Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Helt rimligt – hoppas förbudet mot luciatåget sprids vidare

”Det är väl klart att jag någon gång tänkt tanken att någon vuxen borde vara den som tar bladet ur munnen och föreslår att vi låter de minsta barnen slippa lussefirandet”, skriver Alex Schulman. Foto: Henrik Montgomery / TT NYHETSBYRÅN

Jag har inga särskilda minnen från luciatåg jag deltagit i som barn, däremot har jag i vuxen ålder, som förälder, varit med om en del grejer som etsat sig fast. Tyst trängsel med andra föräldrar vid ingången, blodsockerfall när man står omöjligt framåtvikt vid barnens klädhängare för att ta av sig skorna, vi sätter oss vid de små, små borden, på de små, små stolarna, med våra knän mot våra hakor och väntar på att ungarna ska komma ut från någon dörr. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Doft av våta ytterrockar och tung blöja. Föräldramummel som snabbt tystnar när någon fröken släcker lampan och där kommer de skrämda små barnen in, lusse-lelle, lusse-lelle, ungarna tågar förvirrat utan riktning och blir skuffade hit och dit av personal och slutligen placerade längs en vägg och fröken dikterar sånger som ingen av barnen riktigt lärt sig. De mumlar och tittar ner i golvet, och föräldrarna får hjälpa till, alla stämmer in i sången, och det finns helt klart något löjeväckande i scenen, när tjugo vuxna sitter på små, små stolar och sjunger för en samling skrämda barn. Där står de, en liten grupp av två- och treåringar med bajs i blöjan och tårar i ögonen, och tittar på mamma och pappa som tar bilder till Instagram och sjunger. Klart det är läskigt för barnen. En efter en bryter de små liven ihop och lösgör sig från lusseflocken och springer hulkande in i föräldrafamnarna.

Jag kan inte tänka mig att det är någon akut fara för barnen. Jag tror inte de traumatiseras av händelsen, det är bara en pina som snabbt går över och sen är det pepparkakor och saft. Men det är väl klart att jag någon gång tänkt tanken att någon vuxen borde vara den som tar bladet ur munnen och föreslår att vi låter de minsta barnen slippa lussefirandet, att vi sparar det till skolan, när barnen är lite äldre och förstår vad de faktiskt gör.

 

Därför blev jag nyfiken när jag såg en artikel från lokalpressen om att en förskola i Kärrbacken i Motala bestämt sig för att dumpa sitt luciafirande. Good for you, tänkte jag, men noterade sedan att det inte på något sätt rådde konsensus kring beslutet. Föräldrarna var vansinniga. Enligt Motala & Vadstena Tidning beskrev en pappa beslutet som ”alldeles fruktansvärt”. En mamma vittnade om att när hon begav sig hemåt efter informationsmötet så var hon så arg att hon ”skakade”.

Tydligen var det synd om barnen. Som ställt sig in på luciafirande. ”Hur ska vi föräldrar kunna förklara det här för våra barn som längtat och valt ut kostymer?” frågade sig en förälder. Jag blev mer och mer fascinerad. Vad är det för luciaentusiaster till småungar som brinner så till den grad att de redan i november börjar planera klädsel? Det är en lussetågsfanatism som jag ärligt talat inte trodde de här väldigt små barnen var förmögna till.

 

Och på nätet rullade plötsligt vreden, patrioterna höjde röster, slog nävar i bord. Lucia är en svensk tradition och det är avgörande för kulturellt välstånd, fortlevnad etc etc, att luciafirandet får vara fullständigt intakt, också bland treåringarna. Högertänkaren Katerina Janouch blev mycket upprörd över förbudet, och snokade upp att det inte rörde sig endast om en förskola som ställt in Lucia, som först rapporterats, utan att det nationellt var två förskolor som gjort det otänkbara.

Folk var förbannade. Det ansågs som en fientlighet mot svenskheten. Ingen lyssnade längre på förskolechefen som tagit beslutet och på dennes argument. Som förklarade att det är en fråga om diskriminering; det finns föräldrar som inte har råd att köpa en luciadräkt till sitt barn och för att undvika att barnen till dessa föräldrar känner sig utanför så ställdes tåget in.

Det är väl ändå sympatiskt. Och helt rimligt. Hoppas lusseförbudet sprider sig vidare, jag skulle gärna se det på mina barns förskola, så slapp man sitta där och lida med de skrämda barnen igen.

 

LÄS MER: ALEX SCHULMAN: Hur kan alliansen ha fått göra så här – har ingen sagt till?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!