Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Jag kände hopp – sedan blev det politik av allt

Foto: TT NYHETSBYRÅN

Detta var alltså sommaren då det blev omöjligt för de allra flesta att blunda för klimatkrisen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi hade ju parkettplats, fick betrakta alltsammans på nära håll. Vi satt på våra uteplatser och såg hur våra gräsmattor förvandlades till torra savanner i hettan. Vi såg naturen dö framför våra ögon. Hettan kom i början av juli och sen försvann den inte. 

Det var varmt och det blev varmare, allt torkade, vattnet sinade, bönderna nödslaktade djuren, skogar brann upp. Och vi kände alla att vi var med om något kusligt. Och till slut började vi lyssna på dem som faktiskt kan någonting i ämnet. 

De som för döva öron varnat i decennier fick plötsligt plats i medierna. 

Meteorologen Pär Holmgren som stått och sett snäll och kanske lite obekväm ut i Rapport i 20 års tid fick äntligen bli den auktoritet han alltid varit. 

Varje gång han blivit intervjuad i medierna sedan 1995 så har han tvingats prata om sin frisyr, men nu fick han prata om det vi alla såg framför oss. 

När värmerekorden slogs gång på gång, i Europa och i världen sa Pär Holmgren att det var extraordinärt, något utöver det vanliga: "Det är som om någon skulle hoppa 3 meter i höjd.” 

Och han förklarade och vi lyssnade: Det kommer alltid att slås värmerekord, och det är ju inget konstigt med det, men under de senaste tio åren så har det slagits många fler värmerekord än köldrekord. Detta på grund av klimatförändringarna. Och Pär Holmgren blev som någon typ av inverterad landsfader. 

Han gjorde oss inte trygga tillsammans, han gjorde oss rädda tillsammans. Men det fungerade. Äntligen kunde svenskarna enas om något! 

Pär Holmgren gjorde oss inte trygga tillsammans – tvärtom, skriver Alex Schulman. Foto: TT NYHETSBYRÅN

En undersökning utförd av Demoskop på uppdrag av Expressen visade plötsligt att klimatfrågan seglade upp som den viktigaste valfrågan. 

Eller, NÄST viktigast - viktigast är fortfarande invandringen. Det spelar tydligen ingen roll vad som händer, om så en meteor föll ner rakt över Sverige och utplånade nationen så skulle svenska överlevare klamra sig upp på stränderna och fortfarande hålla invandringen som viktigast.

Men ändå, en stor framgång, klimatet gick från ingenting till VIKTIGT! 

Och mitt i allt det kusliga så kände jag någon typ av hopp, ett uppvaknande har skett och nu försöker vi förändra saker tillsammans. 

Men så hände det, alltså. Det blev politik av det. Klimatet blev vänster. Små nedsättande kommentarer om ”klimatvänstern” på Twitter. Traditionella mediers rapportering om klimatkrisen döptes om till ”Operation rädda MP” av högermänniskor. Den fråga där vikten av samarbete är som störst blev alltså polariserad på bara några dagar. Klimatet enade oss inte, det särade oss, det blev höger mot vänster. 

Det är så knäppt att det knappt går att ta in. Och det ska man alltså också tvingas förklara för ens barn, att när insikten om att vi måste agera väl kom, så blev det i alla fall pannkaka av alltihop för klimat blev vänster och det gjorde att alla som inte var vänster vände sig emot den med full kraft. Och alla ovedersägliga bevis för att människan påverkar den miljö vi lever i avfärdades: Det är bara vänsterpropaganda!

Pär Holmgren fortsätter kämpa, i allt större motvind, fönstret för honom stängs, för nu går maskineriet bland troll, populister och högermänniskor, där han långsamt ska förvandlas från meteorolog till ”klimatvänster”. Men han säger fortfarande kloka saker, för den som vill lyssna: "Klimat handlar inte om vänster eller höger. Det handlar om framåt eller bakåt."

 

LÄS MER: Pär Holmgren: Därför blir jag riktigt orolig av väderrekorden 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!