Alex Schulman

För tre år sedan hade Hanif Bali fått sparken

Publicerad

Jag minns en flickvän för många år sedan, minns de hårda bråken där i slutet av vårt sju år långa förhållande. När allting upplöstes.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En av de sista nätterna i vår lägenhet, vi stod på var sin sida av köket. Tystnad och hårda ord om vartannat. Vilka obegripliga elakheter vi sa till varandra den natten. Ofattbara saker, som rev hål i förhållandet. Vi visste båda i gryningen: den här relationen kan inte repareras nu. 

Även om vi  förlåter varandra sen, hur ska vi kunna leva med varandra? De här orden, allt hat, formuleringarna kommer leva kvar som gift i oss, för alltid. Därför visste vi båda att det var över. Men jag minns att jag i de tysta mellanrummen där i köket tänkte: Vad hände med oss? Hur hamnade vi här? Vad var det som gjorde att vi, som en gång älskade varandra, blev kapabla att säga såna här saker till varandra? Det var en långsam förflyttning, en liten elakhet en kväll som ledde till en annan en vecka senare.

Och så var allt satt i rörelse. Och så slets vi långsamt itu. Det är babystepsen som gör det hela så förrädiskt, att det hela tiden eskalerar, omärkligt.

Samma mekanismer håller på att slita isär vår samtid. Sverige och världen håller på att avhumaniseras. Det har skett under så många år och det går så långsamt att vi inte märker det. Vi trodde inte att en del saker som vi ser och hör i dag skulle vara möjliga för några år sedan. Det är den lömska, minimala förflyttningen under lång tid som gör att vi nu står här, utan att vi knappt reflekterar över det. 

I Tyskland håller Angela Merkel valtal till folket. Demonstranter har samlats för att visa sitt hat mot hennes budskap. När Merkel talar så blåser hatarna i visselpipor för att överrösta henne. Jag ser bilderna i tv-apparaten, det är inga extremister, inga nazister, det är vanligt folk, med visselpipa i mun. Hur hamnade de där? Vad var det för små förflyttningar som gjort att de valde att inte bara sluta lyssna på vad en demokratiskt folkvald ledare har att säga, utan också hindra andra från att göra det?

Det är så förrädiskt. 

Om Donald Trump samma dag som han blev president hade talat i FN och kallat Nordkoreas president för ”Rocket man” och utlovat att han nu skulle förinta hela landet och samtliga dess invånare, då hade det varit enklare för oss alla att se den totala galenskapen i honom. Han hade omöjligt överlevt det. Men resan hit, med de små stegen i Trumps alltmer hatiska retorik, har gjort att vi knappt höjer på ögonbrynen. Det är bara ännu en liten förflyttning. 

I Sverige står vanliga svenskar på ett torg och ropar mot afghanska flyktingar att de är ”parasiter” och ”pack” och att de borde våldtas. Hur hamnade de där? Det är de små stegen mot avhumanisering som tagit dem dit. 

I riksdagen sitter moderaten Hanif Bali. Om de afghanska flyktingarna som manifesterar för att få stanna i Sverige säger han: ”Låt dem strejka ihjäl sig!” Det är en människosyn som gör mig sorgsen. För tre år sedan hade han fått sparken från Moderaterna. Men i normaliseringens tid rycker folk knappt på axlarna. 

Jag tror att det är vår viktigaste uppgift framöver. Vi måste alla agera vaktposter mot avhumaniseringen. Den måste stoppas överallt, i alla skikt, både i tunnelbanevagnen och i riksdagens talarstol, i kafferummen och på ledarsidorna. 

Vi måste börja behandla varandra medmänskligt igen. Och varje gång vi hör nästa förflyttning så måste vi gripa in. Vi måste helt enkelt slå vakt om det viktigaste vi har, vår humanism. 

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag