Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 21 jun 2014 13:00

Succéförfattaren: "Jag åt 20 rätter till middag"

”Det var en balansgång på en knivsegg under ett par år”, berättar författaren Mons Kallentoft.

”Det var en balansgång på en knivsegg under ett par år”, berättar författaren Mons Kallentoft.

Foto: Cornelia Nordström

Från bonddräng till storsäljande författare. Men vägen har kantats av såväl mat- och vinmissbruk som tunga familjehemligheter. Nu har Mons Kallentoft, 46, hittat en balans i livet, och flyttat till Palma med familjen.

– Alla människor har ett inre mörker, säger Mons.

När Expressen stämmer träff med Mons Kallentoft vill han ses på Grand Hôtel i Stockholm. Där utspelar sig nämligen scener i hans nya bok ”Zack”. Mons själv har också många minnen därifrån.

– För sex år sedan bodde jag nästan här, säger han. Vi fick nyckel till restaurangen med löfte om att skriva upp vad vi dricker. ”Städarna kommer klockan halv tio, då ska ni vara väck. Och rör inte anklevern!”, det var det som gällde. Det blev några riktiga långnätter.

Mons har kvällen innan vi träffas kommit från Mallorca där han numera bor heltid sedan sommaren 2013.

– Jag blev rejält trött på Stockholm och längtade till värmen och Spanien där jag bott tidigare. Det är underbart med ljuset och alla fina matvaror. I Palma där vi bor har de svensk skola så barnen kan följa den svenska läroplanen och behålla modersmålet.

"Genuin arbetarklass"

Mons växte upp i Ljungsbro, utanför Linköping. Pappa var elektriker och mamma tandhygienist, ”genuin arbetarklass” kallar han det själv. Föräldrarna skilde sig när Mons var i tonåren och han flyttade till Linköping med sin mamma.

– Jag var ambitiös som liten, hade bra betyg och jobbade extra som bonddräng. Jag hade höga krav på mig själv. I dag är jag mycket snällare mot mig själv.

Efter några år som copywriter i Stockholm var han trött på reklamvärlden och längtan efter att skriva böcker växte sig allt starkare. Men de manus han skickade in, romaner och diktsamlingar, blev refuserade av bokförlagen.

– Jag lämnade allt och flyttade till Madrid med min fru. Där fick jag plötsligt en uppenbarelse att jag ska skriva något jag själv vill läsa. Det tog mig femton år att fatta, säger han och skrattar.

Gillar thrillers

Eftersom Mons alltid gillat crime, thriller och noir började han skriva i den genren och boken ”Pesetas” (2000) kom till. Den handlar om tre killar i Madrid som langar knark. När det inte funkar börjar de råna banker i stället.

– En riktig undergångshistoria. Men då, vips fick jag en förläggare!

De här kriminella killarna i Madrid, var det några som funnits i din omgivning?

– Det fanns en hel del av den sorten i min umgängeskrets. De rånade inga banker men höll på med knark. Det här var Madrid 1989 när det var som mest fritt efter Franco och allt. Vi levde ett väldigt fritt liv och umgicks i bohemkretsar.

Höll du själv på med droger?

– Ja, första vändan i Spanien, när jag var runt 20, då var hela stan ett vitt moln av kokain och jag provade ganska mycket. Jag hade en flickvän som var äldre än jag och rik. Vi var otroligt kära och allt var desperat, vi skulle vara vakna och festa jämt. Hela Madrids innerstad var som ett enda stort party som aldrig tog slut.

– Kokainet fanns överallt och var lika vanligt som en drink. Tack och lov blev jag aldrig beroende men flera kompisar från den tiden har det gått åt skogen för.

Passion för vin

Kärleken till kroglivet har hållit i sig. Mat och vin är stora intressen, en passion som till slut gick över i ett destruktivt leverne.

– Det är en form av besatthet jag haft och har. Jag har alltid älskat gastronomi och krogvärlden. Men till slut gick det över styr. Det var för mycket fest, mat och vin och en väldigt jobbig period i min och min familjs liv.

En dag fick hans bästa vän en hjärnblödning. När han återhämtat sig gick de ut på Operakällaren – eftersom det var på krogen de brukade umgås. Den kvällen slutade i katastrof.

– Han fick inte dricka, men jag beställde i vanlig ordning helflaskor, eftersom i min värld beställer man inte vin på glas, och drack upp allt själv. Jag hade någon maginfektion samtidigt och var generellt nedgången.

Ambulans till sjukhus

Kvällen slutade med att Mons kollapsade och fick åka ambulans till sjukhus. Detta var för ett par år sedan men Mons berättar att han då hade levt dekadent under många år och druckit ”lite för mycket, lite för ofta och framför allt destruktivt”.

– Jag var en hårsmån från att stryka med och läkarna pumpade i mig hur mycket antibiotika som helst. Det gjorde att jag fick mig en riktig tankeställare. Jag älskar fortfarande barer, krogen, gott vin och mat, men nu har jag hittat mer balans. Och jag är väldigt glad och lycklig nu. Det var jag inte då.

Exakt vad det var som fick honom att bli olycklig vill han inte gå in på, men säger att det var personliga saker som skulle kunna knäcka vem som helst.

– Det var en balansgång på en knivsegg under ett par år. I dag är det utrett, så gott det går.

Gick du i terapi?

– Nej, nej, nej, det ska man inte gå i som författare eller konstnär. De där spökena ska man ta hand om själv. Det var väl Freud som sa att går såna som jag i terapi, då tar det slut - hela kreativiteten. Så jag har aldrig vågat prova.

När du missbrukade mat, hur mycket kunde du äta då som mest?

– När jag för 15 år sedan var ute och testade krogar runtom i världen kunde jag äta 20 rätter till lunch och 20 rätter till middag. Åkte jag dit i kostym på måndagen så var det på fredagen helt omöjligt att knäppa den. Jag gick upp i vikt hela tiden och mådde konstant illa.

– God mat blir du inte mätt av, du blir bara mer hungrig. Belöningscentrat går i gång och det krävs en enorm disciplin att trappa ned. I dag lyckas jag hålla det i schack, för tillfället i alla fall.

Hur mycket pengar Mons spenderat på mat och dryck genom åren vågar han inte ens tänka på säger han. Men använder ord som ”sjuka summor”.

Det här sättet att leva, är det någon form av flykt? Du har i tidigare intervjuer pratat om ett ”inre mörker”.

– Jag har alltid varit en rastlös person. Sen har väl alla människor ett inre mörker... I mitt fall har det handlat om tvivel på människan och världens godhet. Min mammas riktiga pappa drog när hon var sju år och då flyttade det in en annan gubbe som förgrep sig på henne under många år.

Behövde ny energi

Mons och hans mamma har aldrig riktigt pratat ut om det förrän till för några år sedan.

– Men det har funnits med mig mer än jag velat inse tror jag. Mörkret jag bearbetat på olika sätt. Det måste man göra om man som jag älskar livet.

Nya boken ”Zack” handlar om en kille från förorten som söker sig in till stan där han upptäcker en helt ny värld. Han har skrivit den ihop med författaren och journalisten Markus Lutteman. Mons skrev synopsis och sedan har de två skickat texterna mellan varandra.

– Jag behövde ny energi, det är väldigt ensamt att skriva böcker. Men jag ville också ha ett rakare språk, mer journalistisk syn på vissa saker, och ha någon som orkar göra research. Planen är att det ska bli tolv delar.

Var får du dina idéer ifrån?

– Efter att en bok blivit klar brukar jag resa i väg för att öppna mig så att världen kan komma in. Det låter kanske flummigt men handlar om att ge foder åt det undermedvetna. När jag sedan tre månader senare sätter mig ned är det som att ta ett fiskespö och slänga ut i huvudet, och då får jag alltid napp.