Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Rekord i idioti, alla dumheters mamma

Festfixaren Micael Bindefeld ordnar gigantisk fest i Tel Aviv i Israel
Ulf Kristersson med Birgitta Ed i Jerusalem för att fira Micael Bindefeld. Foto: YUVAL COHEN HAROUNOFF

Detta har hänt. 

Tre svenska partiledare har tagit en paus från sina politiska sysslor i Sverige och åkt i väg på en fem dagar lång bjudfest för att tillsammans med andra kändisar fira PR-tänkaren Micael Bindefeld som fyller 60 år. 

Detta har väckt ont blod, partiledarna har uppfattat att resan inte tagits emot väl hemma i Sverige, och försöker nu hantera den här krisen på bästa sätt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ebba Busch Thor undviker att lägga ut fyllebilder och kändisselfies, säger inte ett ord om magdansarna och svärdslukarna, utan väljer noga ut bilder från besöken på de viktiga judiska minnesplatserna. Men det spelar ingen roll, för alla undrar ändå: vad har hon där att göra? Partiledarna och deras PR-människor har därför kommit på att det enda argumentet för att lämna politiken mitt i brinnande höstbudget är att hävda att Bindefeld faktiskt är en god vän, på riktigt, inte bara någon ytlig kändiskompis. 

Och nu rasar kapprustningen bland partiledarnas pressekreterare hemma i Stockholm, mess efter mess till redaktionerna där det förklaras hur nära vänskapen till Bindefeld faktiskt är. ”Bindefeld är en vän till familjen sedan länge”, säger Kristerssons pressekreterare. Förklaringarna blir mer och mer intensiva, banden till Bindefeld är plötsligt oerhörda, vänskapen djupare än någon kunnat tro. De har varit vänner hur länge som helst, ungdomskamrater, nej, vänner sen barnsben. Snart meddelar någon pressekreterare att deras chef och Bindefeld i själva verket fötts ur samma vulva. 

Och nere i Israel gör partiledarna vad de kan för att visa samma sak. Ebba Busch Thor lade i går ut ett gråtmilt inlägg om sin vän Bindefeld, tackar för att hon i livet fått lyckan att träffa människor ”som får en särskild plats i hjärtat”.

Idén är att visa att de inte bara är nära vänner, det rör sig om alldeles särskilda band, unika vänskaper som odlats under år eller decennier, det är som om de plötsligt vill övertyga oss om att de i själva verket är barndomsvänner allihop. Man ser framför sig Busch Thor, Kristersson, Sabuni och Bindefeld som barn. Den vilda kvartetten som kutar runt i gränder med slangbella och ställer till bus och liv, där springer de, de såta kamraterna med smuts under naglarna, inte alltid sedda av sina föräldrar, men TILLSAMMANS, för evigt förenade, och de tar fram en kniv och byter blod med varandra inne i något skjul, pojken Kristersson högtidlig när han säger till de andra barnen: ”Vi ska alltid hålla ihop.”

Ebba Busch Thor och Micael Bindefeld på lyxhotellet Jaffa i Tel Aviv. Foto: MIRIAM ALSTER

Det är väl alldeles tydligt att de här partiledarna i själva verket är bekanta med Bindefeld på det sätt man är bekanta med någon man träffar ett par gånger per år på kändisfester. De är halvpolare ute i minglet. 

Men trots de vilda påståendena om djup vänskap blir de ändå konfronterade av media, som undrar hur de motiverar att de åker på kändisfest i fem dagar mitt i en rätt intensiv politisk tid i Sverige, med höstbudget presenterad och blocköverskridande samtal om gängkriminalitet. Till en reporter på Tel Avivs flygplats snäser Nyamko Sabuni: ”Mediedramaturgi!” Som om allt var en konstruktion, medie-hittepå, som att hon inte alls åkt på någon fest, hon stod inte där, hon var ett hologram, i själva verket var hon hemma och arbetade med budgeten. 

Ebba Busch Thor blir konfronterad på ett av minglen nere i Israel, men hon vill absolut inte uttala sig om någonting alls, eftersom hon befinner sig på en ”privat fest”. Det måste vara någon form av rekord i idioti, alla dumheters mamma, att stå på årets mest publika kändisfest och påstå att den är ”privat”. 

Kristersson tar bakvägar och håller sig undan där nere i Israel och vägrar säga ett ord. Det är synd, för det finns förstås några frågor man vill ha svar på. Förra veckan gick han ut i medierna, förbannad som vanligt, den här gången tyckte han det var ”snigeltempo” i förhandlingarna med sossarna om gängkriminaliteten. Det händer ju ingenting! Om det inte blir fart så hotade han att skita i allt, han ville inte ta ett enda ”mazarin-möte” till. Men hur ska sossarna kunna skynda på samtal med Kristersson om han själv drar i väg på fyrdagars?

Kristersson sa själv häromdagen att högst på dagordningen är att ta tag i gängkriminaliteten. Näst högst, måste han menat. Högst på dagordningen är ju helt tydligt några kanonkvällar med kändiseliten i Israel. 

Se deltagarnas egna bilder från festligheterna.