Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman

Hur kan vi finna oss i denna totala galenskap?

Jag noterar att ingen Iphone spricker på samma sätt, en del ser ut som stenskott på bilar, andra påminner om pistolkulor som gått genom fönsterrutor, skriver Alex Schulman.Foto: Bøe, Torstein / NTB scanpix

Det är ett litet hål i väggen, nere i tunnelbanan.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Butiken är åtta kvadrat stor och fullpackad med sorgsna människor som står på led och väntar på att bli betjänade. Vid kassan en man som föraktar sina kunder för att de valt hans sjaskiga butik. Jag ställer mig sist i kön. Vi säger ingenting, vi bara står där med våra spruckna Iphones i handen, bär dem som om det vore den sista droppen vatten. Jag noterar att ingen Iphone spricker på samma sätt, en del ser ut som stenskott på bilar, andra påminner om pistolkulor som gått genom fönsterrutor, ytterligare några har rasat ihop helt, som när man kastar en tegelsten genom ett skyltfönster. Kanske var det så han tänkte, dåren Jobs, när han kom på idén att göra en telefon som på båda sidor ska täckas av det sköraste materialet på jorden, att när de pajar allihop, för det ska de, så ska de paja på olika sätt. 

Jag har min dotters Iphone i handen, den ser ut som ett skämt, ett skärvkaos, som en stor iskristall. Det hände för en månad sen, och hon fick gå runt med den ett tag, men när hon började blöda på fingrarna av glassplitter som lossnade var jag förstås tvungen att göra nåt. Hon gick runt med stora köttsår till slut, flickan. Och det är egentligen först nu, i den här kön, mitt i min egen fånighet, som jag för första gången känner vrede. 

Vad i helvete menas? Hur kan vi finna oss i denna totala galenskap? Hur kan vi gå med på att köpa en telefon för 5 000, 6 000, 10 000 kronor som går sönder så fort man råkar fumla med den? 

Det här är ju inte bara min galenskap, eller de sorgsna personerna framför mig i kön, det är ju ett helt västerland. Jag ser trasiga telefoner på bardiskar, på konferensbord, hos stolsgrannen på tåget, i hemmen och skolorna, tvärs över landet, vi är ett svenskt folk som betalat otroligt mycket pengar för att gå runt med trasigt glas. Det har blivit så överrepresenterat att man hajar till när man ser en hel Iphone, då stöter man sin kompis i sidan lite diskret och nickar bort mot bordsgrannen: ”Kolla på den där. En hel.”

När det blir min tur får jag veta att ett nytt glas kostar 1 500 kronor. Jag vet inte hur det kan bli så dyrt. Jag förstår det inte. Det är ju ett svindleri som någon borde tittat på för länge sen. Butikerna borde stängas, ägarna fängslas. Men ingenting händer, Iphone-lagarbutiker dyker upp i varje hörn och köerna bildas och överallt glimmar det av trasigt glas. Killen i butiken vill inte bara ha pengar för glaset. Han vill också sälja på mig skydd för telefonen. Tanken är alltså att man ska köpa ett skal som ska skydda telefonens undersida och dess kanter. Och sedan ska man köpa en plasthinna som ska skydda telefonens framsida. Också detta tycks vi finna oss i. Jag minns knappt hur en Iphone ser ut, för nu har alla köpt skal. 

Ursäkta, men varför är detta accepterat? Om du köper en bil, så skulle du väl inte gå med på att tvingas köpa ett skal till bilen? Du skulle väl inte lägga en plasthinna över vindrutan? Du tänker väl att bilen ska fungera i det skick du köpt den? Om du köper en soffa, skulle du gå med på att sätta ett fodral över den i vardagsrummet? Men med Iphone är det annorlunda. På något sätt har en hel generation människor gått med på att betala enorma summor för en produkt som från start har en massa fel, och vars uppenbara brister det blivit vår uppgift att parera för. 

Det är en sån satans idioti, och det finns bara en sak som överträffar den, det är den ännu större idiotin att jag, vi, finner oss i det.