Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman

Nya teorin om viruset får mig att tänka på vårdpersonalen

Regionerna sänker kraven på vårdpersonalens skyddsutrustning och munskydd ska inte längre vara standard. Helt fel, menar överläkare Björn Olsen..
Det är alltså så nu också här i Sverige, det som vi sett i andra länder som Italien och Spanien, att de som arbetar för att hålla sjuka människor friska tvingas göra det med sina egna liv som insats eftersom det saknas utrustning, skriver Alex Schulman.Foto: Anders Wiklund/TT / ANDERS WIKLUND

Jag fattade inte först. De kallade det ”droppsmitta” och sa att det smittar genom nysningar och hostningar. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag tänkte då; det kan väl inte vara så svårt att undvika människor som nyser och hostar på en? Och det kan väl inte vara så svårt att nysa och hosta åt ett annat håll skulle man vara sjuk? 

Jag fattade inte hur något så banalt som salivdroppar från en hostning kunde spridas så otroligt fort mellan människor. Men så förklarade Agnes Wold för mig, med en bild som var lika isande vacker som kuslig. Tänk er en smällkall vinternatt i Sverige. Kylan biter en i kinderna. Två som gillar varandra står under en lyktstolpe och pratar, och i samtalet bildas det som en ”rök” runt de två. Och den röken, som kommer ur munnarna - det är dropparna man måste akta sig för. 

De syns bara när det är riktigt kallt ute, men de finns hela tiden, också en solig eftermiddag i slutet av mars. Också inne i restaurangen, eller i affären. Det är de där små dropparna som andra andas ut, som man inte ska andas in. Det är alltså inte bara när man nyser eller hostar som det kommer droppar ur munnen, det sker också vid vanligt tal, när man skrattar - eller bara när man andas. 

Agnes Wold hade återigen förklarat något rätt komplicerat med en kristallklar bild. När det här är över måste hon få något pris. När jag gick in i mattaffären sen tänkte jag mig hela butiken nedfryst, att vi gick runt bland grönsakerna i vintern och överallt föreställde jag mig vinterröken ur kundernas munnar. 

Jag tänkte då att jag ville hålla mig hemma fortsättningsvis och sen stanna där, aldrig mer gå utanför dörren, i rädsla inte för att någon skulle hosta på mig utan att någon skulle andas på mig, och min nästa tanke gick till vårdpersonalen, de människor som varje dag befinner sig i virusets absoluta närhet, som har i sin arbetsbeskrivning att söka sig till det. Jag undrade hur det går till när de skyddar sig mot vinterröken? Den letar sig väl in överallt? 

Jag läser nu nyhetstexterna efter nyhetstext om hur människor inom vården insjuknar eftersom det saknas skyddsutrustning i Sverige. Idag rapporterade Aftonbladet om en läkare i en akutläkarbil som smittats av corona och nu vårdas i respirator. 

Flera andra som jobbar på akutläkarbilarna i Stockholm uppges smittade. Tio procent av ambulanspersonalen är satta i karantän. Tidigare i mars tog utrustningen i ambulanser och akutläkarbilarna slut, personalen tvingas nu rengöra och återanvända engångsmaterial. Utrustning som visir och munskydd som ska skydda sjukvårdarna är slut. 

”Vi har jagat över hela världen för att få tag på det”, säger Åke Östman till Aftonbladet, vd på Ambulanssjukvården i Storstockholm. 

Det är alltså så nu också här i Sverige, det som vi sett i andra länder som Italien och Spanien, att de som arbetar för att hålla sjuka människor friska tvingas göra det med sina egna liv som insats eftersom det saknas utrustning. 

En annan sak som jag tidigare inte fattat. Varför en del människor blir så väldigt sjuka i viruset, medan andra knappt märker att de har det. En teori, som långsamt vinner fäste bland forskare och epidemiologer, är att man kan få olika ”doser” av smittan. De svårast sjuka har en högre mängd virus i kroppen och dessa patienter ger också ifrån sig mer virus än dem som bara är måttligt sjuka. 

Alltså: att bli smittad av en svårt sjuk människa gör att man själv lider större risk att bli svårt sjuk. Jag tänker på det eftersom vår sjukvårdspersonal enbart kommer i kontakt med människor som är så svårt sjuka att de är i behov av vård. Dessa patienter, med potentiell risk att sprida vidare den svåraste formen av corona, tas alltså om hand av svensk sjukvårdspersonal som inte har den utrustning som krävs för att hålla sig själva friska. 

Och trots detta, trots farorna de själva utsätter sig för, fortsätter de att gå till jobbet. Det är både mardrömslikt och hjältelikt och hopplöst, för jävligt på en och samma gång.