Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Han trodde det hade vänt – då kom serien

Ulf Kristersson under EU-valets slutspurt. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Bild från serien Chernobyl. Foto: HBO
Bild från serien ”Chernobyl”. Foto: HBO

Nej, det är inte Ulf Kristerssons år. Osis hela tiden. Motgång efter motgång. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Opinionssiffror som hela tiden dalar, nu har jag läst så många gånger att ”Moderaterna backar i senaste mätningen” att de rimligen borde ligga på minussiffror när som helst. Katarina Sandström i Rapport: ”Moderaterna minus fyra procentenheter.” KD och SD hela tiden steget före, tuffar sig med det ena reaktionära förslaget efter det andra medan Kristersson förtvivlat står och trampar vatten. 

Men så såg det ändå ut som att vinden till slut skulle vända. Moderaterna hittade en guldåder i kärnkraften. Kristersson lyfte att kärnkraften inte alls borde läggas ner, tvärtom borde den eventuellt bli en viktig del av framtida energiförsörjning. Kärnkraften behövdes, hette det plötsligt, för att rädda klimatet. Och då hände det. Det började rycka i opinionen, små signaler på att de kan ha vunnit en slumpmässig jackpot. Många höll med ute i stugorna! Kristersson blev vild, gick ut i alla kanaler, och blev över en natt Sveriges genom tiderna främsta kränkraftsförespråkare. Och med fortsatt hoppfull vind i seglen gick han in i EU-valrörelsen och kärnkraften blev en viktig valfråga. I valrörelsen för nio månader sedan hörde jag honom inte säga ett ord om kärnkraft, nu blev kärnkraft det enda som verkligen betydde något. Nu ville Kristersson pracka på hela Europa sitt evangelium, och krävde att även kärnkraft ska omfattas av klimatmålen i EU för att få ned koldioxidutsläppen och minska beroendet av Ryssland. 

Det var då det hände. 

Otursgubben nummer ett fick ännu en smäll. 

Tv-serien Chernobyl hade premiär på HBO. Regisserad av Johan Renck, och kanske inte på förhand tippad som något som skulle komma att påverka en opinion i en nutida politisk fråga. Men det var innan vi visste vilket mästerverk Johan Renck faktiskt åstadkommit. Chernobyl är en dramatiserad version av vad som hände den där aprilnatten 1986 när en reaktor på ett kärnkraftverk i gamla Sovjetunionen exploderade och orsakade en av historiens allra värsta mänskligt orsakade katastrofer. Jag kan inte komma på när jag senast såg en så slagkraftigt berättad historia, med ett så effektivt bildspråk där de allra mörkaste scenerna målas i rent poetiska, romantiska bilder. Det är outhärdligt att hela tiden ligga steget före karaktärerna i serien, att sitta med facit i hand och betrakta hur det ena felbeslutet efter det andra fattas. 

För kurslärare i storytelling rekommenderar jag att man som skolboksexempel använder Johan Rencks uppbyggnad av dosimeter-apparaterna som mäter strålningen i första och andra avsnittet av serien. Ingen av beslutsfattarna på Chernobyl vill acceptera att katastrofen faktiskt inträffar, och lutar sig bland annat mot resultatet av dosimetern. När en av Chernobyls anställda tar sig nära reaktorn för att mäta strålningen visar den på 3,6 röntgen, vilket visserligen är förhöjt och inte alls särskilt bra, men ingenting att på allvar oroa sig för. Ingen stad ska behöva utrymmas. Inga förhastade beslut behöver fattas. Strålningen är förhöjd, men inom säkerhetsparametrarna. Siffran sprids mellan lättade beslutsfattare och når till slut Kreml, som andas ut. Det är först när en tekniker påpekar att 3,6 röntgen är missvisande – för det är bara så högt mätaren går. En mer avancerad mätapparat skickas in mot den exploderade reaktorn, och teknikern återvänder med besked. Det är inte 3,6 röntgen. Det är 15 000 röntgen.

Serien har exploderat världen över. På den internationella filmdatabasen IMDB har serien nu gått upp till förstaplats och anses av tittarna vara världens genom tiderna bästa tv-serie, med gigantiska succéer som Breaking Bad och Game of Thrones bakom sig. Människor är underhållna världen över. Och förfasade, förstås, för Chernobyl är en påminnelse om krafterna vi har att göra med, och om hur förödande de mänskliga misstagen blir i närheten av dem, de som alltid inträffar förr eller senare. Anti-kärnkraft-rörelsen har precis fått en mäktig kraft på sin sida, som nu mullrar över världen, Europa och Sverige.

Osis-gubben Kristersson tycks vara tillbaka på ruta noll.