Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Presenteras av Svensk Friidrott

Johan, 46: Så förändrade löpningen mitt liv

Det är aldrig för sent för att börja.

Efter en stillasittande tillvaro hittade Johan Steene löpningen i 30-årsåldern.

I dag är han ultralöpare som springer 68 timmar i sträck.

– Men hade jag vetat vad som krävdes för att ta mig dit jag är nu så hade jag aldrig börjat, säger han till Hälsoliv.

Här är hans bästa råd för att komma i gång och hålla fast vid din nya vana.

Snöra på skorna, hitta närmaste lyktstolpe och spring till nästa. Klart.

Svårare än så behöver det inte vara. Nästa gång kanske du rentav klarar två?

I oktober 2018 slog Johan Steene, 45, världsrekord. Efter att ha sprungit 455,9 kilometer på 68 timmar stod han ensam kvar i extremtävlingen ”Big Dog's Backyard Ultra” i Bell Buckle, Tennessee.

Bedriften är närmast omöjlig att ta in och bara en i raden av framgångar, men det blir kanske en extra exceptionell med tanke på hur annorlunda Johans liv såg ut för bara 10-12 år sedan.

Då jobbade han på kontor, reste mycket och gick på oändliga kundmöten. Ett mycket stillasittande liv med andra ord.

– Den typen av liv där man rör sig alldeles för lite och lever väldigt osunt. Lite sömn och mycket jobb, säger han till Hälsoliv.

ANNONS: Framåt för fler i rörelse är ett initiativ startat av Riksidrottsförbundet och Svenska Spel där Svensk Friidrott är med och bidrar till att fler kommer i rörelse.
Kom igång och hitta ett lopp som passar dig
(EXTERN LÄNK)

Korta träningspass var nyckeln

Vändningen kom när bästa kompisen Jonas anmälde honom till tävlingen ”En svensk klassiker” – en kombination av Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet.

Löpningen skrämde honom mest. Johan led av löparknä sedan tidigare och hade helt gett upp på den typen av motion. Men korta träningsrundor, tre kilometer åt gången, visade sig vara ett framgångskoncept.

Foto: Christian Ghazal

– Det gjorde inte ont och jag kände ingen blodsmak i munnen, det var inte så jobbigt och inte så mycket ångest som jag trodde.

– Och efteråt gav det en effekt på mitt välbefinnande, jag blev en gladare person.

Spola fram tio år och tre kilometer har växt till hundratals. I dag är det en passion snarare än något nödvändigt ont.

– Men hade jag vetat vad som krävdes för att ta mig dit jag är nu så hade jag aldrig börjat. Det hade varit en för hög tröskel.

ANNONS: Har du funderat på att börja springa? Hitta en träningsgrupp för just dig (EXTERN LÄNK)

Sänk kraven och sluta jämför dig med andra

Och det är en viktig poäng menar Johan. Rörelse och fysisk aktivitet är livsviktigt för att vi ska fungera, därför är det viktigare att göra NÅGOT hellre än INGET. Du behöver inte komma hem med andan i halsen och blodsmak i mun för att det ska räknas.

– Det är jätteviktigt. När jag försöker inspirera personer som inte motionerar vill jag verkligen trycka på att du inte behöver ge dig ut och springa sju kilometer. Ta på dig kläderna och gå ut. Spring mellan två lyktstolpar, sen kan du gå resten. Klart, säger han och fortsätter:

– Nästa vecka, om du känner för det, kan du testa att springa två lyktstolpar i stället. Någonstans måste man börja.

Börja smått och sätt inte för höga krav. Slopa all press och sluta jämföra dig med andra. Det handlar om dig och ditt välbefinnande. Kroppen kommer sannolikt säga ifrån till en början, det är helt normalt, särskilt om du som Johan börjar senare i livet. Men mycket sitter i psyket. Enligt Steene kan alla springa långt, om de vill. Oftast är det huvudet snarare än kroppen som försöker hindra dig.

LÄS OCKSÅ: 4 skäl: Därför ska du träna för hjärnan

Vad gör du själv när du hamnar i en svacka? När kroppen vill ge upp och huvudet skriker?

– Jag försöker vara i nuet. Det låter banalt, men fungerar. Skulle jag tänka ”Jag ska springa så här i två dagar till” är det nog bara att kliva av och ta första bäst taxi hem. Jag springer här och nu, kanske till nästa linje som är målad i gatan. Jag tänker inte på vad som händer sen.

Löpningen förändrade livet

Vilken är den största förändringen du har upplevt efter att du började röra på dig?

– Efter ett tag började jag bli mindre bitter. Jag var till 80 procent en bitter människa och stod för det. Så jävla töntigt. Vad är det för liv? Jag började bli glad i stället och både fick och kunde ge energi till min omgivning. Då blir tillvaron härligare.

Inom ultralöpning finns ett viktigt kärnuttryck, ”Älska svårt”, och enligt Johan går det att applicera på många olika delar av livet.

Han menar att om vi tvingas kämpa för att åstadkomma någonting så kommer vi också njuta djupare än om vi bara har det bra hela tiden. När vi rör på oss fylls kroppen dessutom av belöningshormoner som säger ”Vad bra du är som rör på dig!”.

– Det är en illusion att vi mår bäst av att bara ha det bra hela tiden. Jag tror man blir en lyckligare människa när det finns ett motstånd som följs av en belöning.

– Så passa på att älska när det går emot. För det blir det så himla skönt när det är klart.

Bara att sätta i gång med andra ord, tre långsamma kilometer i taget.

Relaterat