Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Valet blev en sjuk dröm – det är måndag hela veckan

Vilken märklig valkväll.

Redan innan rösträkningen började hade ett par moderater gjort klart att Löfven måste avgå. Och sen fortsatte de så där hela valnatten, moderater stod på kö till SVT:s reporter för att bli intervjuade, och alla var mycket indignerade: Han kan inte sitta kvar!

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Moderat efter moderat som plötsligt var statsvetare, föreläste om grundlagen och sa att det var allvarligt om Löfven inte avgick omedelbart, kanske ett brott mot någon lag, i stort sett högförräderi. Och distrikten räknades in och Moderaterna gick mot fiasko – vilket gjorde att moderatkraven på Löfvens avgång blev högre. Kristersson gick upp på scen sen, höll segertal efter sin förlust och sen var han också i gång, Löfven måste avgå. På en gång. 

Och det gjorde han ju inte. Det var ansvar för Sverige, riket måste ha en ledning om det blir kris, och så vidare, och så vidare, men alla visste ju att han bara ville sitta kvar för att ha en bra position inför förhandlingarna som skulle inledas dagen därpå.

Efter det är det lite oklart vad som hände med honom. Lite svårt att förstå varför han inte började förhandla. Han skickade ut underhuggare i stället, det var Ygeman och andra, som satt där med milda leenden i morgonsofforna och var stillsamt häpna över att alliansen inte tycktes förstå att det största partiet ska regera landet.

Samtidigt skickade Kristersson sitt folk, hon Svantesson och andra, till samma soffor, med samma valnattsretorik. Löfven måste avgå. Samtidigt ägnade alliansens partiledare veckan åt att ta Instagram-selfies på sig själva från en massa olika platser, där de låtsades göra planer för Sverige. Det var anteckningsbok och penna och en massa kaffe. Nu ska Sverige få ett nytt styre!

Veckan har därvid varit som en sjuk dröm, det är måndag hela veckan, det sitter hela tiden en ny sosse i ”Nyhetsmorgon” och förklarar vänligt att det rimligaste är att Stefan Löfven sitter kvar som statsminister.

Och någon moderat kommer in och ryter om avgång, samtidigt som Annie Lööf skickar ut något foto från nåt konferensrum med luddig text av typen: ”Nu jobbar vi för ett regeringsskifte.”

Det vet man ju att det inte stämmer. För det står väl fullständigt klart för alla, också för alliansens partiledare, väl: Det blir ingen alliansregering. Så jag fattar inte riktigt vad de pratar om under allt kaffedrickande, vad de skriver i de där blocken. De borde ju prata mindre internt, och börja ringa lite folk över blockgränserna om de ville få något gjort. För det är ju lika säkert: Det blir ingen rödgrön regering heller. För de har inte mandaten. 

Alltså: Dags att samtala.

”Sånt här måste få ta lite tid”, sa Damberg i ”Nyhetsmorgon”, ännu en av sossarna Löfven skickat ut under veckan. Jo, det kan man så klart ha förståelse för. Och hade väljarna känt att det verkligen gjordes försök att hitta lösningar så skulle väl ingen reagera.

Men just nu är det faktiskt ingen som ens försöker. Allt står still. Och alla uttalanden är på låtsas. Allt är bara ett fånigt spel och en positionering. Det betyder ingenting. Varför måste det vara så här?

Det känns som att vi som röstat varit de vuxna i rummet. Men bland partiledarna finns det just nu bara barn.

LÄS MER: Här hittar du fler krönikor av Alex Schulman 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!