Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman

Kina ska inte hota oss – skicka hem honom

Här delar Amanda Lind (MP) ut priset trots Kinas hot
Ulf Kristersson på plats under utdelningen av priset.Foto: Instagram
Kinas ambassadör Gui Congyou.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det kändes redan utanför konsthallen på fredagskvällen att det var en speciell kväll.

Jag kom med bilen, passerade polisbilar som ställts upp på trottoarer, polismän och poliskvinnor som stod och avvaktade i gathörn, med sina tunga don runt midjan och sina visslande och pipande kommunikationsgrunkor på axlarna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Väl framme var huvudingången stängd, en extraingång övervakades av en Säpo-man som stod med öronsnäcka och blickade ut i universum. När jag till slut kom in i lokalen var de flesta största svenska nyhetsmedier på plats, och dessutom internationella, AFP och andra, som riggade sina kameror och sina mickar. 

Det brukar inte vara så när Pen-klubben har sina möten. Det är en ganska liten, ideell organisation som försvarar det fria ordet, i Sverige och utomlands, och deras arbete är viktigt, men sällan så uppmärksammat som i fredags kväll. Jag hade inte sett detta kaos framför mig när jag två månader tidigare hade accepterat Pen-klubbens förfrågan om att läsa högt ur min kommande roman under en prisutdelning till en ännu inte namngiven person. Det var först för ett par veckor sedan jag fick veta att pristagaren till det Tucholskypris som skulle delas ut skulle vara den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai. 

Sen brakade helvetet loss. Eller, Gui Congyou brakade loss, kanske man ska säga. Kinas ambassadör i Sverige, alltså den kinesiska statens talesperson i Sverige. Han var upprörd å sina landsmäns vägnar. Pen-klubben och Sverige hade kränkt 1,4 miljarder kineser genom att komma på idén att genom detta pris lägga sig i statens interna affärer. 

Det hade väl varit illa nog om han hade nöjt sig där, ett ovanligt skarpt uttalande, inte särskilt diplomatiskt för att komma från en diplomat. Men det var då ambassadören började hota Sverige och svenskarna. Han hotade regeringen. Samtliga företrädare för regeringen som finns på plats under prisutdelningen skulle portas från Kina. Och sen började han luddigt att prata om ”konsekvenser” för alla vi som på något sätt deltog i manifestationen. När en reporter på Sveriges Radio bad honom precisera vad han menade med ”konsekvenser” svarade han: ”Du är smart nog att förstå vad jag menar med konsekvenser.” Alltså, ett språkbruk som påminner om en maffialedares, det man ser smågangsters använda i dåliga tv-serier. Ambassadören sa vidare att ”en del människor i Sverige ska inte förvänta sig att kunna känna sig lugna efter att ha sårat det kinesiska folkets känslor och den kinesiska sidans intressen.” 

Och då blir jag nyfiken. Är jag en av dem ska inte ska känna mig lugn? Vad är det för något han tänker att han ska göra med mig, och alla vi andra som står upp för rätten att yttra sig fritt i det här landet?

Det visar sig alltså att Kina driver sitt maktvälde inte bara i Kina, utan också i Sverige. Det finns företrädare för den kinesiska staten som på svensk mark utövar hot mot svenska medborgare. 

Hur kan detta äga rum? 

Och hur svarar vi på denna allvarliga attack mot svenska värden?

Jo, vi står upp tillsammans. Jag blev stolt över vår regering när jag såg kulturminister Amanda Lind gå upp på scenen. Och jag blev stolt över oppositionen när jag såg M-ledaren Ulf Kristersson komma in i lokalen för att visa sitt stöd. Han avbröt sina fredagsplaner för att markera och ställa sig solidarisk, och det gillar jag verkligen. Han kunde gjort en massa annat den här fredagskvällen, och ingen hade kritiserat honom om han inte kom, men det gjorde han. Det var inte längre regering mot opposition, det var ett tecken på oavsett partifärg så står vi för samma sak: Yttrandefriheten är grundläggande. Och ingen främmande makt ska hota oss eller kränka oss. Vi är tillsammans varandras stöd. 

Priset delades ut och det var en fin stund, och nu lägger sig kanske de hetaste känslorna. Men jag tycker ändå vi ska inspireras av ambassadören Gui Congyous tal om ”konsekvenser”. Den omedelbara konsekvensen av att en ambassadör för ett annat land inte respekterar vår yttrandefrihet bör vara att han lämnar landet och skickas hem.

Se intervjun med Kinas ambassadör.