Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Ingen jag möter tycks slås av hur knäppt det här är

Foto: FOTOGRAFERNA HOLMBERG / TT NYHETSBYRÅN

Jag sprang mest hela tiden när jag var ung. Skulle jag ta mig från punkt A till punkt B så tog jag mig alltid dit springande. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag tror att det berodde på att jag var uttråkad, det tog ju så lång tid att gå och det hände ju inget. Jag ville bara vara framme! Så jag sprang till bion, sprang till skolan, sprang ner till pizzerian, sprang till busshållsplatsen - även när jag inte hade bråttom till någon buss. 

Sen blev jag 20 och slutade springa - och höll upp i 20 år - men när jag blev 40 så började jag igen. Men nu med en helt annan målmedvetenhet. Jag snör på mig mina neondojjor noggrant. Rättar till de svarta tajtsen som slickar mina smalfeta lår. De löparanpassade lurarna i öronen, jag står nere på gatan och ordnar med appar och tider på löparklockan, tittar sedan bistert mot horisonten och sen liksom lutar jag mig framåt, som för att falla – och så ger jag mig ut. 

Jag springer mot Djurgården i Stockholm och jag är inte ensam, wow, det är kaos! Där vid den trånga passagen på Djurgårdsbron blir det till och med stopp, vi får trampa på stället en stund i kön som bildats och sen försvinner jag i väg längs vattnet. 

 

LÄS MER: Alex Schulman: Hysterin slungar mig tillbaka till bråket 

 

Jag möter löpare efter löpare, här finns alla typer. Här finns de som grimaserar och är blåa i ansiktena, de som släpar sig fram, de med löpsteg från helvetet. Många springer ensamma, men då och då kommer det en hel grupp farande, 20 pers i full kareta. Det är alltid samma chock, när de kommer tillsammans, som en gerillatrupp i ett löparkrig. Jag ser en som springer kort och intensivt, och en som springer långt. Han har varggrin och vattenflaskor i bältet, han tar inte bara en enkel joggingtur, han är ute i akt och mening att nöta ner sin egen existens med sitt springande. Han blir aldrig färdig - han springer en mil, men det räcker inte. Han springer en till. Och aldrig funderar han på vilka sammanhang han försvinner från när han ger sig ut, vilka som blev kvar där i hemmet. Varför springer han så? Det är som att han gjorde det för att undvika ett tomrum som jagade honom bakifrån. 

Den mest mystiska gruppen av motionärer är utan tvekan de som inte springer överhuvudtaget. Det finns alltså de som betraktar promenerande som motion. De har träningskläder på sig, ingen vet varför - de svettas ju inte! 

Men någon har tydligen sagt till dem att om ni vill komma i form så räcker det med att gå. Gå lite raskt, så där, så kommer du få motion. Och även om det trotsar all rimlighet - för det måste de väl känna innerst inne att den här lilla promenaden ger mig absolut ingenting - så är det folk som alltså gör det här. Vecka efter vecka ser jag dem, de går och går, i sina träningskläder, telefonerar och sköter mejlkorrespondens under det tuffa passet. 

 

LÄS MER: Alex Schulman: Oscarsson lanserar SD:s vallåt – bli politiker i stället 

 

Ingen av de joggare jag möter tycks slås av hur knäppt det här beteendet faktiskt är. Jag läste en dikt en gång om en man som såg en kvinna på en buss och han kunde inte förstå att kvinnan inte förundrades över sina utsökta handrörelser när hon drog handen genom sitt hår. Tänk att hon själv inte förstod hur enastående hon var.

Jag tänker samma sak när jag springer runt Djurgården. Tänk att jag inte kan förstå vidden av mitt beteende, att jag inte kan se hur underligt jag beter mig just nu, som människa. Vi är unikum i historien. Ingen sprang på Jesus tid. Ingen joggade när Hjalmar Branting skapade Arbetarpartiet. Men nu, 2018, är jag del av en växande grupp människor som springer - och som vi springer! 

Det här är inte på skoj. Vi springer för våra liv. Och det finns nåt sorgligt här som gör mig nedslagen en liten stund. Men jag känner snabbt tröst: jag är inte helt dum i huvudet: jag går inte i alla fall. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!