Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 13 dec 2014 08:40

Surrogatmamman Lindas enda hopp

EN LÅNG KAMP SENARE. Linda och Erik Tregaard med sina två efterlängtade barn, Julian och Juliette. 

EN LÅNG KAMP SENARE. Linda och Erik Tregaard med sina två efterlängtade barn, Julian och Juliette. 

1/2

Foto: Ulf Berglund

NANDITA BAR LINDAS BARN. Surrogatmamman Nandita bar det embryo som skulle bli Linda och Eriks barn.

NANDITA BAR LINDAS BARN. Surrogatmamman Nandita bar det embryo som skulle bli Linda och Eriks barn.

2/2

Linda Tregaard var bara 23 år när hon fick diagnosen ledgångsreumatism.

Hon bestämde sig tidigt för att inte låta sjukdomen stoppa hennes dröm om att bli mamma.

Efter en svår graviditet med första barnet bestämde sig Linda och hennes make för att nästa gång ta hjälp av en surrogatmamma.

- Nu uppmuntrar jag andra att följa sina drömmar, säger hon.

Trots att värken skulle göra så ont att hon knappt skulle kunna röra sig var Linda Tregaard fast besluten att skaffa barn.

Efter en smärtsam graviditet föddes en välskapt liten flicka. Lyckan var total, samtidigt stod det klart att ytterligare en graviditet skulle leda till fler svåra oåterkalleliga skador. Då började Linda Tregaards kamp för att bli förälder med hjälp av en surrogatmamma.

I den självutlämnande boken "Jaga storken" beskriver Linda Tregaard en reumatikers kamp för att få bli mamma.

Kunde knappt gå

Linda Tregaard var 23 år när hon fick så ont i axlar och fötter att hon knappt kunde gå. Hon levde då ett aktivt liv i London. Förutom heltidsstudierna inom modedesign, jobbade hon extra i en bar, tränade på gym och umgicks med vänner.

Visst hade hon känt av värken i fötterna och axlarna, men avfärdat det som överansträngning. Men en dag gick det inte längre. Hon kunde inte böja på fingrarna och knappt gå på egen hand.

Tyngd av oro bestämde sig Linda för att åka hem till familjen i Sverige. Efter att ha undersökts vid reumatologen på Karolinska universitetssjukhuset kom beskedet: ledgångsreumatism.

- Jag tänkte att nu är mitt liv över. Ska jag leva ett liv i rullstol? Vem bryr sig om mode? Är det ens rättfärdigat att vilja ha ett sådant jobb när jag skulle kunna arbeta med att hjälpa sjuka människor?

- Allt som varit min dröm föll för mig, men då träffade jag en kurator som sa:" Vi människor behöver lite flärd i den grå vardagen också, och någon måste stå för det", berättar Linda Tregaard när vi träffas över en kopp te på ett kafé i centrala Stockholm.

Fick sluta ta medicin

Efter några månader valde Linda, trots sjukdomen, att åka tillbaka och slutföra studierna i London. Efter examen började hon jobba som designerassistent i London. I samma veva träffade hon sin blivande make, Erik.

Paret kände en allt större längtan efter barn, men då skulle Linda vara tvungen att avgifta kroppen från läkemedel och låta sjukdomen härja fritt.

- Jag visste att jag skulle bli sjuk och att det skulle göra ont, men jag förstod inte vidden av problemen. Jag genomled en avgiftningsperiod på sex månader och hade tur och blev gravid på första försöket.

Kroppen skrek av smärta

Graviditeten slutade med missfall. Lindas kropp skrek av smärta och blev för varje dag allt sjukare och svagare. Men någonstans fann Linda kraften att fortsätta kämpa.

- Längtan efter att bli mamma var oerhört stark och jag kunde inte föreställa mig mitt liv utan den erfarenheten. Det skulle ha inneburit en livslång sorg för mig, säger hon.

Efter fyra månader blev Linda gravid igen och i maj 2009 föddes dottern Juliette med kejsarsnitt. Då hade Linda varit utan mediciner i 19 månader.

Både Linda och Erik visste från början att de gärna ville ha fler barn, men insåg att Lindas kropp inte skulle klara av ytterligare en graviditet. Efter att ha sett över olika alternativ bestämde de sig för att ta hjälp av en surrogatmamma.

Efter att ha fått kontakt med två svenska män som hade mycket goda erfarenheter från en klinik i New Dehli i Indien bestämde sig Linda och Erik för att försöka.

Påsken 2012 satt de på ett plan till Indien för att genomgå en IVF*. Även Juliette var med på resan som skulle bli början till en större familj.

Väl på plats fick de träffa läkaren Dr Shivani, grundaren av Isis IVF Hospital och SCH Healthcare, och de kände direkt förtroende för henne.

Lindas ägg planterades in i två surrogatmammor för att öka chansen. Ett par veckor senare fick de veta att en av surrogatmödrarna, Nandita, bar det embryo som skulle bli deras barn.

Födelsebesked på telefon

I december 2012 ringde det på Lindas mobiltelefon. Det var Dr Shivani som gratulerade till att deras son var född. Dagen efter reste familjen till Indien för att hämta Julian. De ville även visa sin tacksamhet mot Nandita och Dr Shivani.

Linda säger att kampen för att bli förälder har varit värd alla kraftansträngningar.

- Jag är oerhört glad och tacksam över våra barn. De gör mig vansinnigt stolt och mitt liv så mycket rikare.

"Allt annat än en motorväg"

I dag uppmuntrar Linda andra att våga följa sina drömmar, vad de än må handla om. Hon håller även workshops på samma tema.

- Jag vet hur mycket det gjorde för min självkänsla att ta mig igenom alla hinder och motstånd som kantade min väg. Det var allt annat än en motorväg. Jag har gått från att våga följa min dröm till att leva min dröm.

 

* IVF, in vitro fertilisering: Kvinnan får hormoner som framkallar ägglossning. Äggen plockas sedan ut från äggstocken. Mannen får lämna spermier som sammanförs med äggen i ett provrör. Efter ett par dagar kan ett eller två befruktade ägg sättas tillbaka i livmodern.


Fotnot: "Jaga storken" finns att beställa på bland annat Adlibris, Bokus och Vulkanmedia. Överskottet går till den icke-statliga organisationen Chilla i södra Indien. Chilla fungerar som ett hem för barn till sexarbetande kvinnor och erbjuder barnen hjälp till skolgång.