Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Något är allvarligt fel – det kan inte stå rätt till

Jag gillar inte katastrof-filmer generellt, för det blir så deppigt sen när världen gått under och några överlevare går runt där i bråten och letar efter döda och gråter på varandras axlar. 

Men det finns en återkommande scen i de här filmerna som jag inte kan få nog av och det är alldeles i början, när vidden av den katastrof som ska komma står klart för människorna. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är alltid en operatör som sitter och vakar över en död monitor och man ser tristessen i hans blick - här har det inte hänt något på 30 år, varje dag samma värden, år ut och år in, och det är förvisso BRA, för det där regelbundna pipandet från monitorn betyder att världen mår bra, allt är som det ska. Och operatören sitter kanske och somnar till, men så börjar det pipa på underligt sätt, märklig information kommer ut. Någon vindmätare på Himalayas topp som plötsligt visar att det blåser 250 000 meter per sekund där uppe. Det kan ju inte vara möjligt. Operatören sluter sig till att det måste vara något fel på de tekniska grunkorna. Han startar om skiten, rebootar. Men samma anomali visar sig igen, fast nu blåser det ännu mer! Men vänta nu… Himalaya finns inte kvar. Med darrig hand går han till sin chef med en utskrift, och chefen stirrar tomt. Har du rebootat? Jaså. Fuck. Och så går han i sin tur till sin chef och i nästa scen ligger pappren i Situation Room och den där operatören får darrande förklara sig för the president of the United States: ”Det verkar, mr President, som att vi har 12 timmar kvar att leva.”

Jag tänker att om man skulle göra en svensk katastroffilm på ett aktuellt tema, så skulle man kanske välja en biolog som sitter med ett herbarium och håller på och klistrar in blommor i godan ro, typ, och så får han ett samtal, en rapport som säger att syrenen och häggen blommar samtidigt på flera håll i landet. Och biologen säger att ”but it can’t be”, och han förklarar att först blommar häggen och sen syrenen och det är tiden mellan dessa två blomningar då Sverige är som vackrast, det är sen gammalt, det är så det ska gå till i det här landet. Men det visar sig alltså vara sant, hägg och syren blommar samtidigt, och vips står han inför Stefan Löfven och får förklara vad som pågår. 

Filmen skulle ju vara baserad på sanna händelser, för så är det alltså här på Gotland, att häggen och syrenen bommar samtidigt. Jag kom hit i fredags och kunde inte sätta fingret på varför jag kände sånt vemod, plötsligt. Men kom snart på det: Naturen påminde om hur det brukar se ut i augusti, när semestern är slut och man ska packa väskorna och bege sig hemåt. Gräset är gult och torrt och så där raspigt som det kan vara utomlands i varma länder. Vattendraget där lammen brukar gå och dricka är uttorkat. Alla buskar och träd har blommat ut - och sen vissnat. Jag har tre silverpilar på tomten. De slog ut i början av maj. Sen kom värmen och för att överleva gör sig träden av med alla löven. Nu står de och försöker stå ut i värmen, helt kala, inte ett löv på kropparna. Som i november. 

Värmen bara fortsätter. Ibland slås vi kanske av en tanke att något är allvarligt fel. Men vi slår det snabbt ur hågen och minns Rapport-sändningen häromdagen där någon forskare av typen Emma Frans sagt att det inte går att säga att högtrycket har något som helst samband med klimatpåverkan. Skönt! Och det är ju så härligt i solen. Denna värme, va! Över 30 grader! Vi tar ut lite mer lemonad, fäller upp parasollen. Men inom en gror en oro som vi inte vågar sätta ord på. En obehagskänsla som kommit smygande ju längre värmen pågått. Vi vet ju att något inte står rätt till. Men vi pratar inte om det. Kanske är vi som operatörerna i början av katastroffilmerna - vi ser larmet och hör pipandet, men alla ljud ger oss sån ångest så vi låtsas inte om det. 

Vi låtsas som att det regnar, kan man väl säga.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!