Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman

Norge införde plötsligt en obegriplig form av regler

Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Rune Stoltz Bertinussen / NTB scanpix

Lennart Hyland ledde ofta insamlingsgalan Röda fjädern i svensk tv på 60-talet. Ett år samlade de in en rekordsumma, och veckan efter skulle Norge arrangera samma gala.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hyland var uppe i varv av framgången och åkte då till Oslo, for upp till Holmenkollen och inför ett stort pressuppbåd halade han den norska flaggan där uppe och hissade den svenska. I direktsänd norsk tv sa Hyland till norska folket: ”Just nu hissas den svenska flaggan på Holmenkollenbacken. Den kommer inte att halas förrän ni slagit vårt svenska rekord.” 

Norrmännen fick fnatt, förstås, blev tokiga av att deras heliga mark besudlats av svenskar och på nolltid försvann det svenska rekordet. Så var det då, och så har det väl fortsatt att vara mellan våra länder. Vi förhåller oss till varandra, tävlar om allt, älskar varandra och avskyr varandra, som två syskon med frånvarande föräldrar. Den här hatkärleken har väl alltid varit mest rar och rolig. Vi har Norge-historier och de har Sverige-historier. Vi skojar om att banan heter guleböj på norska och de skojar om att vi är deras billiga arbetskraft. Men när det kommer till kritan står vi varandra förstås närmare än någon annan. I grund och botten går vi väl i döden för varandra om det skulle vara så. 

Men frågan är om inte Corona-situationen håller på att skapa något annat mellan länderna. Det finns små, små tecken på att hatkärleken förvandlats till en riktig irritation som långsamt håller på att förvandlas till något ännu värre. Och det var inte på folknivå det här tjafset började, utan på myndighetsnivå. Små knivhugg fram och tillbaka mellan ländernas folkhälsomyndigheter. Det dog fler i Sverige än i Norge, men Johan Giesecke satt och plirade i något Aktuellt och sa att när det här är över så kommer Norges dödstal var lika stort som Sveriges. Norges Tegnell, som heter Frode Forland, blev sur och krävde av svenska folkhälsomyndigheter att de ”borde vara mer ödmjuka”. 

Och sen dess har de hållit på, rakt genom pandemin, små insinuationer fram och tillbaka över landsgränsen, om att deras land valt rätt och det andra landet kommer att ha en dyster tid framför sig. 

Folklig blev väl den här nya konfliktnivån mellan länderna först när Norge började stänga ute oss från sitt land. De införde plötsligt en obegriplig form av karantänregler, där bara vissa delar av Sverige var välkomna. Det blev extra krångligt när de hela tiden uppdaterade listan, lade till och drog ifrån, inreseförbud för Norrbotten, men Gästrikland accepteras, Uppland får nej – men nu är östgötarna välkomna! Hela tiden nya bud, superkrångligt och på gränsen till godtyckligt, ett system som väl egentligen bara innebar att de svenska regioner som testade flitigt blev portade. 

Och där stod vi på var sin sida av pandemin. Ett land som stängde ner allt och ett land som höll öppet. Ett land där folk blev sjuka och många dog, ett land som nästan inte rörts av pandemin. Fram tills nu. I takt med att smittan i Sverige sakta går ner mot nollstrecket så börjar det röra på sig i grannländerna. Och på lördagen kom så beskedet: det är nu fler smittade per dag i Norge av Coronaviruset än i Sverige. Antalet nya fall per dag ligger på 15,2 per en miljon invånare i Norge och i Sverige är siffran 13,2. Norge har alltså gått om. Och märkligast av allt: Norge fortsätter trots det med sin inreseförbuds-tombola, meddelar om nya regioner som inte får komma, andra som nu är välkomna. Logiskt sett, givet de senaste siffrorna och om den nitiska policyn ska hållas, borde norska myndigheter gå ut med inreseförbud till Norge för norrmännen. Deras smittosiffror duger ju inte i landet. 

Sverige håller fortsatt sina gränser öppna, och jag hoppas norrmännen snart tänker om. Jag tror vi behöver varandra, vi norrmän och svenskar. Vi verkar ungefär lika sjuka. Kan vi inte vara det tillsammans? Vi kan ju hålla avstånd, men vi vill inte förlora er helt.