Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Hur kan alliansen ha fått göra så här – har ingen sagt till?

Jan Björklund i TV4:s "Nyhetsmorgon".

Eftervalsstämningen blir alltmer märklig ju längre tid som går. Partiledarna strövar somnambula runt mellan tv-sofforna och sänder ut sin sorg. Det är som att allt hopp är ute och vi kan lika gärna roa oss en smula.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ingen bråkar längre, det finns ingen anledning. Inga höjda röster. Det är så lugnt och fridfullt, som mellandagarna, det är 27-december-känsla över alltsammans, allt är stängt och man pulsar runt i snön och är lite bakis men allt är ganska okej ändå. 

Det är helt tyst på Twitter, inte ens Johan Forssell, Moderaternas migrationspolitiska talesperson, som dygnet runt brukar tweeta ut sina passivt-aggressiva små fulsparkar om att sossarna inte är nog hårda mot invandrarna, säger ett knyst. 

Allt är sorg och allt är stilla och ingen vet hur det till slut ska gå. Det är där vi har hamnat i eftervalets Sverige, när hösten nu går mot vinter utan någon ny regering i sikte. 

Så ser jag Jan Björklund intervjuas av Jenny Alversjö i TV4:s Nyhetsmorgon. Och Jenny undrar hur det kom sig att Jan Björklund röstade emot sin Allianskompis Ulf Kristersson och Björklund svarar att eftersom alliansen fick färre mandat än de rödgröna så hamnar alliansen i en position där de blir beroende av SD. Och Jenny invänder och då avbryter Björklund och säger: ”Ursäkta, men vi vann inte valet."

Han säger så: ”Ursäkta, men vi vann inte valet."

Ursäkta, ursäkta, men ALLA såg att ni inte vann valet - utom ni. Jag har i alla fall inte glömt valnatten. Jag minns allt du sa och allt du gjorde. Dina stora gester när du gick upp på scenen inför alla valarbetare, du log och kramade partisekreterare och sammanfattade valet som en framgång. Och sen i Säpo-bil till SVT-studion där du sammanstrålade med alliansen, målmedvetna steg in i studion och så en av de mest egendomliga tv-upplevelserna i modern tid, där alliansen, valets stora förlorare, alltså utropade sig till vinnare och krävde Stefan Löfvens omedelbara avgång. Häpna programledare försökte påpeka att alliansen precis förlorat mot de rödgröna, men ingen ville lyssna på. alliansen vann! Löfven måste avgå!

Det var så overkligt att jag fick gåshud. 

Rysningar från nacke till svanskotan. 

För mig är detta fortfarande valets största gåta. Att de som förlorade utropade sig som vinnare och att ingen tillrättavisade dem. Att det fick fortgå. Maktbalansen var ju oförändrad jämfört med förra valet - rödgröna större än alliansen, med SD som vågmästare. Och ändå skulle nu Löfven avgå. 

Och så sparkades Löfven och det blev kaos, och kaoset höll i sig i många veckor, för att sedan övergå till detta vakuum vi nu befinner oss i, och så plötsligt säger Björklund alltså: ”Ursäkta, men vi vann inte valet.” 

Och plötsligt säger Annie Lööf samma sak, för att motivera sitt nej till Kristerssons planer att bilda regering med KD. Hon säger det liksom häpet, som ett förnuftets röst i galenskapen: "alliansen blev faktiskt mindre än de rödgröna.”

Tänk om de här insikterna om valförlust hade kommit där på natten den 9 september. Då hade inget av detta kaos behövt inträffa.