Sofia Wistam: ”I början led jag av gymfobi”

Kärlek: ”Jag kände direkt att Magnus var rätt”

– Jag och Magnus träffades 2002, gifte oss 2003. Vår relation känns självklar, enkel och bra. Vi har roligt ihop, men också en trygg, varm och kärleksfull relation. Vi träffades i en skidlift i Verbier. Jag hade varit gift tidigare och var där med en expojkvän, Sindys pappa. Han tyckte att jag skulle åka snowboard med hans vän Magnus. Jag kände direkt att Magnus var rätt och var mer betuttad i början. För honom var det ett större beslut. Jag fick tjata ett tag och kunde inte förstå varför, jag som var så härlig.

Hur håller ni kärleken vid liv?

– Vi tillåter varandra att uppleva saker på olika håll. Det är viktigt att ha ett eget liv, men man ska inte glömma bort tillsammans-tiden.

Du har också bra relationer till dina ex?

– Det är så jag jobbar: Vän med alla. Jag tänker inte så emotionellt kring det. Har man barn tänker man på barnets bästa. Bara för att kärleksrelationen är över, tar inte vänskapsrelationen slut. Den behåller jag. Klart att man ska sörja, men sedan får man sätta en gräns, släppa och gå vidare.

Arbete: ”Att det aldrig finns en ledig dag passar min personlighet”

– Jag är en arbetsmyra och har jag inget arbete skapar jag något. Det har gett mig många ben att stå på. Parallellt med ”Sofias änglar”, har jag byggt upp ett smyckesmärke och en podd med Pernilla Wahlgren. Att det aldrig finns en ledig dag passar min personlighet. Redan i skolan var jag nyfiken, hungrig på upplevelser och hade svårt att sitta still. Dessutom har jag noll självinsikt och tänker aldrig att jag inte klarar något. Jag är otroligt lustdriven. Problemet är att mycket är roligt: Vara kär, skaffa barn, köpa lantställe…

Hur är det att jobba ihop med maken i smyckesföretaget?

– Det går väldigt bra. Jag startade i liten skala och ville göra något som sitter ihop med ”Sofias änglar”. Många jag träffar har gått igenom tuffa tider och alla mina smycken bär på en historia. Ganska snabbt fick smyckena fäste. Min man Magnus har tidigare varit vd på Efva Attling och har bra koll på inköp, marknadsföring och ekonomi. Jag har bra idéer, så vi kompletterar varandra fint.

Det är mycket träning för dig just nu?

– När jag började träna på gym led jag av gymfobi. Sakta men säkert har jag börjat se mig i spegeln. Alla kvinnor borde spegla sig och säga helskotta vad fin du är! I stället klagar vi på våra tuttar och celluliter.

Hur är det att ha en podd med Pernilla Wahlgren och din son Kid?

– Att få jobba med Kid är så lyxigt. Jag har fyra barn och alla faser är gulliga, men belöningen är verkligen vuxna barn. Jag skulle ljuga om jag sa att jag är hård chef som ryter åt sonen. I stället låter det: ”Snälla Kid, skulle du kunna klippa in? Nä, nä, jag bara frågade...” Till någon annan hade jag bara sagt: ”Lös problemet”. Kid vet när podden blir bra. Själv är jag faktadriven och vän av ordning med manus och stolpar. Pernilla är vimsig, bidrar med historier och märker när något är tråkigt.

Beskriv din och Pernillas relation?

– Innan podden var vi bekanta, men umgicks inte. Nu är hon en av mina närmsta vänner. Tänk dig alla timmar vi pratat. Vi har rätt olika personligheter, men våra liv liknar varandra med knasiga jobb, många barn, separationer och offentligheten. Vi värnar om varandra. Jag vet vad som är känsligt för henne och går inte in på det. Att prata om tidigare relationer som inte varit lyckliga gynnar ingen.

LÄS OCKSÅ: Rapaport om sorgen: ”Tar små myrsteg framåt”

Hälsa: ”Jag såg ut som en liten knubbig tant”

– Den är på topp. Under ”Den stora hälsoresan” tränade jag tre timmar om dagen. Gick powerwalks så svetten sprutade och sedan en och en halv timmes gym. All träning och kostplanering är tidskrävande.

– Redan vecka ett tappade jag matlusten. I princip äter jag bara köttfärssåsen, ibland två gånger, om dagen. Min man tycker jag är hopplös, men jag vill äta det jag känner för. I början kontaktade jag en fitnesskock som lagade matlådor. De smakade inget gott och jag gav dem till min man.

– Det svåraste för mig är att ta mig från soffan till gymmet. Gud vad jobbigt! Väl där är det rätt kul, men det är som att hjärnan glömmer det.

– Jag känner mig stark, fin, glad och pigg och märker att jag omvandlat fett till muskler. Jag har fått muskler på armarna, axlarna, ryggen, överallt. Kläderna sitter bra, hållningen är bättre.

– I början gick jag ned i vikt, men sedan blev det sekundärt. Vi väger oss, men pratar inte vikt. För mig var det inget problem att stå på en snurrplatta i cykelbyxor och sportbehå. Jag såg ut som en liten knubbig tant, men tänkte att det inte är hela världen. Det intressanta är att se vad den knubbiga tanten kan göra med sin kropp. I slutet kommer alla förhoppningsvis tänka oj vad hon byggt muskler.

Hur ser du på att bli äldre?

– Det tycker jag inte alls om. Det är en evig kamp att försöka gilla läget, men tränar man upp kroppen känner man sig piggare, studsigare och yngre. Fortfarande kan jag sakna utekvällar och disco. Allt sådant blir det mindre av, det är tråkigt.

LÄS OCKSÅ: Hanna Hedlund vill inte vara en bantande mamma

Personlig utveckling: ”Jag är ingen människa som ältar”

– Jag känner mig tillfreds. Ofta ser jag på mitt liv som en film eller bok. Det går upp och ned och just nu är allt väldigt bra. Det gäller att njuta. Jag är ingen människa som ältar och gräver sällan ned mig. I stället tänker jag att det löser vi. Lite som en guldfisk som simmar in i väggen och sedan simmar åt andra hållet. Jag är av det virket.

Ekonomi: ”Smyckesbolaget har växt så det knakar”

– Livet är som en EKG-kurva, det går upp och det går ner och just nu rullar allt på. Under tre år har smyckesbolaget växt så det knakar. Magnus är bra på pengar, men jag är helt ointresserad. Historiskt när jag skulle löneförhandla sa chefen åt mig: ”Du vet att du kan få mer i lön?”

”Jaha, tack, tack.”

LÄS OCKSÅ: Petra Mede: ”Jag känner mindre skam”

Familj: ”Det var inget curlande, ingen brydde sig”

– Min uppväxt var annorlunda, väldigt hård, men rolig. För att komma till skolan fick jag gå över isen från ön Storholmen till Lidingö. Några gånger gick jag igenom. Det var skitläskigt, men jag kom upp relativt fort med isdubbar. Att gå hem och byta om var jättekallt. Jag vet inte ens om jag berättade det för pappa. Och om jag gjorde det sa han bara jaha. Det var inget curlande, ingen brydde sig.

– Pappa hade asperger. Han var psykiater, otroligt fördomsfri, tänkte utanför boxen och var ett geni. Sedan kanske inte småbarnsliv var hans starka sida. Som barn var jag otroligt stolt över honom och sökte hans bekräftelse.

Bekräftade din pappa dig?

– Nej. Han hade ingen koll på mig och tyckte det var helt ointressant att jag blev känd.

Din pappa gick bort 2014 och hörde av sig två veckor innan. Du hade inget behov att göra upp med honom?

– Många frågade om jag inte skulle säga allt. För mig kändes det som att det inte spelade någon roll. Han skulle inte ens ta in det. Det fanns inget behov hos mig att göra upp, det skulle varken ge mig eller honom något. Pappa har gjort mig till den jag är. Alla mina värderingar om människors lika värde har jag fått från honom. Jag har också lärt mig hur jag inte vill vara. Han räknade ut mig litegrann, eftersom jag inte var bra på matte, fysik eller biologi. Bekräftelsen jag jagat har varit ett stort driv.

Var fanns din mamma?

– Jag bodde med henne de första åren. Hon är en jättebra mamma, men jag drogs till kaoset hos min pappa.

I ditt sommarprat berättade du att din dotter drabbades av narkolepsi 2009, efter att hon vaccinerats mot svininfluensan.

– Sindy är supercool och stark, men varje dag är en kamp och hon äter starka mediciner. Jag är jättestolt över henne, men det är viktigt att fokusera på det hon kan göra, i stället för det som inte fungerar. I dag har hon hittat ett sätt att leva och minns inget annat. Hon målar och håller på med konst. Då kan hon jobba de tider hon orkar. Hon har mycket energi i perioder, sedan är hon trött.

– Både jag och hennes pappa märkte att något var fel. När hon somnade trodde jag först att det var vitaminbrist och början på tonåren. Jag tjatade, skrek och skällde. Tyvärr tog det två år innan jag förstod att hon blivit sjuk av sprutan.

– Det är fruktansvärt att alla ungdomar inte får ersättning. Jag har träffat många drabbade, som hade drömmar och stora planer, som ville bli läkare, advokater. Nu jobbar de halvtid och orkar inte ens ha vänner. Jag har inget emot vaccin och tycker man ska vaccinera sig mot covid- 19. Men om en grupp drabbas av det beslutet måste vi hjälpa dem.

Bostad: ”Jag är rätt ointresserad av min trädgård”

– En journalist beskrev vår villa som en gräddbakelse på en rufsig kulle. Att bo så är praktiskt med två tonåringar hemma. Vi får plats och de kan låta och ha kompisar hemma. Jag är rätt ointresserad av trädgård och att fixa, och skulle hellre bo i en modern lägenhet. Vi har också köpt ett litet ställe på Sandhamn i skärgården. På det lilla lantstället sitter vi plötsligt och spelar spel på helgerna.

Det är en dröm. Nu har de yngsta fått sommarjobb i mataffären och ska servera på hotellet.

Ur arkivet: Sofia Wistam om hemmalivet