Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Alex Schulman

Lööf har lamslagit svensk politik – och hyllas för det

Annie Lööf höll sina löften. Och skapar nu en otrolig oreda, som hon märkligt nog inte behöver ansvara för, skriver Alex Schulman. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Centerpartiet ökar mest i Aftonbladet/Inizios väljarbarometer – nästan 10 procent skulle i dag rösta på Centern om det vore val i dag. Annie Lööf blev förstås förtjust när hon nåddes av siffrorna och jublade på Instagram: ”Jag tror många uppskattar att det vi sa innan valet, gör vi efter valet.”

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ja, så uppfattas Centern numera. De är partiet som håller vad de lovat. De svajar inte, när andra partier börjar snegla åt höger eller åt vänster står de stadigt. Annie Lööf framstår alltmer som eftervalskaosets stora hjälte, den enda med lite moral i kroppen. Jag häpnar allt mer över att Annie Lööf faktiskt lyckats skapa den bilden av sitt agerande, när det i själva verket till stor del är hennes fel att vi sitter i det här trasslet från första början. Under hela valrörelsen gav Annie Lööf gång på gång löfte om två saker. Hon sa för det första att hon inte tänker göra sig beroende av SD och hon sa för det andra att hon inte kommer att sätta sig i en socialdemokratisk regering. Och ingen kontemplerade över det faktum att om hon hade för avsikt att hålla båda dessa löften så skulle hon därmed bidra till att skapa en parlamentarisk kris. Att hålla båda dessa löften skulle låsa fast positionerna, både åt höger och vänster, det skulle låsa alla positioner, paralysera det politiska samtalet.

Annie Lööf höll sina löften. Och skapar nu en otrolig oreda, som hon märkligt nog inte behöver ansvara för. Annie Lööf har lamslagit svensk politik – och blir nu hyllad för det. För hon håller sina löften. Det är så obegripligt, så fascinerande. Hur han hon gjort? Hur har Annie Lööf lyckats med det här?

”Djävulens smartaste trick var att lura världen att han inte existerade”, sa Kevin Spaceys karaktär i ”The Usual suspect”. Så är det med Annie Lööf. Allt har skett under radarn. Hon gör två utfästelser, som inte går att kombinera utan att skapa kaos. Hon håller fast vid dessa, och blir hyllad för det, och behöver inte för en sekund ta ansvar för det kaos det skapar. Istället blir hon den starka politikern som vågar hålla sina löften trots politisk turbulens. Det är ju genialt. 

Nu är allas blickar på Annie Lööf. Hon säger att hon vill ha en alliansregering, när hon mycket väl vet att utsikterna för en sådan är obefintliga. Hon säger att hon vill ha samtal mellan alla partier utom de två ”ytterlighetspartierna”, och syftar då till SD och V. Inte ens det får hon kritik för, att detta hafsiga ihopklumpade av V och SD faktiskt normaliserar SD och deras främlingsfientliga agenda. Hon tycks komma undan allt för tillfället. Kastar ur sig vaga idéer om samtal och låter kaoset fortlöpa, för det har hon nu förstått: hon sitter i en vinnarposition. Ju längre turbulensen kvarstår, desto större blir hennes väljarstöd. Det är förstås en underlig sak, för det borde ju egentligen vara tvärtom: Eftervalssituationen är inte betjänt av politiska ledare som nitiskt utdelat motstridiga löften före valet och nu benhårt vägrar vika sig. Den här situationen kräver partiledare som kan kompromissa, som är vuxna nog att förstå att situationen är unikt trasslig och kanske till och med kräver att man är beredd att bryta löften man tidigare givit.