Alex Schulman

Ge clownerna en uppsträckning

Foto: Ian Mcintyre / Â BULLS BP0001TXMC

Jag blir full i skratt varje gång jag hör på nyheterna om clownerna.

"Tre clowner jagade en ung man i Varberg", säger Bengt Magnusson gravallvarligt, som om han inte förstod hur tokigt det låter när han talar om clowner med samma torra självklarhet som om det vore rådjur.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Som om clownerna inte vore människor med masker, utan väsen, som om vi plötsligt stod inför en bister verklighet där clowner är en del av vår verklighet och vardag, att de slutligt tagit steget från sagovärlden till den riktiga världen och bestämt sig för att stanna här.

Det är också det enda som är roligt i rapporteringen om clownerna. I övrigt är det ju bara sorgligt. Vad är det för mentalt utmanade människor vi har att göra med egentligen? Vad är det som pågår?

Det är klart att det i början av rapporteringen fanns något finessrikt och kittlande i det här. Någon vittnade om hur ett par clowner stått och sett kusliga ut i någon dunge, de hade stirrat på håll och sen försvunnit. Någon hade fångat dem med mobilkameran, skakiga bilder när de sprang in i skogen. Jag gillade det, för de där clownerna hade känsla för dramaturgi. Det var subtilt, en skräck som kom och försvann i natten.


Men sen har det ju ballat ur och blivit så idiotiskt, trubbigt och dumt. Clowner som jagar ensamma flickor och pojkar, clowner med kniv som mordhotar ungdomar i skolan, I Deje attackerades en kvinna i rullator. I Hörby attackerade 4 clowner en ensam tjej - de jagade henne och slog med pinnar på hennes cykel när hon flydde. I Varberg knivskars en 19-åring av en clown.


Gemensamt för vittnesmålen är att offren är skräckslagna. Och det är inte alls svårt att förstå.

Min dotter tittade på Nyheterna med mig i går och det var först på natten, när hon vaknade och var rädd för clownerna, som jag förstår hur djupt det satt sig. Hon grät och var otröstlig.

Det är så dumt.

Som om jag inte har nog med saker att skydda min flicka från. Som om vi alla inte har nog med andra saker att irritera oss på, att skrämmas av. Är det inte besvärligt nog som det är?

Ska vi verkligen acceptera så mycket onödig rädsla i ett samhälle bara för att ett gäng tonåringar med dålig självbild ska ha något att göra på helgkvällarna?


Jag är ledsen att säga det, men de här som klär ut sig i clowndräkter för att skrämma andra är värdelösa människor.


De påminner om näthatarna i de sociala medierna. Precis som Internet-trollen skyddar sig clownerna av sin anonymitet. Det är först när de är säkra på att ingen ska se vilka de är som de vågar sig fram. Clown-maskerna är de anonyma nättrollens sätt att verka också i verkliga livet. De är anonymitetens IRL.

Jag vet att det bara är ungar, och att det bara är missriktade pojkstreck, men det spelar ingen roll. Deras sätt att skrämma små och utsatta gör mig irriterad på riktigt.

Jag är ju i regel mot medborgargarden, för jag tycker att vi ska lita på det rättsliga systemet och så vidare, men i det här fallet skulle man kanske göra ett undantag. Samla ihop ett gött gäng och ge sig ut på clownjakt någon kväll. Vi står och lurar på dem precis innan de ska ge sig på någon ensam och utsatt.


Och så jagar vi dem utav bara helvete, slår på dem med pinnar och när vi får tag i dem så ger vi dem den "uppsträckning" som deras föräldrar borde ha gett dem för länge sen.