Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman

I år ska jag älska allt med julen – även allt som är skit

Jag kommer älska allt med julen i år, även allt som är skit med den ska jag älska förbehållslöst, skriver Alex Schulman.
Foto: Kallestad, Gorm / TT NYHETSBYRÅN

Det kanske var otur med moln, men i går när jag gick på stan tyckte jag mig faktiskt notera att det började skymma redan på förmiddagen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det blev skumt redan innan lunch, mörknade rejält vid halv ett, och när jag gick där i beckmörkret vid 14-tiden så upptäckte jag plötsligt att jag var upplyst av ett gult sken ovanifrån och jag höjde blicken och såg banden av glittrande jullampor som hängts upp över hela Nybrogatan. Det var som att jag stod mitt i ett regn av guld, och för första gången i år kände jag något som ändå måste liknas vid en sprittande glädje, över att julen snart är här. Jag är ingen jul-människa, men i år känns den speciell, som en plötslig luftficka i den andnöd som vi befinner oss i, den innebär inte slutet på någon pandemi, förstås, men en liten paus på den långa resan, man får komma in och värma sig en stund innan man ska ut igen. 

Det är klart att julen inte ska bli sig lik i år. Mikael Damberg kommer vara rasande redan på typ onsdag över alla saker vi ännu inte gjort under julledigheten, kommer stå vid ett podium och vara förhandsbesviken på oss, men det hade han inte behövt, för vi ska göra som han säger. Bara vi får fira lite. 

När vi nu går in i julen känner jag att jag kommer att älska den i år, jag kommer älska allt med den, även allt som är skit med den ska jag älska förbehållslöst. Jag ska skratta åt rimstugorna på tv i år. Claes Malmberg och Babben sitter glansögda och hänförda över sig själva, rimmar på ”simma” och ”timma” och ännu spångar saker än så och när programledaren gapskrattar ska jag göra det också, vilka genier! All äcklig mat! Prinskorv, som man ska äta plötsligt, fastän man inte gillat det sedan man var 7. Jag ska äta den med glädje i år. Den där syltan eller vad det är, som man köper och ingen nånsin vidrör, den ska jag sätta i mig! Jag ska omfamna allt på julbordet, till och med den där sega, gummiliknande edamer-osten som står där rund och röd och ser oaptitlig ut. Julgodisarna. Chokladpralinerna som sväller i munnen, resultaten av barnens julbak, de defekta skapelserna, de brända pepparkakorna. Jag ska sätta i mig alltsammans med liv och lust. Och dagen efter, när det ska ätas rester. Man tittar in i kylen med alla fat med buktande foliepapper, samma mat som dagen innan fast lite mer otjänlig nu, bara. Prinskorven som fastnat i flottet i stekpannan som stått framme över natten, som nu värms upp igen, får nytt liv – jag ska inte bara äta den utan jag ska äta den med glädje!

Jag ska älska julklappsutdelningen i år. Barnen som sliter upp en klapp och genast hivar den åt helvete och går på nästa paket. Det här året ska jag inte bli irriterad på den bortskämda girigheten, jag ska skratta högt – åt energin hos ungarna!

Den dysfunktionella släkten, jag ska älska dem alla. Till och med lustigkurren som har en knäpp jultröja – jag ska skratta åt honom i år! De skenheliga leendena, förljugenheten, den raktigenom falska stämningen runt julbordet. Till och med min egen disharmoni, sättet på vilket allt jag säger skorrar falskt och av illvilja, det ska jag ha förståelse för och förlåta. Jag ska älska alla, också mig själv. 

Den särskilda stolthet man känner över just sin egen unika jultradition, som man gärna utbildar främlingar i. Ja, i den här familjen skaffar vi fram ett hästkranium som vi låter vandra mellan släktmedlemmarna precis innan klapparna öppnas. Jag ska vara stolt över detta i år, berätta högtidligt om kraniet för vänner. 

Och julhelgen ska vandra vidare och jag ska vara uppfylld av den på alla plan. Den märkliga repriserings-traditionen som tynger hela helgens tv-utbud, detta att se på något vi garanterat sett förut. Det ska jag vara förtjust i den här julen. De sanslösa äktenskapliga bråken i slutet av jullovet, de sataniska angreppen på varandra, vi säger oförlåtliga grejer, saker som inte går att reparera. Jag ska känna tacksamhet över det där. Nå, vi bråkar, men vi lever i alla fall!

Den här julen ska jag älska, för den är bättre än alternativet, och bättre än det mörker som sedan tar vid, som väntar där på andra sidan. 

Agnes Wold: Så ska du göra med julfirandet

”Sitt i karantän och fira jul på nyår”

Se mer: Smarta coronalösningen gör succé

Ålborg zoo har hittat en coronasäker lösning för jultomten