor på flykt världen över. Det är fler människor än någonsin som befinner sig i kris. Många av dem flydde från Syrien, över Medelhavet, till Europa. 2015 tog vi emot 163 000 asylsökanden i Sverige. 2014 tog vi emot 81 000 asylsökande. Vi har tagit emot näst mest flyktingar i hela Europa, bara Tyskland ligger före oss. Men om man räknar asylsökande per invånare så är vi överlägset Europas mest humanitära land. 

 

Den rådande retoriken känns därför nästan absurd. Alla pratar om Sverige som ett land som svikit och som sviker. Och om flyktingmottagandet som ett misstag som vi nu får betala för.

Varför är vi inte i stället stolta?

Under ett möte i Washington 2008 träffade Barack Obama Södertäljes borgmästare Anders Lago och Obama slogs häpet av att denna lilla kommun i detta lilla land tog emot fler flyktingar under flyktingvågen från Irak än hela Nordamerika. Obama kände skam för sitt lands flyktingpolitik, sa han. Och han var imponerad av Sverige. Anders Lago återvände hem till Sverige. Han var stolt. 

Detta var nästan tio år sedan. Sedan dess har Sverige växlat upp rejält, vi har tagit in många fler. När Syrien brann och miljoner människor flydde så stod Sverige upp. Vi öppnade våra gränser och gav hjälp. 

163 000 människor år 2015.

Vi gjorde det. Vårt land. Sverige! En humanitär stormakt, bättre än alla andra på att rädda människor i nöd. Det är det jag talar om. Att vi gjort allt detta. 

Var stolt över att du är svensk!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!