Alex Schulman
De demonstrerade alltså inte mot viruset i sig, vilket väl hade varit rart på något sätt, utan de demonstrerade mot uppfattningen att det existerar. Jag kan inte turerna i de resonemang som fört dem till slutsatsen, och jag vet inte hur de förklarar en del tunga indikationer på att de faktiskt tagit fel, alla människor som just nu ligger på sjukhusen, till exempel. Men för andra gången på kort tid var de alltså ute för att berätta för världen om de här sakerna. Och jag tänkte; kanske kommer vi dras med de här människorna från och med nu.
Kanske blir Corona-nihilisterna en del av stadsbilden, något bekant som vi får vänja oss vid. Vaktparaden längs Sturegatan i maj, Greta utanför riksdagshuset på fredagar – och varje lördag står anti-vaxxarna vid något torg med sina plakat. Jag bestämde mig därför att lära känna dem lite närmare, jag följde live-rapporteringarna i medierna noga och demonstrationen var noga bevakad. Piketpoliser över hela stan, drönare i luften, och tidningsreportrar stod lite här och var och väntade på vad som skulle hända. Och jag förstod snart att vi har att göra med den märkligast sammansatta grupp huvudstaden sett, kanske någonsin?
Inte ens en så rutinerad reporter som Expressens David Baas kunde dölja sin förvirring när han stod vid Norrmalmstorg och försökte beskriva vad han såg.
Ett hundratal personer som stod och såg eljest ut. En kvinna stod och skrek i en dålig megafon, men annars var det helt tyst. Det var som om deltagarna stod på håll och försökte förstå situationen, försiktigt iakttog de varandra, för att få ledtrådar till varför de var där. Gamla och unga, män och kvinnor, de såg ut som du och jag.
Men plakaten avslöjade dem förstås, även om också de spretade åt alla håll. Viruset är en bluff! Stoppa diktaturen! Några plakat var så små, mer som anteckningar i block, man såg inte vad det stod, andra var större, budskap om hur vedervärdig statsmakten är. Och så en plötslig vänlighet mitt i allt, någon som på ett plakat yrkade för att Löfven bör få vaccin. Ja, det var verkligen svårt att få en tydlig bild. Baas beskrev stämningen som ”väldigt avvaktande”, och jag skulle säga något liknande. Deltagarna stod mest i små klungor och såg kusliga ut. Något oklart skrik som tystnade. Glåpord mot polis. Några gick hem. Där stod ett gäng anti-lockdown-människor. Och på annan plats på torget stod 5G-tvivlarna. Plötsligt visade sig ett gäng fotbolls-huliganer på torget. De ställde sig på torget en stund, tittade folk för länge i ögonen, stod och var sammanbitna och lättantändliga. Och där kom nazisterna! Jovisst, David Baas kände igen dem. Då var alla samlade, allt klart! Frågan var nu vad de skulle göra. De verkade osäkra själva, stod mest och saknade energi på olika kanter.
Polisen, som hittills hade hållit sig lugn, bad den håglösa samlingen att upplösas, både en och två gånger, men fick inget gensvar, kanske för att gruppen redan ansåg sig vara det? Till slut fick polisen gå in, då började några skandera ”VAKNA” och andra diffusa slagrop, kanske var de så allmänt hållna för att inte stöta bort någon? Om nån skrek att ”5G DÖDAR” kanske nassarna skulle dra? Samlingen löstes upp och samlades igen på Kungsträdgården där de stod och såg otäcka ut en stund innan de drog vidare också därifrån. Knappt någon av dem hade energi nog för att bråka. Någon virade in sig i en svensk flagga och blev bortburen av polis, ett par liknande ingripanden, och sen gick alla hem.
Tydligen hölls liknande demonstration i Göteborg – där var budskapen ännu mer förvirrade. Några kom i visir för att skydda sig mot det virus som alltså inte existerar. Någon föreslog på ett plakat att ”plandemin är påhittad för att dölja den kommande bankkraschen”. En annan slog fast att Louis Pasteur var en bluff.
Men mest vriden var tydligen stämningen i demonstrationen i Malmö. Ygeman-hatare blandades med aktivister som ville kritisera hur Kina behandlar sin muslimska befolkning. Det var mycket musik och sång, flower och power. En av demonstranterna lade sig framför en polisbuss som kom farande. De bar iväg honom, men jag tyckte det var starkt att se när han lade sig där. Han var redo att dö för budskapet. Synd att ingen fattade vad det var.