Under sjukskrivningen orkade Sofia inte träna och knappt umgås. Men när handlingen i en bok grep tag i henne slappnade kroppen äntligen av och hjärnan orkade fokusera.
- Promenader och böcker hjälpte mig tillbaka, berättar Sofia Oldin Cederwall, 43.
Sofia testade det hon senare förstått är så kallad biblioterapi. Det betyder helt enkelt att läsa böcker för att bli frisk och må bra till kropp och själ. Det hjälpte. I dag är Sofia tillbaka på jobbet som lärare i en gymnasieskola strax utanför Göteborg efter drygt ett års sjukskrivning för utmattningssyndrom.
Hushållssysslor klarade hon om hon lyssnade på en cd-bok, utan den var städning och tvätt omöjligt. Men läsningen funkade alltid. Sofia gjorde den till en ritual. Varje förmiddag satte hon sig i sin favoritfåtölj i en läshörna som var bara hennes och som alltid var städad och rofylld, lite av en fredad zon. En kanna te blev hennes sällskap och så följde läsning i allt från en halvtimme till två timmar.
- Efter det blev jag lugn. Alla muskler slappnade av och hjärnan lugnade sig när inget annat än boken hade min uppmärksamhet. Efter en lässtund blev det lättare att gå ut och promenera och lugnet kunde stanna kvar resten av dagen.
Sofia har alltid varit en läsande människa, men nu ville hjärnan plötsligt inte läsa allt som den tidigare hungrigt kastat sig över.
- Bokstäverna bara hoppade och det flimrade framför ögonen om jag försökte läsa facklitteratur eller nyheter. Jag tror att hjärnan sa ifrån och att det påminde för mycket om mitt jobb.
Sofia rensade därför sin egen bokhylla från alla måsten, från dåligt samvete-böcker som stressade.
- Jag gav bort de böckerna, de kändes som ett krav och för mig blev det viktigt att läsningen var kravlös. Jag bestämde mig för att inte vara Bror Duktig när det gällde läsningen också, utan ville gå enbart på lust. I stället började jag köpa en bok i taget för att inte stressas av olästa högar, och köpte bara böcker som jag verkligen ville läsa.
Hon valde lågmälda romaner som kretsar kring människors liv, av författare hon redan läst och visste att hon gillade.
- Jag orkade inte med facklitteratur eller böcker om för tunga ämnen som Förintelsen eller sådant. Jag valde böcker som handlade om människor som på något sätt reflekterar över tillvaron. Det fick gärna finnas någon mening i böckerna, något som gjorde att jag lärde mig något, och en berättelse som fängslade mig.
Sofia nämner Sara Mannheimers "Handlingen" och "Reglerna" som ett exempel på böcker som hjälpt henne.
- De handlar om en kvinna som lever efter olika regler, och som på ett komiskt sätt binder upp livet efter sina regler. Det var fantastiskt befriande att läsa och det fanns en viss igenkänning i det att man har en bild av hur det perfekta livet ser ut alltså. Utifrån kan det te sig absurt.
Promenaderna och läsningen gjorde henne avspänd. Steg för steg började Sofia må allt bättre. I dag är hon frisk och vaksam på att inte trilla dit igen.
- Jag har en ökad känslighet för stress, men känner igen symptomen, och kan vidta åtgärder i tid, till exempel att avboka saker, ta det lugnare, och fortsätta med min egen medicin: promenader och böcker.
Att biblioterapi kan vara läkande visar en ny tvärvetenskaplig studie vid Göteborgs universitet. Åtminstone innebar läsandet något positivt för de åtta långtidssjukskrivna kvinnor som forskarna Lena Mårtensson, filosofie doktor och legitimerad arbetsterapeut, och Cecilia Pettersson, filosofie doktor och litteraturvetare, djupintervjuat.
- För de här kvinnorna var läsandet läkande, stärkande och utvecklande, säger Lena Mårtensson.
Att se på tv eller film eller se film fungerade däremot inte lika bra.
Kvinnorna i studien är vana bokläsare, men sjukdomarna gjorde att de ändrade vanor, berättar Cecilia Pettersson:
- De har förändrat sitt läsmönster. Flera har valt lättare genrer som chicklitt och bästsäljande självbiografier. Den tyngre litteraturen, som de läst tidigare, orkade de till en början inte med, men i takt med att de mått bättre har de närmat sig den litteratur de läste tidigare.
Kvinnorna har valt lättläst för att komma i gång. De la prestationsläsning åt sidan och såg läsandet som en verklighetsflykt, som en ursäkt för att få tid för sig själv eller som ett sätt att belöna sig.
- Böckerna blev en kompanjon som man delar något med, som man kan identifiera sig med, och de blev också jag-stärkande. När man återupptar läsningen är det ett tecken på att man börjar må bättre, att livet kan bli som vanligt igen. Att läsa innebär att jag vill något, önskar något, och att jag gör något värdefullt, säger Lena Mårtensson.
Lena Mårtensson tror att biblioterapi kan vara värdefull för alla som vill må bättre.
- Jag tror att det kan vara bra för exempelvis långtidssjukskrivna, oavsett sjukskrivningsorsak, och att det kan ha en terapeutisk effekt.
