Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman

Han når en ny nivå med sitt SD-trams

Ulf Kristersson kan absolut tänka sig att samarbeta med SD, säger han nu, och de andra partierna borde göra samma sak. Allt annat är trams.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Ulf Kristersson tycker det får vara slut med tramset nu. 

Nu räcker det med dumheterna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Från och med nu är det dags att öppna dörren för samtal med SD. Han kan absolut tänka sig att samarbeta med SD, säger han nu, och de andra partierna borde göra samma sak. Allt annat är trams. Jag fastnade för uttrycket ”trams”. Hur många gånger har Ulf Kristersson använt det ordet egentligen, i hur många vitt skilda sammanhang, genom sin politiska karriär? Det är som att Ulf Kristersson går genom världen och häpet betraktar allt trams som finns runtomkring honom.

Första gången jag överhuvudtaget såg honom tala, när han var ny som partiledare, sa han att Socialdemokraterna ”håller på med trams”. När han senare, i en partiledardebatt kritiserades för olagliga avknoppningar under sin tid som borgarråd svarade han bara att det var ”tramsnivå” på kritiken. Under EU-valet karakteriserade Löfven valet som en folkomröstning om högerextremismen – Kristersson tyckte: ”Det är trams, ärligt talat”.

När Kristersson sommartalade förra året tyckte han att sossarna ”tramsade” när de inte gjorde nåt åt brottsligheten. Också i migrationspolitiken ser Kristersson bara trams. ”Det här är med all respekt trams”, sa han om Löfven i en partiledarduell. 

Efter en riksdagsdebatt 2019 recenserade han Löfven: ”Han håller på och tramsar”.

Om militär upprustning 2018: ”Sluta tramsa om försvarsberedningen”.

Om hela valrörelsen 2018 tyckte han: ”För mycket tramsande”. 

Det är trams all over the place, trams överallt, trams-trams-trams.

Jag försöker sätta mig in i Ulf Kristerssons varelse, försöker förstå hur det är där inne i psyket hanses, och jag tror han har det besvärligt. Där går han, Kristersson, betraktar världen och vart han än vänder blicken ser han bara dårar och dumskallar. Den enda som kan se nyktert på situationer är Kristersson själv. En ensam fyr av sundhet och politisk klokskap i ett evigt hav av trams.

Det låter å ena sidan som en jobbig sits, det måste förstås kännas uppgivet, en mardröm. Hur ska man kunna få något gjort om man bara är omgiven av barnsliga dumhuvuden? Å andra sidan har han gjort det ganska bekvämt för sig. Att hela tiden avfärda kritik, polemik, debatt som trams gör ju att han egentligen aldrig behöver gå i svaromål, varför skulle han, det är ju bara trams, ingenting han behöver bevärdiga med ett riktigt svar, det räcker med att vifta avvärjande med handen, säga ”trams” och gå vidare. 

Men nu tycker jag ändå Kristersson nått en ny nivå i sin syn på omvärlden som hopplös och infantil.

Han har tagit ännu ett steg. Nu menar han alltså att den principiella hållningen att inte samtala med SD är trams. Det är märkligt på några sätt, främst kanske för att just den hållningen ju var hans egen för inte alls längesen. ”Mina värderingar är inte SD:s, jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”, sa han under senaste valrörelsen. Och under ett möte med förintelseöverlevaren Hédi Fried lovade han henne att han aldrig skulle samarbeta med SD. 

Svårt att se hur han nu ska bortförklara det där löftet. Men han kanske inte menade det så allvarligt, han kanske bara skojade med Hédi under det där samtalet, kanske bara tramsade lite med henne.

Se hela intervjun med Ulf Kristersson där han öppnar dörren för mer samtal med SD:

Stora partiledareutfrågningen, där Maggie Strömberg och Tomas Nordenskiöld intervjuar Moderaternas partiledare Ulf Kristersson.