Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Vad är det för helvete som pågår i Gnosjö?

Det första huset på området Strandudden i Gnosjö är planerat att byggas nästa år. Foto: STRANDUDDEN
2008 byggdes Victoria Park i stadsdelen Limhamn i Malmö. Några hundra bostadsrätter på ett område med restaurang, spa och bar. Allt samlat bakom grindar. Foto: LASSE SVENSSON

Jag läser i en artikel i Expressen att så kallade gated communitys blir alltmer efterfrågat på marknaden. Folk känner sig otrygga, och sover bättre om de vet att det finns murar runt bygden och kanske kameror som ser vilka som rör sig i området. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Utanför Gnosjö i Småland byggs nu Sveriges första riktiga gated community. Byggentreprenören beskriver stolt sina "18 unika enplanslägenheter där innovation och elegans möter bekvämlighet och trygghet.” 4 miljoner får man betala för de 150 kvadratmeter stora boendena. Området ligger vid vattnet och kommer att skyddas av en tre kilometer lång mur, och en bevakad grind som bara släpper in de som har i området att göra. ”Hela Strandudden är byggt som ett gated community med fokus på trygghet och säkerhet”, skriver de. 

Det är många frågor som dyker upp, men den viktigaste: trygghet och säkerhet mot vadå? Vad är det för busliv som äger rum utanför Gnosjö som gör att människor känner sig tvungna att skydda sig för att känna trygghet? Vad är det för levande helvete som pågår där utanför murarna? Äppelpallare? Jultidningsförsäljare? 

Jag menar inte att låta hånfull, det är klart att man måste ta de rika Gnosjöbornas rädsla på allvar. Det kan ju vara många hot i området som vi som bor i lite lugnare områden inte förstår. Gnosjöområdet kan ju vara härjat av busringningar på dörrarna. Det kan man ju förstå att det skapar otrygghet, det ringer på dörren och så går man och öppnar och så är det ingen där. Kusligt och obehagligt. Det kan ju finnas ungdomar som pratar med höga röster, eller varvar moppen på gatorna. Eller såna där som delar ut direktreklam i brevlådorna trots att man har en skylt på dörren där man säger att man inte vill ha. Sånt skapar rädsla och obehag. 

Det kan ju över huvud taget skapa otrygghet att se människor som man inte riktigt känner igen. Nån cyklar förbi och den där kusliga känslan som uppstår när man inte vet vem det är. Då blir det skönt med en mur, för att stänga ute den laglöshet som tycks härja fritt där utanför. Gnosjö tycks vara någon typ av ghetto, en skogarnas favela, och detta blir därför en inmurad fristad, för fredliga människor som fått nog av all skit, som bara vill leva sina liv utan att vara rädda för att gå utanför dörren. 

Man kunde ju skratta åt galenskapen, om det inte vore så att de flesta forskare är överens om att det inte kommer att dröja länge innan vi har många fler grindsamhällen i Sverige. Byggföretagen rapporterar om ökande intresse, en Sifo-undersökning från juli i år visade att 35 procent av svenskarna tror att grindsamhällen kommer bli vanligare i framtiden. Det är alltså så man tänker sig att polariseringen ska lösas, genom att polarisera landet ytterligare.

Grindsamhällen är ett tecken på att människor inte känner sig trygga. Vilket ju faktiskt är en smula underligt, med tanke på att Sverige är en av världens tryggaste länder. Enligt US News och World reports årliga undersökning är Sverige världens sjätte bästa land att leva i. I juni gjorde konsultbyrån Reputation sin årliga sammanställning av synen på olika länder internationellt, och det visade sig att Sverige är det land i världen som har allra bäst anseende. Det är synd att vi svenskar inte håller med. Vi känner oss otrygga och nu vill vi bygga in oss bakom murar. 

Det förblir oförklarligt.