Gå direkt till sidans innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Alex Schulman

Paniken i Jomshofs blick: Helvete, nu sa jag det igen

Stefan Löfven går till angrepp till Ulf Kristersson i ett Facebook-inlägg, och han nämner även Richard Jomshof i det långa inlägget på Facebook.
Richard Jomshof i Nyhetsmorgon i TV4.
Foto: TV4 Nyhetsmorgon
Ulf Kristersson.
Foto: OLLE SPORRONG

Det var förstås sorgset, men jag kunde ändå inte låta bli att skratta när jag såg SD:s partisekreterare Richard Jomshof i Nyhetsmorgon häromdagen.

Han var ditskickad för att pudla efter sina galna uttalanden om att religionen islam som sådan är ”avskyvärd”.

Men det gick inte alls som tänkt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Först sa han att han vantolkats i sitt tidigare uttalande, att han inte alls menat att islam var avskyvärd, men bara sekunder senare var det som att han fick en knäpp och slog återigen fast: ”Islam är en avskyvärd religion.”

Jag skrattade när jag såg Jomshofs paniska blick, precis när han insett; helvete, det får inte vara sant, nu sa jag det IGEN. Och jag kom att tänka på historien om grodan och skorpionen. 

En skorpion ska korsa en flod, men kan inte simma, och han stöter på en groda på flodkanten och ber om att få sitta på grodans rygg över floden. Grodan är misstänksam och invänder: Du kommer bara stinga mig om jag låter dig sitta på min rygg. Skorpionen intygar att det skulle han aldrig göra, för om han gjorde det skulle ju båda drunkna. Grodan ser det rimliga i skorpionens resonemang, och accepterar.

Skorpionen sätter sig på grodans rygg och när de kommit halvvägs över floden erfar grodan en känsla av brand i ryggen. Han inser att skorpionen stungit honom trots allt. Du stack mig! ropar han förtvivlat. Nu drunknar vi båda två! VARFÖR GJORDE DU SÅ? Och skorpionen svarar: Jag kan inte rå för det. Det ligger i min natur. 

Jomshof kunde väl inte heller rå för det. Det bara kom. Men det går inte att komma ifrån – det var otroligt roligt! Jomshof skulle ju in till studion för att ångra sig! Han skulle ställa allt till rätta nu. Och han såg proper och valbar ut, luggen fin, snedbenan började ända borta vid örat, artikulerad och verserad, och så bara, från ingenstans, så upprepade han PRECIS det han kommit för att ta tillbaka. Han såg så paff ut själv, han smackade, som att han smakade på tungan – vad sa den alldeles nyss?

Jimmie Åkesson kunde på sitt sedvanliga tillbakalutade sätt förklara bort uttalandet, med en axelryckning, alltid med det där tonfallet som i utandningarna säger att ”världen är galen”. Men det går förstås inte att komma ifrån; att SD:s partisekreterare gör ett sådant uttalande, som sedan sprids vidare av partikollegan Björn Söder på Twitter – och som sedan får ännu vidare spridning av SD:s officiella Twitterkonto. Då är det ju inget missförstånd, inget misstag. Då är det ju en hållning.

Det hela var hursomhelst ofattbar dålig timing för Ulf Kristersson. Knappt hade han hunnit lämna intervjustolen med Anders Holmberg där han slog fast att man kan regera med stöd från SD, eftersom de faktiskt förändrats till det bättre, innan Jomshof sköt ut sig så hysteriskt. Kristersson förstod snabbt att här är det på sin plats med en markering, och gick ut och sa att det var ”avskyvärt” att kalla islam ”avskyvärd”.

Men efter det har Kristersson fortsatt att närma sig SD ungefär som vanligt. I fredags sa han till exempel att han kan tänka sig att skriva något sorts kontrakt med SD, som ska handla om ”de stora frågor som en ny regering ska föra ny politik om”. Och de andra partierna på högerkanten följer efter, KD:s Ebba Busch sa nyss i lördagsintervjun att hon gärna samarbetar kring budgeten med SD vad det lider. Och Sabuni har ju sen tidigare satt hela sitt parti i pant till Jimmie Åkesson.

Allting händer plötsligt mycket fort. De små, försiktiga närmandena har förvandlats till stora bestämda kliv. Jimmie Åkeson är utan tvekan på väg in.

Jag vet att jag sagt detta förut, men det är viktigt och jag vill säga det igen. Det finns fortfarande partier som fortsatt vill stänga ute SD. De gör det inte för att SD har annan syn på politiken, för att de vill minska invandringen eller för andra sakfrågor de för. De stänger ute SD gör för att de har en människosyn som de inte delar, och som de inte accepterar. När högt uppsatta partimedlemmar säger att en religion som utövas av 1,8 miljarder människor är avskyvärd så är det ett tecken på en människosyn som saknar anständighet. 

Och själv glömmer jag aldrig, jag menar det bokstavligt – jag kommer tyvärr att bära med mig minnet tills jag dör – när Jimmie Åkesson åkte ner till grekisk-turkiska gränsen. Det är nästan på dagen ett år sedan i dag. Han delade ut flygblad till desperata flyktingar, berättade för dem att ”Sverige är fullt”.

Att utnyttja ett folk på flykt från ett krig för att bedriva populistisk signalpolitik för väljarbasen. Det är oanständigt och inhumant.

Det är därför man stänger ute SD, för att det känns viktigt att den människosynen inte ska ges utrymme, inte någonstans och inte på något sätt.


I höstas var beskedet från Ulf Kristersson att det var ”för tidigt” för att skriva avtal med Sverigedemokraterna om olika överenskommelser.