Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Vad är problemet? In med Rakhmat Akilov på livstid

Rakhmat Akilov.
Foto: LISA MATTISSON

När jag läser om tv-spel och nya täcken hos Akilov hör jag en inre röst som jag inte är bekant med som skallar inom mig:

"Vad är det här för primadonna? Sätt den jäveln i fem kvadrat, och ge honom bröd och vatten.”

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag var på Kungsgatan när det hände, bara några hundra meter från platsen. Jag märkte på en gång att något särskilt hade inträffat. En ström av människor rörde sig plötsligt på Kungsgatan, men inga gick uppåt mot Sveavägen, samtliga gick neråt mot Stureplan. Jag såg inga som sprang, men folk gick snabbare än normalt, skyndade stegen - och alla tittade ner i sina telefoner. Det var bara några minuter efter att en lastbil plöjt genom Drottninggatan och krockat in i Åhlénshuset. Och en kvart innan helikoptrarna skulle vara i luften och Stockholm belägrat av poliser.

Det var de där minuterna av icke-information, när ingen visste någonting, och det kändes som att allt kunde hända, att hela Stockholm var en farlig plats. Det var tystare än normalt, minns jag. Mödrar och fäder skyndade för att hämta sina barn på förskolorna. 

Sen den dagen har vi kompenserats med enorma mängder information. Vi vet allt nu. Om Akilov, om hur han kidnappade en lastbil på och körde med den genom folkmassorna på Drottninggatan. Och hur han senare den kvällen greps i en förort till Stockholm. Och hur han sedan dess suttit häktad i väntan på rättegång.

 

Det är något med de fotografier på Akilov som återanvänds i medierna. Det är inte en bild av en hålögd, hatisk IS-terrorist. Det är Akilovs privata bilder. Han ler på bilderna. Han håller om någon, han är i någon typ av samkväm, tv-kväll med polarna, typ. 

Rakhmat Akilov.

Och man är så knäppt beskaffad. Man tänker: Det är så han ser ut i häktet. Han sitter där inne och ler. Han är inte ångerfull, han är inte heller en spillra – han mår fint. "Han får spela tv-spel i häktet", berättar Expressen och återigen blir det lätt att se honom framför sig, leende med sitt Playstation.

Happy days i häktet.

 

Jag läste häromdagen att Akilov klagat på täcket i sin säng och att han fått det utbytt. Han hade också haft synpunkter på lamporna, att de varit för ljusa, så då byttes lamporna ut. Han har nu fått flytta till en helt egen avdelning i häktet. Och jag märker att informationen gör något med mig.

Det är som om den lockar fram en person inom mig som jag egentligen inte är. Den djuriske, hatiske. Jag tror på att alla har rätt till rättslig prövning och att alla människor har rättigheter, också när de sitter häktade. Men när jag läser om tv-spel och nya täcken hör jag en inre röst som jag inte är bekant med som skallar inom mig:

"Vad är det här för primadonna? Sätt den jäveln i fem kvadrat, och ge honom bröd och vatten.”

 

LÄS MER: Rakhmat Akilov fick utbrott i häktet – efter att ha nekats kaffe 

 

Det är snart nio månader sedan terrorbrottet ägde rum. Och Akilov sitter fortfarande bara häktad. Något åtal är inte i sikte, ett datum har inte ens satts. Långsamt närmar vi oss årsdagen av detta brott och det börjar kännas allt mer underligt att rättegången aldrig äger rum. Jag läser om förundersökningen att den är 9 000 sidor lång. Och den är visserligen mer eller mindre klar, men nu ska försvaret få ta del av den. Och sånt kan ta tid. Och de kan begära kompletteringar. Och om Akilov kräver det så ska vartenda ord på vart och ett av dessa 9 000 sidor översättas.

Kronobergshäktet. Foto: LISA MATTISSON

I grund och botten tycker jag att det är helt rimligt, rättssäkerheten är viktig, och advokaterna måste få tid på sig att tillgodogöra sig förundersökningen. Men så kommer det tillbaka, djuret inom mig, rösten som jag inte är bekant med, som ryter: 9 000 sidor? Det krävs väl bara en sida?

Vi vet ju alla vad som hänt. Han körde sin lastbil. Han identifierades, efterlystes, greps och erkände. Vad är problemet? In med den jäveln, livstid.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!