Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman

Hur dålig smak får man egentligen ha?

Tobias Billström (M).Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är klart man undrar hur det gick till.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Moderaternas gruppledare i Riksdagen sitter uttråkad på sin arbetsplats. Och så kommer en nyhetsflash om att Turkiets president Erdogan bestämt sig för att inte längre hålla gränsen stängd mot syriska flyktingar, att EU:s yttre gräns därmed håller på att brista, och det kommer rapporter om att flyktingar nu tagit sig mot grekiska gränsen. 

Och Billström tänder till, för det här är hans hjärtefråga, att det aldrig mer får blir som 2015. Och han får en idé, och Billström behöver inte kolla av sina idéer med partiet innan han skrider till verket, behöver inte ringa Kristersson och be om lov, han är för fan gruppledare i riksdagen, han gör vad han vill, så han lyfter luren och ringer en illustratör. ”Kan du göra en teckning som föreställer mig, där jag står bredbent och potent vid den svenska gränsen och vaktar så att inga flyktingar kommer in?” Den förvirrade illustratören säger: ”Du menar som...en gränsvakt?” Billström svarar: ”Ja, ja! Precis så. En gränsvakt.” Och illustratören gör vad han kan, återkommer efter några timmar med ett förslag där Billström står och vakar vid gränsen, men det blir inte alls som Billström tänkt. ”Nej, för helvete!” skriker han. ”Jag ser så liten och ynklig ut! Jag vill att du ska göra mig större!” Illustratören, ännu mer desorienterad av beställningen, sätter sig åter vid sin arbetsplats, ritar en version där Billström är en jätte, 2,5 meter hög, reser sig metern över alla andra där vid gränsen. Nu blir Billström riktigt förbannad, det slår slint, han skriker, med sån förvrängd röst man hör i filmer när djävulen ropar från underjorden: ”Nej, din dåre! Du ska göra mig högre, större, mäktigare!” Och illustratören, nu rädd, säger att han inte riktigt förstår, vad menar han – ännu högre? Och Billströms skri ljuder genom hela riksdagshuset: ”Du ska rita mig 30 meter hög!”

https://twitter.com/TobiasBillstrom/status/1233700503403536385

Och så kom alltså bilden till. Och Billström blev nöjd, och lade ut den på Twitter. Billström är inte längre människa. Han är en gigantisk varelse, en sorts Gulliver-gestalt, som bredbent har ställt sig på taken till de svenska gränsstationerna där bilarna passerar under honom, och han vakar myndigt över vilka som kommer in i landet och när som helst kan han sätta ner foten om han ser en flykting, blockera hela motorvägen, krossa en bil med klacken på sin sko om han behagar. 

Det är en sån galenskap.

Och det säger väl nåt om självbild. 

Och man kunde förstås skoja mycket om det här, och det kommer säkert också göras, bilden kommer få vingar, bli en meme som vi alltid kommer att förknippa med Billström, och han kommer att förlöjligas för den i många, många år. Men jag kommer ändå inte ifrån, att den känsla som ligger kvar i mig när jag ser bilden, efter att den första överraskningen lagt sig, är bedrövelse. Avsmak. 

De bombar i Syrien. De som överlever rör sig mot gränsen, de är män, kvinnor, barn och gamla, hemlösa, och utan pengar. De som klarar sig till Grekland gräns blir nu motade med tårgas. Det är en humanitär katastrof som äger rum. Det handlar om människor som dör. Och Moderaternas gruppledare lägger ut en bild på sig själv som en gigantisk gränsvakt. 

Hur dålig smak får man egentligen ha?