Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Våra mäktigaste vänner – snart är de våra fiender

Donald Trump. Foto: MIKE THEILER / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Boris Johnson. Foto: NILS JORGENSEN / NILS JORGENSEN/STARTRAKSPHOTO.CO STARTRAKS PHOTO

Midsommarfirandet är, till en början, lika bekant som alltid. Byborna vallar med sina korgar mot ängen. De kaffespillda strandfiltarna sträcks ut sida vid sida under träden. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En hel del barn går runt och är söta med blomsterkransar i håret och ett par, tre narcissister till vuxna gör samma sak. Ett par stånd borta under eken, någon säljer kaffe och där står som vanligt tanten med lottohjulet i papp med smältvarm dubbel-Daim som förstapris. Alfahannarna i jeansshorts och Oakley-brillor reser stången och hey-ar och hojtar om att vi andra måste lämna plats. Och där sitter vi, kvinnorna, barnen och vi män som aldrig såg oss riktigt som män, på tryggt avstånd och tittar på, vi ser på när de grinar och ropar kommandon till varandra och långsamt reser den sig, stången. 

DID YOU KNOW, förklarar någon fnissande för en utländsk gäst, THAT IT IS A GIANT PENIS! Alfamännen är färdiga, de går och pustar ut, knäcker kanske en bira och nu vågar de sig fram, barnen tillsammans med oss män som inte riktigt är män, och vi väntar på musiken och dansen genom det usla ljudsystemet, med en rundgång och ett sprak som är så autentiskt att det aldrig skulle gå att skapa på konstgjord väg. Och så dans runt stången och samma bekanta, isande känsla av skräck, när man plötsligt inser att man måste hålla någon annans hand, en främlings. Så obekant och underligt, ungefär som när man ibland tvingas torka någon annans unge i rumpan efter ett toalettbesök. Man gör det, förstås, men det känns lite olustigt och man vill snart vara färdig. 

Men så händer det då, att spelemännen har en ny repertoar, och det är inte bara ”Små grodorna” och liknande, utan helt andra låtar – en del av dem har vi aldrig någonsin hört! Förvirringen är stor, olusten plötsligt stark. Mitt i allt det bekanta som är midsommar har plötsligt ett helt obekant element letat sig in. Jag tänker på det i bilen på väg hem sen, när inte bara jag, utan hela familjen, med mormor och småbarnen, sitter och är tagna av denna upplevelse, att det är kanske inte vår bästa gren. Detta med förändringar. 

Jag slås av samma sak när jag ännu senare under kvällen går in för att läsa nyheterna. De två översta nyheterna handlar om Donald Trump. En kvinna anklagar Trump för att ha våldtagit henne i ett omklädningsrum i ett varuhus för 23 år sedan. Den andra nyheten handlar om att Trump beordrat en attack på Iran, planen var i luften, när han plötsligt ångrade sig och planen fick vända. Tredjenyheten är om Boris Johnson, mannen som av allt att döma blir Storbritanniens nästa premiärminister. En man som vi lärt känna under de senaste åren, som utrikesminister och främst som Brexit-förespråkare, där han ljög sig igenom hela Brexit-kampanjen när han påstod att landets kostnad för EU-medlemskap är 4 miljarder kronor i veckan. Han lämnade Theresa Mays regering, men har sedan dess påmint oss om sin existens genom återkommande idiotkommentarer (han har bland annat jämfört kvinnor i burka med brevlådor, och om Afrika sagt ”det där landet”). Han är svår att förstå sig på politiskt eftersom han helt tycks sakna ideologi, här finns ingen politisk ryggrad. Det enda man vet säkert är att han vill lämna EU, oavsett vilket. Och nu står han alltså på tröskeln till att ta över landet. 

Apropå förändringar, menar jag. 

Storbritannien och USA, som så länge jag varit människa utgjort de två länder som legat Sverige närmast, inte bara kulturellt, utan vi har delat sätt att se på världen. Två länder som vi svenskar alltid sett som våra allierade och våra vänner. Vår sak har varit deras, deras sak har varit vår. Inom kort styrs de här länderna av två narcissister, lögnare och opportunister. Den ena har gjort till sitt främsta budskap att han inte behöver oss. Den andra står på randen till att starta ett storkrig vars konsekvensspiral inte går att överblicka. 

Våra mäktigaste vänner håller på att bli våra mäktigaste främlingar. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!