Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Heberleins uppmaning ger mig ett obehag

”Ett darr på underläppen, och sen började jag nästan gråta”, skriver Alex Schulman om att läsa broschyren. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
”Pracka inte på Sverige på människor, och ryck inte undan Sverige från människor”, skriver Alex Schulman. Foto: Nicole Pape/Colourbox
Ann Heberlein. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Uppsnacket inför broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” var total. I Morgonprogrammen på tv och i radio diskuterades innehållet långt innan den ens hade landat i brevlådorna. Svenska folket tycktes vara i chock. Vadå, ska det bli krig?!

Det kändes ett tag som att broschyren höll på att skapa den kris den var gjord för att stävja. Svenskarna var inte förberedda, helt enkelt. De borde skickat ut en broschyr i förväg och döpt den till ”Om broschyren 'Om krisen eller kriget kommer’ kommer”.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sen, efter veckor av tjatter i medierna, kom faktiskt broschyren till hushållen och det kändes nästan overkligt, att se att den fanns på riktigt. Och jag läste den noggrant tillsammans med min fru och vi insåg att om det blir krig eller kris så är det tack och hej för oss. ”Vi borde faktiskt ha ett primuskök”, sa jag gubbigt till min fru. ”Och en dunk med vatten”, svarade hon tantigt. Och vi läste och hummade. Så stod några rader i händelse av krig: "Om Sverige blir angripet av annat land så kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska.” Och det märkligaste hände. En rysning som började i bakhuvudet, och som sedan spred sig mot skulderbladen, och bildade knotter på hela ryggen. Ett darr på underläppen, och sen började jag nästan gråta. Det var så fint. Detta att vi aldrig ger upp, vi kämpar in i det sista, för varandra, för Sverige.

Jag blev så häpen av min egen reaktion. Jag har alltid sett mig som en av Sveriges topp fem minst nationalistiska personer. Men det var som om att det fanns en känsla för fäderneslandet djupt där inne i mig, något som slumrat där i alla år, som att det i mitt DNA finns kvar spår av förfäderna, av krigen de utkämpade för landet.

 

Det är alltså bara känsla, och sedan en rysning - men intellektuellt är jag inte där. Jag läste en tweet av den moderate tänkaren Ann Heberlein, där hon gjorde klart: "Jag är beredd att både dö och döda för Sverige. Det borde alla svenska medborgare vara.” Jag fnyste naturligtvis. Av en massa olika anledningar. Dels på grund av det paradoxala i att en person som under de senaste åren uttryckt så mycket avsky mot Sverige plötsligt säger sig vara beredd att dö för landet. Men framför allt därför att uttalandet var så tomt. Ann Heberlein har inte gjort värnplikt, hon är inte med i hemvärnet. Sverige har haft fred i 200 år och även om vi huxflux hamnade i ett osannolikt krig så skulle Ann Heberlein aldrig få röra ett vapen och därmed aldrig hamna i en position där hon skulle få tillfälle att döda någon, hur mycket hon än skulle vilja det. Men framför allt: när Ann Heberlein uppmanar mig som svensk medborgare att vara beredd att dö och döda för mitt land, då känner jag ingen rysning, bara ett obehag, för det är bara ett alarmistiskt nonsens vars enda avsikt är att skapa ett vi och ett dem.

 

Det är därför nationalismen är så obehaglig, för den är exkluderande. Det finns så klart en massa anledningar att vara stolt över Sverige. Men ingen anledning att använda ”svenskhet” för att stänga ute andra. Hävda inte rätten att vifta med svenska flaggan i tid och otid – tvinga ingen att sjunga nationalsången. Pracka inte på Sverige på människor, och ryck inte undan Sverige från människor. Stå inte och gorma. Säg inte att du ska dö eller döda för ditt land. Tänk på att det faktiskt finns människor som tvingas göra detta på riktigt. Tänk också på att några av dessa har kommit hit, i flykt. Visa respekt för dem. Och kämpa mot dem som vill stänga gränserna i svenskhetens namn. Om Sverige tas över av nationalister så kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska.

 

Rättelse: I en tidigare version av artikeln stod det att Ann Heberlein inte har gjort värnplikt, inte är med i hemvärnet eller Lottakåren. Korrekt är att hon är med i Lottakåren.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!