Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman

Den mest hjärtskärande siffran är 45

I Expressens undersökning så är den mest hjärtskärande siffran 45.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har en dotter som går i ettan och i fredags fick jag sitta med i ett hörn i klassrummet, för att se hur en förmiddag avlöpte på skolan. Skoldagen började med att pedagogerna förklarade för barnen allt som skulle hända under dagen. Noggrant gick de igenom punkt för punkt på allt som skulle äga rum. Gympa då och sen rast och sen blir det engelska och sen lunch. Jag överraskades av med vilken nitiskhet fröknarna gick igenom schemat med barnen. Jag pratade med en av pedagogerna sedan, som förklarade att det är viktigt för barnen att få bli en del av dagen, att veta vad som väntar dem. Om man inte inkluderar barnen i vad som ska hända i deras liv så blir de oroliga.

Jag tänkte på det sen, när jag fick ta del av Expressens stora undersökning där de intervjuat flyktingar från norr till söder. Jag tänkte på skolbarnen i min dotters klass som känner oro om de inte får veta vad som väntar dem under dagen, och så tänkte jag på den ovisshet som råder i flyktingförläggningarna runt om i Sverige. Det är en ovisshet som är så genomgripande att den nästan blir existentiell. De vet inte vad som väntar dem – i livet.

Det är därför den är så hjärtskärande, siffran 45.

 

UNIK UNDERSÖKNING: Läs alla siffror i Asylrapporten

Vi lever med en annan typ av ovisshet i vår vardag, vi vet inte om vi får biljetter till derbyt

84 procent av de tillfrågade önskar skapa en permanent tillvaro i Sverige. Men när de får frågan om de tror att de bor i Sverige om 10 år så svarar 45 procent: jag vet inte.

Nästan hälften av dom som lever på svenska flyktingförläggningar lever i ständig ovisshet. Det är en osäkerhet som de flesta av oss andra inte kan förstå. Vi lever med en annan typ av ovisshet i vår vardag. Vi vet inte om vi får biljetter till derbyt. Vi vet inte om vi får råd med semesterresan i påsk. Vi vet inte om det blir en vit jul. Den osäkerhet som flyktingarna blickar in i är något helt annat. Den rör existensen.

Asylboendena har svämmats över så till den grad att flyktingarna tvingats leva under svåra förhållanden. Trångt och improviserat. Men detta är väl kanske ändå den mest odrägliga omständigheten – den att inte veta.

Vad gör den ovissheten med en människa?

 

LÄS REPORTAGET: Tvillingarnas skilda världar efter flykten från IS

Bakom siffrorna i Asylrapporten finns människor

Det är nu över ett år sedan flyktingströmmen var som starkast i Sverige. Vi öppnade gränserna. Vi var villiga att hjälpa. Vi ömmade för dem som kom hit, vi såg dem som människor. Sen kom förändringen. Det mörknade i Sverige. Vi stängde plötsligt gränserna och säkrade dem hårt. Det rådde politisk konsensus om att vi inte klarar mer – och svenska folket höll med. Och de flyktingar som redan var här placerades i flyktingboenden och nu ser vi dem bara som siffror, statistik som används av dem som förebådar systemkollapsen.

Men bakom siffrorna finns människor.

Bakom siffran 84 döljer sig alla som drömmer om Sverige.

Bakom siffran 45 döljer sig alla som inte vet något om hur allt ska bli.

Det är så ledsamt, allting.